Läser just nu I första Moseboken. Där kommer en passus när Jakob möter Esaus. Jakob var rätt orolig att möta sin bror. Han gjorde många åtgärder för att beveka Esau. För att återseendet skall bli bra.
Mötet mellan dom blir något helt annat än vad han trodde. Läser i 1 Mose 33:10
””Nej, jag ber dig”, svarade Jakob
”om jag har funnit nåd för dina ögon
så ta emot gåvan av mig,
eftersom jag har fått se ditt ansikte.
Det är som om jag såg Guds eget ansikte
när du tar emot mig så vänligt.”
Hur är vi när vi möter människor? Vad ser dom när dom ser oss? Mötet med oss i kyrkan tex kan var med en viss oro. Första mötet med en kyrka och dess medlemmar är ju beroende av hur vi möter dom och hur det mötet blir.
Jag brukar tänka att vi människor är Guds ambassadörer. Sådan vi är blir bilden av Gud på något sätt. Så hur är vi? Hur gör vi? Hur hamlar vi mot vår nästa? Vad säger man om mötet med oss?
Det är som om jag såg Guds eget ansikte
när du tar emot mig så vänligt.
Det väcker en bön i mitt inre. Ber med sångstrofen ”Låt det synas på mig att jag är ett guds barn”. Att vi får sprida Guds väldoft. Att hans kärlek blir synlig genom oss.
Det kan många gånger vara så att man kan se i någons ögon hur den mår. ”Du verkar trött” kommer ofta utifrån att man ser två trötta ögon. Liksom det är tvärtom när ögonen ser pigga och glada. Fick för någon dag sedan en lite hälsning som gjorde mig glad. Där vederbörande noterade att jag såg glad ut och verkade må bra…. Det syntes troligen på mig. I mina ögon. Kanske kroppshållningen. Vår kropp signalerar så mycket. I min bible har jag en lapp jag fick för länge sedan. Den uppmuntrar och uppmanar att vårda sig själv för att kunna möta andra på ett bra sätt. ”Det är som att jag såg Guds ansikte…” kanske ligger i att vårda sig själv. För att mötet med oss blir som att möta Gud själv.
Att vara Gud kan vi inte. Men Gud kan få bli synlig genom oss. Det är stort. O att vi skulle kunna förmedla något av Gud till andra.
Pedher´s blogg 