Året går mot sitt slut

När jag brukar komma in i december så får jag en känsla av att året går in på sluttampen. Det är ju 30 dagar kvar men ändå. Räkneverket har passerat 300 dagar sen länge. Det är inte många kvar som sagt.

När året kommer så här långt börjar jag se lite tillbaka. Kanske gör du det med. Eller så väntar du på att göra det tills nyårsafton kommer.

Lägg där till att adventstid har börjat och nedräkning till jul är igång. Det är som att det är på väg att ta slut. Året alltså.

Nu ska jag inte börja recensera mitt år. Det har helt klart varit ett år med många nya upplevelser. Ett spännande år med flera överraskningar i.

När man sen lägger till att ett nytt år är på ingång inser jag att det året kan minst sagt bli intressant det också

Ett gammalt år kan lära oss något inför ett nytt. Man har goda erfarenheter som man gärna ska ta med in i det nya. Dom mindre goda gör vi nog bäst i att försöka lämna kvar i det gamla året där dom hör hemma.

Drömmar om det nya kan vara en bärande kraft och idé. Kanske till och med locka oss in i det nya.

Jag tänker mig att varje år väver vi vår väv. En bild växer fram efter hand. När vi kommer till slutet av året kan vi backa lite bakåt och se årets bild. Under året kan det vara svårt att se alla nyanser i bilden. Men efterhand blir det tydligare.

Har haft denna bild tidigare i någon blogg. Den beskriver detta på ett bra sätt.

Mina funderingar blir….

Kan man påverka denna väv på något sätt? Kan man lägga i trådar i efterhand? Hur skulle du vilja se din vävs slutresultat?

Det nya året kommer inte som någon överraskning. Om 30 dagar är du där. Kan du redan nu förbereda din nya väv? Ja jag tror det. Jag vill tro det. Kanske inte allt så klart. Men jag tänker att något kan man. Bestämma sig för vilket innehåll det ska ha. Nyanserna kanske blir efter hand. Men grundmotivet kan vi bestämma oss för.

En del av min bild är dels mitt jobb i butiken. Men också den del som handlar om den kyrka jag också har förmånen att finnas med i. Sen börjar mycket annat ta form. Så det ska bli spännande att se hur min väv växer fram 2025

Kanske ska du också börja finna tankar för din livsväv för 2025. Kan vara bra att börja fundera på den nu …

Dagens mellanrum – 2 december

’Utan vision går man vilse’

Ordspråksboken 29:18
”Utan uppenbarelse går folket vilse, lycklig är den som tar vara på Guds undervisning”

Uppenbarelse och vision hjälper oss att hålla riktningen. Vi vet åt vilket håll vi ska. Att få en vision är väl en sak. Men att fullborda den kräver sin uthållighet och mod att hålla fast.  

Kärnbibeln skriver: ”Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord), där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet), men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah], han är välsignad (lycklig, avundsvärd). [Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]”

Gud ger en vision för att leda dig fram till det han tänkt för dig eller det sammanhang du finns i. När man saknar en sådan kan man bli vilsen. Eller att man ”snurrar fram” och saknar en rak väg fram. Det är som man fumlar lite. Eller försöker lite här och där och ser vad det kan ge. 

Uppenbarelsen och visionen är Guds instruktioner till oss. Hans sätt att visa vägen.

Vad jag lärt mig i livet är att igen kan säga sig vara bäst att höra Guds röst. Vissa är bättre än andra att göra det. Men tillsammans kan vi lyssna in bättre . Därför tror jag vi behöver vara ödmjuka inför det vi tror oss uppfatta som Guds vision. 

Vad är det du uppfattar Gud säger till dig idag? Till det sammanhang du finns i? I en rätt rörig värld behöver vi tydlighet i Guds ledning. Finns inte tid för ett ”tyckande”. Vi behöver söka Gud i djupet.

🙏🙏🙏

Herre, gör mig lyhörd för dig. Hjälp mig att lyssna på ett ödmjukt sätt. Hör jag fel, rätta mig då. Hör jag rätt, hjälp mig att våga gå på ditt tilltal då. Herre, vi längtar efter dina instruktioner för vår tid.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

En kung av annat slag

”Fröjda dig stort, dotter Sion! Jubla, dotter Jerusalem! Se, din kung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.” Sakarja‬ ‭9‬:‭9‬ ‭SFB15‬‬

Idag är det första advent. En av våra största högtider. Kyrkorna fylls av många människor och adventssångerna ljuder. Det är startskottet för julens högtid. Till detta är det kyrkans nyårsdag. Det nya kyrkoåret har startat.

Historiskt minns vi hur Jesus rider in i Jerusalem. Ridande på ett åsneföl. Han kom inte på häst som en krigskung. Nej, han kommer på en åsna för att visa att han är en fridens kung. Han är helt enkelt …

En kung av ett annat slag

Jesus var något helt annat än vad man var van vid. Han var förutsagd. Profeterna hade för flera hundra år sedan sagt att han skulle komma. Så Sakarja var en av flera profeter som föranmält hans ankomst. Ändå blev han en överraskning. Många blev tagna på sängen. Han blev ett orosmoln för många. Hade man läst på, tolkat rätt, så hade man kanske reagerat annorlunda.

Idag är han ingen överraskning. Vi har firat jul mängder med år. Vi har under mycket lång tid haft julottor, midnattsmässor, julgudstjänster mm. Så nu borde han inte vara en överraskning längre. Eller?

Jag är rädd för att han är en överraskning fortfarande för många. Det borde överraska ännu mer. Eller?

Idag börjar det hända mycket omkring människor som upptäcker vem Jesus är. Får berättelser till mig om människor som Gud sökt. Dom har responderat och blivit troende. Innan de besöker en kyrka. Så kanske är vi på väg in i en ny tid. En tid där många tar emot en kung av ett annat slag. Frälsaren Jesus Kristus.

Jesus är av ett annat slag. Han är både människa och Gud när han är på denna jord. Han är mer än en snickarson. Mer än en profet. Han är Guds Son. Världens frälsare. Din och min frälsare.

Det är vad 1 advent tar sikte på. Det kommer en kung av ett annat slag. En fridens kung. En fredens kung. Han vill utplåna allt vad krig är. Den tiden kommer. Frågan är om det inte snart är dags för det, faktiskt.

Dagens mellanrum – 1 december

’ Vänj den unge vid den väg han bör vandra’

Ordspråksboken 22:6
”Vänj den unge vid den väg han ska vandra , så viker han inte av från den när han blir gammal.”

Kärnbibeln skriver: Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval [resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds ”smala” vägar] så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

Ibland får jag känslan av att det handlar mer om at bestämma över sitt barn än leda. Vi kan vara auktoritära. Men till vilken nytta? Denna vers handlar mer om att ledsaga och samtala. Alltså visa på et gott val. Men barnet måste välja väg själv. Men får vi resonera tillsammans kan barnet komma på vilken väg som är bäst för den. Genom att vi är ett exempel som är värt att följa kommer barnet in på den bästa vägen tror jag. 

Den unge – yngling – kan tänkas vara ett lite barn. Men här tänker sig bibelforskaren att det mer handlar om åldern 14-17 år. 

Kärnbibeln fortsätter: Ordet kommer från en rot att ”skaka sig fri” och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: ”Gör vägen smal för ynglingen”. Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.

’Så viker han inte av ifrån den’. Alltså, får man nys om något som är bra vill man inte släppa taget om det. Är det ett bra sätt att leva vill man gärna göra det. Salomo beskriver det att man kommer hålla fast vi det tills man blir gammal. Alltså hela livet. I en tid av oro, när man ifrågasätter sin identitet, är osäker på sig själv, behöver vi visa på den goda vägen.

Vilken väg vill du gå på? Har du tappat bort något av den väg som du lärde dig en gång? Kan vara en bra tanka att kalibrera och inventera det idag. 

🙏🙏🙏

Herre, lär mig den goda vägen. Vikar jag av från den så uppmärksamma mig på det. Led mig då in på den goda vägen igen. Herre, jag vill vandra på den väg som är bra för mig.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Gör det idag

Läste ett citat igår av Edgar Watson Howe

De flesta människor skjuter upp till imorgon vad de borde gjort igår.

Tillhör du dom? Kanske inte alltid. Men handen på hjärtat, vi gör nog det ibland.

Det kan bero på rädsla. Kanske på stress. En tro på att det ”ska gå över” kan vara en tanke.

Rädsla kan också ligga bakom det. Eller så har vi helt enkelt inte tid.

Troligen är vi rätt medvetna om att vi borde redan ha gjort det. Men just där och då känns det bättre och enklare att vänta med det. Men när den stunden är över inser vi att vi borde ha gjort det. Så hade vi det undanstökat.

En del människor har det i blodet att göra det direkt. Lyckos dom. Andra har det i generna att alltid vänta. Stackars dom.

Troligen blir det lättare om vi hjälps åt att ta det direkt. Då bör man det tillsammans.

Edgar kanske har rätt. Troligen. Men det kan vi ändra på. Genom att börja göra det direkt gör vi detta citat och denna tanke passé för vår tid. Visst vore det underbart att ändra ett känt citat till något som ingen vill citera det igen?!

Dagens mellanrum – 30 november

’ Vänj den unge vid den väg han bör vandra’

Ordspråksboken 22:6
”Vänj den unge vid den väg han ska vandra , så viker han inte av från den när han blir gammal.”

Kärnbibeln skriver: Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval [resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds ”smala” vägar] så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).

Ibland får jag känslan av att det handlar mer om at bestämma över sitt barn än leda. Vi kan vara auktoritära. Men till vilken nytta? Denna vers handlar mer om att ledsaga och samtala. Alltså visa på et gott val. Men barnet måste välja väg själv. Men får vi resonera tillsammans kan barnet komma på vilken väg som är bäst för den. Genom att vi är ett exempel som är värt att följa kommer barnet in på den bästa vägen tror jag. 

Den unge – yngling – kan tänkas vara ett lite barn. Men här tänker sig bibelforskaren att det mer handlar om åldern 14-17 år. 

Kärnbibeln fortsätter: Ordet kommer från en rot att ”skaka sig fri” och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: ”Gör vägen smal för ynglingen”. Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.

’Så viker han inte av ifrån den’. Alltså, får man nys om något som är bra vill man inte släppa taget om det. Är det ett bra sätt att leva vill man gärna göra det. Salomo beskriver det att man kommer hålla fast vi det tills man blir gammal. Alltså hela livet. I en tid av oro, när man ifrågasätter sin identitet, är osäker på sig själv, behöver vi visa på den goda vägen.

Vilken väg vill du gå på? Har du tappat bort något av den väg som du lärde dig en gång? Kan vara en bra tanka att kalibrera och inventera det idag. 

🙏🙏🙏

Herre, lär mig den goda vägen. Vikar jag av från den så uppmärksamma mig på det. Led mig då in på den goda vägen igen. Herre, jag vill vandra på den väg som är bra för mig.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Att bygga om

Under åren har jag på olika sätt byggt om lite här och där. Det största egna projektet var nog att bygga till huset vi bodde i. Minns att det var nog lite för stor uppgift för mig. Men jag hade en god väns goda tillrop som peppade mig. Gav mod att fortsätta. Det lät typ så här….: ( konversion mellan mig och konsulten)

– ”Du kan väl hjälpa mig och lägga grunden så det blir en bra start”

”Det fixar du. Gör så här” blev svaret

Varje nytt moment frågade jag efter hans första stöd. Men han sa bara sitt ”Det fixar du. Gör så här”.

Genom hela bygget peppade han mig och jag byggde. Bara när en balk skulle upp kom han tillsammans med en kollega och satte den på plats. Så blev huset större på det viset.

Med lite mod och uppmuntran kan man bygga om det mesta. Ett hus. En trädgård. Ett rum. En tankebyggnad. Så vad är det du vill bygga om? Vad behöver du bygga om?

Det fixar du!

Dagens mellanrum – 29 november

’ Herrens lykta ’

Ordspråksboken 20:27
”Anden i människan är en Herrens lykta, den utforskar varje rum i hennes inre”

Jag läser om Anden ber inför Fadern för vår räkning. Han vet vad som behöver bedjas. Och det är inte så konstigt att han kan göra det. Anden är som en lykta. Som lyser upp vårt inre. Så ser Anden vad som händer inom oss. Ser varje del av vårt inre. Så ser han vad han vill tala med Gud Fader om. Allt utgår från att han vill oss bara väl. 

Livet är rätt komplicerat. Det är som att inom oss finns det många rum som beskriver oss. Beskriver vårt handlande. Våra svagheter är Gud vl förtrogen genom att Han ser in i vårt mest innersta rum. Och det är gott. För när vi inte vet hur vi skall be så vet Anden det. Så kan han be för oss inför Fadern. 

Anden utforskar också djupen hos Gud. Det gör att han kan hjälpa oss att förstå Gud bättre. Förstå bättre hur bra Han är och vad Han kan göra. Anden kan beskriva Gud och Jesus på bästa sätt. Allt för att för att vi skall om möjligt förstå och inse vem Gud verkligen är. 

Ibland kan det vara lite obehagligt att Anden belyser vårt inre. Det är de gånger som det är lite stökigt om oss. Men det kommer något bra ut ur det. Vila i det. Han vill oss väl. Han vill barmhärtighet och nåd. 

Låt nådens lampa lysa över ditt liv. Den är full av barmhärtighet. Gud vill dig väl. 

🙏🙏🙏

Herre, lys med nådens lampa över mitt liv. Visa mig på sådant som behöver stadas bort i mitt liv. Visa på det jag skall behålla.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Förberedelsen inför advent

Jag vet inte vad du har för traditioner inför advent och jul. Traditionen att sätta fram ljusstakarna och stjärnan i fönstret kanske vi delar du och jag.

Men jag har en annan tradition också. Det är att jag köper leverpastej och Rödbetssallad. Tillsammans med ost blir det så gott tycker jag. Och den typen av smörgås äter jag typ bara vid jul och påsk. Knepig kille, kanske du tänker. Och ja, jag är nog det. Men när denna macka kommer fram så är det startskottet inför advent och jul för mig. Topp blir när julmusten kommer till. Men den fick vänta denna gång.

Har du något som blir ditt startskott inför advent och jul?

I en ganska mörk vintermånad så behöver vi ljuspunkter. Att tända ljus är en sak. En sådan macka som jag beskrev är en ljuspunkt för mig. Jag tror det är bra att hitta sådan saker som uppmuntrar.

Jag tänker att jantelagen påverkar på många områden. Tex att det inte är så okej att uppmuntra sig själv. Jag tror att allt kan gå för långt på något vis. Så visst kan det gå fel även i detta. Men jag tror att vi behöver kunna uppmuntra oss själv ibland. Och det krävs nog inte så mycket till det. Hitta det enkla som du blir uppmuntrad av. Så behöver det inte heller bli dyrt.

Mår du bra inuti så sipprar det ut tänker jag. Och du får ett gott utlopp i livet. Glädje – inte minst.

Min låda med adventssaker står redo hela tiden. Men den får stå där på hyllan. Vänta och vänta. Men när läget kommer åker den fram. Kanske ska vi ha en låda med ”uppmuntrings-saker” att ta fram då och då. Har fått mig berättas att någon har en burk där man lägger ner skrivna lappar. På dessa lappar skriver man sådant som man är tacksam för. Kanske ett bönesvar. Eller något som hänt som man gläder sig åt. Så kan man dra en sådan lapp när man har behov av lite uppmuntran. Att påminna sig om det goda som hänt. Så är man förberedd inför dagar i moll. För dom kommer nog.

Att veta vägen till Gud är också en bra förberedelse. Att ha lärt sig vägen genom bön och närhet till Gud kan bli en god uppmuntran när det bär emot. Vi vet hur vi kan söka honom då.

🙏Idag ber jag för dig som behöver en uppmuntran av något slag. Ber att vår Herre vill ge dig sin hälsning och sin kärlek. 🙏

Dagens mellanrum – 28 november

’ Att låna åt Herren ’

Ordspråksboken 19:17
”Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren och lönas av honom för det goda han gjort.”

Behöver verkligen Gud låna något från oss? Njae, inte direkt nej. Å andra sidan allt vi fått är en gåva från honom. Så man skulle kunna mer aga att vi lånar tillbaka, eller ger tillbaka det vi fått. 

Kärnbibeln ger ett lite djupare perspektiv på denna vers:

‘Den som bemöter den nödställde med nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chanan) [den som böjer sig ner och hjälper den fattige] lånar åt (flätar/tvinnar sig samman med) Herren (Jahveh) och han lönar honom med trygghet [hebr. shalem – dvs. han får frid i själen och alla sina behov fyllda] . 

Så skriver Kärnbibeln vidare: [Verbet låna (hebr. lava) inleder versen och betyder ordagrant ”att tvinna ihop/fläta samman”. Betoningen här ligger på den som går Herrens ärenden för att hjälpa någon som hamnat i knipa (oftast av ekonomisk art). Hebr. dal (nödställd, hjälplös, svag) betyder bokstavligen minus/subtraktion och beskriver något som gått förlorat. Hebreiskan kan tolkas så att det både är den drabbade och den som lånar till Herren, som fullt ut återgäldas av honom.] ‘

När vi hjälper någon annan blir vi sammantvinnade med Gud. Vi får liksom samma hjärta som honom. Frukten och välsignelsen i att hjälpa blir så barmhärtigt härligt –  ”han får frid i själen och alla sina behov fyllda”. Alltså, vi går inte lottlösa därifrån. Gud välsignar den som hjälper. 

Oftast tänker vi nog på att det gäller ekonomiskt. Det kan lika gärna vara att man får hjälp med lite mat, kanske till och med att hjälpa att tillaga den. Eller där sjukdom råder kanske en hjälp med städning betyda massor. Så tänker vi efter så kan vi ha behov runt omkring oss. Behov som vi kan bistå.

Tänker på ordet i Predikaren 11:1 ‘ Sänd ditt bröd över vattnet , för med tiden får du det tillbaka. ’ Eller som det står i Kärnbibeln: ‘Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka) . ’ Det kommer visa sig att i sinom tid vänder det åter med välsignelse. Ändå är det inte därför vi hjälper. Vi hjälper för att nöds är stor. Inte för att få något tillbaka.

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att inte vara så fäst vid mina ägodelar att jag inte kan hjälpa en vän i nöd.

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏