’Vid Babels floder’
Psalm 137:1
”Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.”
Kärnbibeln skriver: Psalmen är skriven under fångenskapen i Babylon, 596-538 f.Kr. Psalm 137 har några av de mest älskade inledande stroferna och den mest fasansfulla avslutningen av alla psalmer. Det går inte att förminska de avslutande orden. Detta är en äkta klagan riktad till Gud med en önskan om Guds rättvisa och hämnd för alla dem som föll offer när babylonierna intog Jerusalem.
Fångenskapen var inte alls lätt. Psalmens klagan är tydlig. Och det som gör fångenskapen har makten vilket innebär att man inte rår över sin situation. Liksom Gud förlöste sitt folk ur deras fångenskap så vill Han förlösa dig ur den fångenskap du kanske lever i.
Kanske var det just sångerna och bönerna som bar folket igenom fångenskapen. Man glömde trots allt inte.
I grunden sökte folket rättvisan. Att Gud skulle döma rättvist. Och jag tycker mig se när jag läser i Bibeln att tid efter tid blev det rättvisa. Det som är svårt att se hur folket omvänder sig och överger Gud igen. Gång efter gång. Gud är verkligen en mästare på att börja om och ge ännu en chans.
Herre, håll mig nära dig så att jag aldrig lämnar dig. Skulle jag lämna var mig nådig när jag ödmjukar mig och vänder tillbaka till dig. Men min längtan är att aldrig lämna dig, Herre.
Amen
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏
Pedher´s blogg 