Vad är det vi säger utan att säga det?
Vad är det vi menar utan att uttrycka det?
Vad är det vi råkar säga men egentligen inte ville säga?
Vad läser andra av hos oss som vi gärna inte vill att som ska uppfatta oss som?
Kolla in detta klipp om hur vi signalerar med tex vår mobiltelefon….
Vad blir resultatet av att vi tex håller på med vår mobiltelefon vid gemenskapen vid en middag? Eller på sammanträdet ? Eller i kyrkan? Eller när vi ”bara” umgås ? Vad signalerar det när jag sitter och lyssnar på predikan i kyrkan och samtidigt donar med min mobil?
Klippet fick mig att reflektera över mitt eget beteende. Hur lätt är det inte att annat får gå före? Att man är närvarande här och nu är betydelsefullt.
Tänker när man sitter i ett samtal och det är ett samtal som tex mellan kollegor , kanske ett djupare samtal, så ringer det. Vad gör du då? Är det mobilen som blir viktigare eller är det samtalet som just pågår? Om du väljer mobilen – vad signalerar det då? Precis, att den du nu hade ett samtal med inte var så viktig.
Jag reflekterade vidare…..
Om det sker detsamma med min relation med Gud…. Vad signalerar det då?
Kanske är det att gå för långt? Eller så är det kanske inte det.
Det är mycket som får störa oss idag. Har vi ro i kroppen att stänga av all annan stimuli för att låta stunden med Jesus få bli kvalitetstid? Jag torr att många har hittat den rytmen. När man inte lyckas med det tänker jag att det gott att bli påmind om det. För jag tänker och tror att det kommer att behövas sådan tid framöver. Kanske är den tiden redan här.
En sång man sjöng under min uppväxt var denna…
”Vad du har gjort mot en av mina minsta det har du gjort mot mig.
Efter ditt sätt att handla mot din nästa ska jag bedöma dig.
På frukten ska trädet kännas
i gärning ska det ses vem du är
vad hjälper det, att du säger du tror när ditt liv slår ihjäl dina ord”
Det är rätt rannsakande att fundera på hur vi lever våra liv. Vad signalerar dom?. Det vi säger – stämmer det med vårt sätt att leva? Det handlar om trovärdighet.
Jag inser hur lätt det är att komma till korta i detta. Jag är den första att ställa mig i ledet som känner att här kan jag lyckas ännu bättre. Tänker att om viljan och hågen går åt rätt håll finns det goda förutsättningar att lyckas. Kanske behöver vi göra medvetna val. Att välja bort, även om vi kan försvara det vi gör till något viktigt så kanske det ändå signalerar något helt annat. Något helt annat som talar högre än ack så välmenta förklaring och viktighet.
Vad signalerar du och jag med våra liv?


