För många, ja nu ganska många faktiskt, år sedan var jag på predikobesök i Betelkyrkan i Jönåker. Efter gudstjänsten blir jag hembjuden på middag hos en familj. Sonen i huset, troligen 5 eller 6 år gammal, var spänd inför mitt besök. Han hade bestämt vart jag skulle sitta vid bordet. Så han bjöd mig till bords och sa:
Här ska predikministern sitta
Har aldrig varken förr eller senare fått en så fin titel som denne unge man gav mig. Funderat både en och två gånger om jag inte skulle använda den titeln på mitt visitkort. Predikminister. Låt ganska coolt tycker jag. Tror inte så många som fått en sådan fin titel som jag fick den gången.
Jag har haft lite olika titlar genom åren. Undersköterska, evangelist, ungdomspastor, pastor, föreståndare, verksamhetschef, butikschef men det är ju som sagt bara en titel.
Det jag älskar mest att beskriva mig som är att att jag är ett Guds barn, frälst av bara nåd. För det är den jag verkligen är.
När vår identitet blir vårt arbete är det dags att stanna upp. Mister du ditt jobb så mister du troligen din identitet också. Din identitet är den du är och inte det du gör. Att fråga sig själv vem man är är inte alltid så enkelt. Men troligen rätt nyttigt. Så vem är du? Det kan vara denna dags övning för att förstå sig själv lite mer på djupet.
Pedher´s blogg 