Tror att jag skrev en gång att jag hade problem med mammas blommor. Mamma och pappa hade åkt till Tanzania. Dom skulle vara borta en månad. Jag skulle vara hemma och ta hand om huset. I det ingick det att vattna blommorna.
Tiden gick och det närmade sig att dom skulle komma hem. Då ser jag till min förskräckelse att en blomma mådde inte bra. Mamma har alltid varit duktigt på blommor. Att hon skulle komma hem och se att en blomma hade torkat ihjäl fanns inte på kartan.
Så projekt övertalning kom igång. Jag vattnade blomman. Varnade den för vad som skulle kunna hände den och mig om den gav upp nu. Projektet pågick några dagar och samtalen med blomman var ömsom befallande, ömsom vädjande. En och annan bön om hjälp till far i himlen sändes med all säkerhet.
Så kom dagen då dom skulle komma hem. Det var en lättnad när dom kom. På flera sätt. Men främst….…. blomman hade hörsammat min bön om att överleva. Den hade tagit emot vattnet jag gett den. Och var så fin när mamma kom hem.
💧 Ska blomman leva behöver den vatten. I lagom mängd kan den få goda förutsättningar för att leva, frodas och kanske till och med blomma. Ibland när jorden börjar bli utarmad så behöver man ge den näring.
Det är en fin bild på det andliga livet. Vi behöver Guds nåds regn över oss. Så kan vårt andliga liv frodas och skjuta nya skott tid efter tid. När vi hamnar i en ”lågkonjuktur” i livet får vi tillföra Guds Andes Näring som får ge nytt liv in nivåer liv.
När vi slokar av olika anledningar får vi prata med trädgårdsmästaren om att han gör en insats i våra liv. Kanske ”ny jord”, ”gräva” lite omkring oss.
Somliga av er som läser min blogg vet att jag ur en clivia. Den blommar rätt mycket och varje år kommer det nya blommor. Den får får regelbundet med vatten och näring. Står ljust för att få bra tillskott av just ljuset. Och den blommar varje år.
Pratat med dom som har clivia där hemma. Somliga har aldrig blommar. Men när dom försöker med samma näring jag ger min blomma börjar dom blomma. Det fungerar alltså med näring.
När det andliga livet blir torrt finns det något som fungerar. Att låta sig beröras av Guds nåds regn. Att tillföra Andens näring.
Nu kan ju bilden av blommor och att sköta dom halta något när försöker beskriva tron och det andliga livet. Liksom vikten av service på bilen eller vårda sin kropp. Typ så. För missköter man blommorna, bilen och sig själv blir ju bilden rätt haltande. Eller om man inte förbereder sin resa med packning osv. För då blir det fel menar en del.
Men jag tycker det talar mer om den som just missköter allt detta. För gör man samma sak med sin tro och andliga liv är det bäddat för att det kan bli mindre lyckat. Att då skylla på Gud blir rätt långsökt. Man borde ställa sig framför spegeln och ta ett djupt samtal med den man ser där.
Att vattna sina blommor är en förutsättning för att de ska leva. Att leva nära Jesus är om något ännu viktigare om din tro ska leva på ett sunt sätt.
Pedher´s blogg 