Förtröstan – ett av de vackrare orden jag vet. Ordet andas tillförsikt och omsorg. Ordet talar om att förlita sig till någon, att hoppas, tro och lita.
För tröst an
Det känns som en tröst som slår an en ton inom oss av trygghet inför det som komma skall. Att man är i trygga händer.
Att ha kontrollen är något många strävar efter. Man vill klara sig själv. Men inte alltid så lätt väg om vi ska vara ärliga. Att förtrösta är ju inte att ge upp. Det är att känna sig buren av någon som har bra koll på läget. Och som har kraft att möta det vi möter.
”Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet.”
Klagovisorna 3:22-23 SFB15
”Men välsignad är den som litar till Herren och har Herren till sin trygghet.”
Jeremia 17:7 SFB15
Förtröstan är trygghet. Det kan blåsa omkring oss men ändå kan vi känna förtröstan. Tillförsikten till Gud blir en bärande kraft. Det är som att förtröstan fäster våra ögon vid Jesus som ett ankarfäste för båten mitt i stormen.
Så våga släppa taget och kontrollen. Vila i att Gud har omsorg om dig. Att Han har möjligheten, kraften och viljan att ge dig sin omsorg.
Pedher´s blogg 