OS är i full gång. Nog inte så många som missat det. Det är ju sport når som helst överallt.
En sak som blir så tydligt är när det ena laget, eller en enskild atlet underskattar motståndet.
Man tar av en förunderlig anledning fel på motståndets möjlighet. Så tror man att man själv är så mycket bättre. Segern kan tas lätt(vindligt)
Men det väcker också något…. Tar vi och underskattar varandra lite för mycket? Att vi inte tror nog att det den andre kan?
Det är en underlig känsla när man upplever att omgivning inte riktigt tror på det man gör. Inte riktigt räknat med att man gör rätt. Eller tänker att andra har nog mer rätt.
Till slut tappar man tilliten till sig själv. För att inte köra ner djupt i det träsket får man nog välja att lämna eftersom ”ingen verkar tro på det man gör”. Annars ”där man” i ett brutet mod. Självförtroendet försvinner. Då är det bättre att gå vidare.
När ett lag i en sport underskattar sin motståndare förlorar man mycket enklare. Motståndare blir så mycket bättre.
Underskatta behöver bytas ut till uppskatta. Bytas ut till respekt. Bytas ut till förståelsen att allt behöver inte vara som man själv tror.
Pedher´s blogg 