

Jag tittar på serien The Chosen. Måste säga att den gör evangeliet mer tillgängligt. Samtidigt är jag evangelierna i min dagliga läsning. Det är som texterna lyfts fram i ljuset på ett nytt sätt. Vad bra det är att läsa bibeln på fler än ett sätt.
Jesus samtalade med skatteindrivaren Matteus. Han som alla avskydde. Han som hade tagit Romarnas parti men nu mött Jesus. I sin misströstan att vara tillräckligt bra för Jesus funderar han mycket. Så fälls denna kommentar:
Andra vill definiera oss efter vårt förflutna. Men vi gör saker annorlunda på grund av honom.
Tänk vad det förflutna, det som var innan, har förmågan att bli vad vi ser hos varandra. Istället för den förvandling Jesus gör med oss människor.
Det förflutna kan möjligen vara en omständighet som kan bekymra. Men där går gränsen tänker jag. Har Gud förvandlat, har han förlåtit och upprättat borde det lysa klarare än ett bekymmersamt förflutet.
Inte bara att vi ser det som ett bekymmer. Vi låter det hindra oss andra att förlåta och ge möjlighet att bygga upp ett förtroende igen.
Tänker på kvinnan som gjorde äktenskapsbrott. Mannen lyste med sin frånvaro. Rätt fegt. Hur handlade Jesus. ”Den som är fri från synd kastar första stenen”. Hennes tidigare liv var bekymmersamt. Men det hindrade inte Jesus att ge henne förlåtelse. Hon fick det med en tydlig hälsning : ”Gå och synda inte mer”. Alltså gör inte om det , typ.
Samtidigt behöver vi vara observanta så att vårt förflutna får mer uppmärksamhet av oss själva än vad det förtjänar. För det ligger bakom. Vi kan inte göra något åt det. Vi kan lära oss av det. Men livet levs framåt. Inte bakåt.
Du är inte ditt förflutna. Du är den du vill vara framåt. Framtiden gör du bäst tillsammans med Jesus.

