Traditioner på gott och ont

Traditioner är väl något alla har i någon form. Traditioner skapar väl en viss trygghet. Man vet vad som kommer. Behöver inte oroa sig. Traditioner har ju en dubbel känsla inneboende i sig

Å ena sidan så finns det ju rätt mycket gott i det. Det skapar igenkänning. Det påminner om det som var förr kanske. Det skapar band mellan människor. Så det kan vara en rätt fin känsla i det.

Det kan också ha ett inslag av mindre gott. När traditionen skapar en känsla av att om man inte har det så är det inte på riktigt. Som att det som traditionen ramar in finns inte om man inte genomför traditionen. Så blir det ett tvingade måste som kan kanske kan gå lite för långt.

Sen finns det dom där oskyldiga traditionerna. Dom som mer bara finns där som ett roligt inslag men inte är så mycket mer än så.

Jag tänker att man skapar traditioner tillsammans. Något som får bli återkommande och sammanför på något sätt. Kanske kan man säga att det blir något av en livsstil.

När man tänker på en tradition som en vana vidgar sig perspektivet något. Liksom traditioner kan vara trevliga och skapar något kan en vana vara det.

Goda vanor gör ju något gott med oss. Det kan påverka våra liv på ett positivt sätt.

Vad för traditioner och vanor har du som är goda värda att bevara? Vilka behöver du välja bort?

Jag tänker att traditioner är inte så dumma. Inte alls så farliga. Bara de får rätta proportioner i livet.

Jag vet inte om du ger dig själv nyårslöften. Men om du gör det så kan ’goda vanor’ vara ett bra löfte tänker jag. För när vanan blir återkommande blir det en bra tradition tänker jag.

Så vilka traditioner och vanor i ditt liv är värda att bevaras?