Att resa är ett intressant fenomen. Under några timmar på ett tåg delar man samma tågvagn. Olika destinationer men i samma färdmedel.
Somliga i sällskap andra ensamma mitt i denna gemenskap. Somliga sitter still andra springer till Bistron i tid och o otid. Somliga pratar högt med varandra fast man sitter en bit ifrån varandra. Andra pratar högt med någon som inte syns. Mobilsamtal. Någon annan sitter försjunken i en bok medan någon annan jobbar via sin dator och uppkoppling med gratis internet.
En upprörd konduktör fasar över en fripassagerare medan kollegan lugnt tar över jobbet en stund och erbjuder kollegan att gå in och ta sig en kopp kaffe medan han jobbar ifatt det man missat pga av denna biljettfria yngling. Vilken storsint kollega.
Så är det dags för mig att byta tåg. Tillsammans med några andra kliver jag av i Herrljunga och andra kliver på. Somliga har mycket packning andra reser lätt och har knapp någonting med sig.
Denna dag är det ganska lätt att resa med SJ. Inga förseningar att prata om. Så när på den smått stressade konduktören (som tinade upp senare) är set en trevlig stämning på tåget.
Denna gång hade jag min biljett i mobilen. I min app ”Passbook” ligger den. Hur riktig den än ser ut måste jag erkänna att jag var lite nervös. Skulle det funka? (Jag hade säkrat med ”riktigt pappersbiljett” också. Kan du tänka dig, det funkade. Min biljett i mobilappen funkade helt ok.
Att resa är intressant. Hela livet är en resa. Somliga planerar sin resa i minsta detalj andra reser lätt. Somliga verkar ha en slutstation/mål man ska, andra verkar inte bry sig speciellt. Blir som det blir liksom.
Inte vet jag hur du reser genom livet men för mig är livet ‘bara’ en del av resan. Jag tillhör dom som har ett mål för min resa längre fram. Som egentligen inte är ett slutmål utan mer där själva resan på något sätt fortsätter. Biljetten har jag inte i mobilen utan i mitt inre. Den har inbyggd GPS och hjälper mig att hitta rätt. På ett sätt reser jag lätt. Det som sången säger ”du får ingenting ta med dig dit du går”. Å andra sidan försöker jag förbereda mig och ha med det nödvändigaste i livet. Min biljett är min tro på Gud. Jag har en tro att det finns något bortom det vi kallar död. En himmel som står beredd för oss.
Inför denna resa funkar det nästan som en vanlig resa. Man behöver skaffa sig en biljett. Man behöver se till att hoppa på färdmedlet och sen resa. Vissa tider reser man med andra i grupp, eller ensam mitt i vimlet. En tid kan det vara lite bullrigt omkring sig med många som umgås med varandra medan andra tider är det lugnet själv. Under hela resan kan jag prata med en som inte syns, det kallas för bön. Bön till Gud. Det är ju som ett mobilsamtal med någon som inte syns. Ända skillnaden är väl att det aldrig är upptaget, alltid kontakt och den som lyssnar har tid med mig. Alltid.
Så har jag bytt tåg. Annars hade jag missat målet med resan. Idag till Alingsås. Ska träffa massa trevliga butikschefer från Erikshjälpen.
Kanske du behöver byta tåg för att komma till rätt mål? Kanske är det dags att byta färdriktning. Kanske nytt jobb, ny skola, ny bostad, något nytt. Kanske himlen hägrar och då, vad vet jag, så kanske behöver byta ‘tåg’.
Lycka till på din resa
Pedher´s blogg 