”Bland lärjungarna kom frågan upp om vem som var störst bland dem. Men Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Den som är minst bland er alla, han är störst.” Johannes svarade: ”Mästare, vi såg en som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte var i följe med oss.” Men Jesus sade till honom: ”Hindra honom inte. Den som inte är mot er är för er.””
Lukasevangeliet 9:46-50 SFB15
Idag har jag kommit till Lukas kapitel 9 i min dagliga läsning. Jag följer en bibelläsningsplan för att läsa igenom bibeln på ett år via YouVersion.
Bla läser vi om hur lärjungarna börjar tjafsa om vem som är störst bland dom. Vinland också läsa om hur två lärjungar vill ha platserna till höger och vänster om Jesus i himlen på ett annat ställe.
Lite snabbt kan vi kanske tänka hur omoget dom beter sig. Men jag är rädd för att dom inte är så ensamma om detta ”tjafs”.
Vi är rätt mänskliga vi människor. Ibland lutar vårt tänk åt just detta håll av jämförelse. Lite positionstänk råkar vi nog ut för allihop någon gång i livet. Om vi är ärliga. På jobbet vid löneförhandlingen. Vem som får sitta var på ett bröllop. Osv osv.
”Den som är störst bland er ska vara de andras tjänare.”
Matteusevangeliet 23:11 SFB15
Det kan vara nyttigt att påminna oss om att inte förhastat framhäva sig själv. Ödmjukhet är något som behöver genomsyra oss.
Johannes Döparens lärjungarna var lite förundrade över att Jesus samlade fler runt sig än vad Johannes samlade runt sig. Och Johannes, deras läromästare, verkade inte ha bekymmer med det. Johannes sa istället:
”Det är som sig bör att han (Jesus) blir större och jag mindre”
Jag tror och tänker att den hållningen gäller även oss. Fortfarande. Lika viktigt nu som då
Annars står vi i vägen för Jesus. Vi blir liksom viktigare än Jesus och då har vi hamnat i fel position. Vi ska möjligen vara den som, likt Johannes, bana väg för Jesus.
Lärjungarna fick sig en läxa. Dom fick lära sig något viktigt. Låt oss lära oss av deras erfarenhet. Det kan vi ha nytta av livet och vårt förhållande till detsamma.
I Guds rike värderar vi inte efter människors sätt. Som oftast är via det yttre. Gud ser till det inre. Det är klart viktigare att det harmoniserar med Gud själv.
Pedher´s blogg 