Kategori: Uppmuntran

Publicerat den

Dagens Andakt – Uppmuntran

16 november 2025


”Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar.”

— Hebreerbrevet 10:24 —

 

  Hur är du att ta emot uppmuntran? Det är inte alltid så lätt att få uppmuntran till sig. Vi kan lätt vifta bort det med ett ”det var väl inget”. Så missar vi att det i själva verket betydde något för den som mötte det vi gjorde. 

  Här vänder Paulus på det. Han vill sporra oss till att uppmuntra varandra till att visa kärlek och till att göra goda gärningar.

  Det verkar som att om vi blir uppmuntrade till det så gör vi detta. Kanske handlar det om att det ger oss frimodighet att göra det. Kärnbibeln använder ord som ”sporra” ”egga” ”motivera” till goda gärningar. I ett land som har en kraftig jante-lag kan vi verkligen behöva sporra till detta. ”Inte ska väl jag”-känslan är på tok för stor i vårt land. 

  Om vi bekräftar den som gjort en god sak, uppmuntrar med goda ord, så kommer det ge frimodighet.

  Men det handlar också om att se den som behöver uppmuntran. Den som behöver kärlek över sitt liv. Den som behöver en kärlekshandling som en hjälpande hand kan vara och bli. 

  Kanske behöver vi be någon tänka lite extra på någon. Det kan vara så att det finns någon i din närhet som just nu är i stort behov på något sätt. Förbön. Tröst. Kanske ett uppmuntrande telefonsamtal. Ett vykort i postlådan. Ensam och behöver bli sedd. Kanske bli bjuden på fika. Låt oss inte tröttna på att tänka på varandra. Ensamhet kan vara självvald. Men allt för mycket ensamhet är inte självvald. Den kan bli väldigt tung och tyst. Där kan du göra en insats idag.

Rosen är till dig som just nu känner dig ensam och kanske lite övergiven.

🙏

Herre, hjälp mig att se den som behöver mig idag.  

Amen

Publicerat den

En ros till uppmuntran

20140216-120638.jpg

Jag skulle vilja ge en ros till alla i hela världen. Alla har behov av uppmuntran. Alla har något som är värd en uppmuntran. Det finns dom som kanske i människors ögon inte skulle få uppmuntran men som är mest behov av det. Något av att ‘ge mig en uppmuntran när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som mest.’

För ibland verkar det som vi måste ha en orsak att uppmuntra. Att någon ska ha gjort sig förtjänt av en uppmuntran. Tom att vi inte kan ge någon en uppmuntran för vad ska ”någon annan” säga då?

Nej, en uppmuntran kan aldrig vara fel att ge. Vi får inte drabbas av avundsjuka om någon får en uppmuntran. Då gläds vi med den. För på något sätt smittas glädjen av på oss andra när vi ser vad det gör med den som fått uppmuntran.

Sen händer det något med den som ger uppmuntran. Pröva får du se.