Mina barns gammelmormor var en fena på att sticka sockor. Som värmer fint.
Kalla fötter är inga goa fötter. Alltså, när fötterna är frusna så fryser typ hela kroppen. Det kan verkligen göra ont i frusna fötter
Fötter med sockor kan gå där det är kallt. För kylan får inte tillträde till kroppen då. Tänk vad mycket kyla vi skulle behöva stänga ute från omvärlden.
Gammelmormor Märta är hemma hos Jesus sen många år. Men sockorna värmer fortfarande. Jag har nog tre par sockor kvar. Alltså, hennes omtanke om sina nära och kära värmer fortfarande. Och visst är det så – omtanken kan värma länge. För det är som att även minnet av omtanken värmer. Hennes sockor värmer ju flera gånger. Fötterna som dom sitter på. Men också hjärtat inom mig.
Minnet av henne kommer för evigt finnas. Inte bara för sockornas skull men även på grund av dom.
Jag tänker att omtanken är en så vacker tanke. För den är inte bara tänkt. Den handlar också. Och kanske är det ändå så att det vi behöver är mycket av omtanke. Inte bara runt jul utan hela året.
Om du brukar ge dig själv ett nyårslöfte borde omtanken finns med i det. För alla oss andra som inte ger nyårslöften kan nästa år ändå få fyllas med omtanken.
Nästa års valspråk borde bli omtanken. Kungar, presidenter och andra viktiga personer verkar ha en förkärlek till ett valspråk. Tänk om någon av dom kunde välja omtanken som sin sak. Kanske vore något för Trump. Eller nästa statsminister i vårt land. Det skulle kunna få betyda mycket för alla. Tänk om vi alla tänkte
omtanken
då skulle nog denna värld se lite annorlunda ut. Ha en annan atmosfär. Få en annan karaktär. Atmosfären skulle bli så mjuk och go. Tror alla skulle kunna trivas i en sådan värld.
Pedher´s blogg 