Varför ber vi till Gud?

Inför den här helgen funderar jag återigen på bön. Bön till Gud. Bön är ju ingenting nytt. Man har bett till Gud genom alla tider. Är det något som man verkligen kan säga aldrig dött ut så är det bön. Det har varit dom riktigt låååååååååååånga bönerna. Men det har funnits böner som bara var it ett ord långt – ”HJÄLP!”. Men även de ljudlösa bönerna som mer är en suck.

Men jag funderar också på varför ber vi? Vad är vårt starkaste motiv till att be? Vad är själva drivkraften? Alltså helt enkelt – Varför ber vi?

Ibland tänker jag att vi mest ber för att få något. Listan kanske till och med ibland är väldigt lång på saker vi vill att Gud ska göra. Har skrivit om min önskelista på julen. Mina föräldrar kunde få världens längsta önskelista från mig. Den påminde om tomteverkstaden hos tomten som man kan se på Julafton. När lilltomten springer iväg med listan till verkstaden är det väääääldigt lång. Sån kan vår bön vara ibland. Det blir liksom det vår bön verkar vara till för. 

Jag har funderat lite på varför vi ber och vad motivet och drikraften mer bör vara. Kan det ligga något i mina tankar kanske?

Bön handlar mer om Gud än om oss

Kan man tänka så? Alltså att bön handlar mer om att vara med Gud. Lära känna honom. Höra honom tala med oss. Även om jag brukar säga att han älskar att höra oss prata med honom så undrar jag om det borde vara största fokuset…..

Jag tänker att bönen handlar mer om vi är i Guds närhet. Att han får välsigna oss med sig själv. Att vi får vara i hans atmosfär. Såg en sångtext en gång som sa ”att han doftade himmel”. Och kanske det är lite så. I Guds närhet doftar det himmel. Och den doften gör något gott med oss. 

Jag tänker att en del av bönen är just att vara med Gud. Inte i första hand att kräva. Inte att rabbla önskelista. Utan finnas med honom och lära känna vem han verkligen är. Det är där jag tror vi kommer se framtiden på ett nytt sätt. Där Han får tala mer med oss än vi med honom. För jag tror att Han har något alldeles speciellt att säga till oss i den tid vi är inne i. Det gör att det känns mer viktigt att lyssna till någon som verkligen har något att säga. 

Så varför ber vi? Jo, för att ha en relation med Gud. Och just nu tror jag att han behöver få prata med oss ett tag. Så vi behöer lyssna mer än att prata.