Idag har förmiddagen varit att delta i Testa Missions studier. Det gjorde vi på Habari Maalums college. Benjamin hade undervisningen om DMM – att göra lärjungar.
Vi fick en speciell lunch idag. Typsik sådan här Enkel typ snabbmat. Ägg och pommes. Tomater Till efterrätt fruktsallad med bla mango druvor mm.
Under eftermiddagen fick vi träffa Benjamins och Rebeccas pastor – pastor Matthew.
Bra att få en relation församlingar emellan. Isen är att en församling sänder missionären till en annan församling. Så vi vill ha kontakt med varandra.
Ikväll blir det mat på en etiopisk restaurang ihop med testa mission.
”Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som tillhör min Fader?”
— Lukas Evangelium 2:49 —
Josef och Maria hade lämnat Jerusalem tillsammans med många andra. De var på väg hem. De trodde att Jesus var med i följet. Men efter ett tag inser dom att han nog är kvar i Jerusalem.
De börjar leta. Och finner honom i templet. Där sitter han med ledare och präster i samtal. De hade varit så oroliga Ver honom. Och undrar hur han kunde göra så som han gjort. Hans svar blir väl rätt märkligt för ett barn i hans ålder men en tankeställare:
Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste ägna mig åt det som som tillhör min Fader?”
”Ägan sig åt” – Vår tid är fyllt med så mycket som vi vill göra. Inte så konstigt. Livet är fyllt med sådant. Somligt är superviktigt. Annat är rent ut helt onödigt men vi gör det ändå. Sådant är livet med allt där emellan.
Jag kan fundera på vad som verkligen är viktigt. Jesus påminner om något som är så viktigt – sådant som till hör vår Fader.
Jag tänker att det är en utmaning i att hitta balansen i livet. För jag tror att vi som tror på Gud vet om att det är en viktig del i våra liv. Som borde göra att vi gav den delen av livet tid. Men samtidigt vet vi att vår familj, vårt boende, vårt arbete också till de viktiga i livet.
Så min fundering blir – hur finner vi en bra balans mellan allt detta viktiga? Först av allt tror jag det handlar om att ’se’ det. Sen börja fundera ’hur’. För då finns det en möjlighet att hitta denna balans. Att göra det ena utan att försumma det andra.
Jag tänker att vår bön kan få bli att Gud får hjälpa oss att hitta den balansen. Liksom den fysiska kroppen behöver sin föda behöver vårt andliga liv också andlig föda. Så fundera på vad du vill ”ägna dig åt”.
🙏
Herre, hjälp mig att prioritera rätt i livet. Hjälp mig att finna tid för att ägna mig åt det som tillhör dig. Locka mig till det.
Kl 8 var det morgonbön för de som jobbar i Habari Maalum. Jag hade förmånen att dela ett ord till dom.
Efter frukost hos Nymans började vi vår rundvandring på stationen. Först möte med Direktor Swai. Han ingav ett stort förtroende som ledare för Habari Maalum.
Ett samarbete som fungerar mycket väl. Bed gärna för honom. Han har en viktig roll i arbetet.
Sen fick vi se studion för tv-inspelning. Där man gör riktigt bra program med enkla medel. Programmen har en social prägel som senare förs in i en mer tydlig kontext. Dessa sänds även på den nationella tvn. Mer bilder kommer från detta senare.
Rebecca visar på inspelningschemat. De olika stegen.
Det är långt ifrån bara Tanzania men arbetar för och når till. Kan vara bra att veta att det är sju länder som arbetet siktar mot.
Här delar Benjamin om arbetet de är mitt uppe i.
Nu lite bilder från rundvandringen…
Uppföljningen är oerhört viktig. Man har en databas med namn. Man söker efter den som är mogen för att bli frälst. 12-14000 namn finns just nu som man arbetar med. 700 av dessa har börjat och startat grupper på ca 5 personer som de i sin tur hittat med samma längtan.
Man sänder 24 timmar/dygn. Man följer upp 24/7. Före tid det kanske två veckor innan brevet kom från lyssnaren. Idag sker det i realtid. Så uppföljningsarbetet blir mycket mer intensivt och större mängd som hör av sig.
Sen växer dom in i tron och blir döpta. Mycket målmedveten satsning. Kändes verkligen gott att få ta del av detta.
Lite åskregn kom det idag. En skur var redigt stor.
Lite inköp gjordes också Alltid lite spännande att få tag på kaffe någon krydda. Chips av kasava-rot lite curry och små söta goda bananer
Djur blir det mer av senare i veckan men en liten apa vid lunchen blev vår bordsgranne
Det finns handfat så finns det Handfat helt enkelt ….
Vi körde förbi Arusha flygplats idag. Där har MAF två plan stående.
Höjdpunkten i dag var nog att få se uppföljningsarbetet. Att se det metodiska arbete för att nå ända fram. Det gör att tillförsikten stiger och tilliten till arbetet växer sig starkt. Jag blir oerhört tacksam när jag ser att det fungerar.
”Men Petrus sade: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!””
— Apostlagärningarna 3:6 —
Det hände mycket runt lärjungarna i bibeln. Petrus och Johannes kommer gående. Där finns en lam man som vädjar om hjälp. Han ville ha en allmosa. Då svarar Petrus: ”Silver och Guld har jag inte, men vad jag har ger jag dig. I Jesu Nasarens namn: stå upp och gå”
De visste att han behövde något mycket bättre äm pengar. Viss, pengar skulle hjälpa honom att betala för meten tex. Men blev han frisk skulle han klara sig själv på ett helt annat sätt.
”…men vad jag har…” – Vad har du att ge? Härom kvällen gick jag och Karl ute i Strängnäs. Där mötte vi en man som tappat ena skon. Kedjan på cykeln hade hoppat av. Han hade trillat många gånger. Vi hjälpte honom med kedjan. Och Karl kom ihåg att det fanns ett par skor som fanns på Frälsis. Rätt storlek. Så vi gick och hämtade dom och gav killen. ”Men vad jag har” blev extra tydligt just där och då.
Vad har du att ge? Ibland kan det vara en peng. Andra gånger kläder eller mat.
När vi läser om Petrus och Johannes hade dom något helt annat? De hade tron på Jesu och hans makt att hela. Så istället för pengar förmedlade de Jesu kraft till helande. ”Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister”. Vi läser om att man blev så glad. Han hoppade upp och stod upprätt och prisade Gud.
Tänk att genom det vi har kan vi förvandla människors liv. Det står att om vi har tro stort som ett senapskorn kan vi förflytta berg. En bön som växer fram inom mig är att ”Gud, låt det bli så hos mig och oss ännu mer.” Vi har samme Jesus som Petrus. Jesus är densamme idag som då. Vi behöver verkligen få tag på den kraften mer och mer.
🙏
Herre, hjälp oss att inse vad vi har i dig så att vi kan ge det vidare.
Den började med gudstjänst kl 7:30 för ungdomarnas skull. Den var på Engelska. Camilla Moberg från Testa Mission predika. Om Jesus som den förste missionärer som nu sänder oss.
Testa mission var med och sjöng i gudstjänsten
Sen lite frukost för att åka ut på en tur. Se sig om och senare landa vid en pool. Ca 38 grader varmt idag så det var fint.
Under resan var det mycket att upptäcka. Så här kommer lite bilder.
Dopgraven som syns där döptes Benjamin.
Mannen mellan mig och Peter är församlingens pastor.
På andra sidan ligger Habari Maalum. Från denna sida ser berget ut som en krater vilket det är. Gamal vulkan som slumrar. Från andra sådan ser det ut så här
”Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. Då tänkte Mose: ”Jag måste gå dit och se den underbara synen, varför busken inte brinner upp.”
— Andra Moseboken 3:2-3 —
Mose fick en speciell upplevelse med Gud. Han fanns ute på marken och fick helt plötsligt se en buske. En buske som det slog eldslågor ur. Inte konstigt att Mose drog sig dit.
När han närmar sig busken så får han höra Guds röst som uppmanar honom att ta av sig skorna. ”Plasten där du är är helig” säger Gud.
Genom bibeln kan vi se olika plaster som var särskilda platser där Gud uppenbarade sig. Jakob och stegen, Mose på berget, Paulus på vägen till Damaskus, Josua som möter mannen med svärdet och många fler. Det är stunder med avgörande utgång. Betänk Maria tex som ’gömmer och begrundar’ det hon såg och hörde omkring sin son Jesus.
Vad har du för en sådan plats? När mötte du Gud på ett liknande specielt sätt? Jag vill nog påstå att vi pratar inte så mycket om dessa stunder. För dom är så djupt berörande att vi är väldigt rädda om dom. Vi gör som Maria. Gömmer och begrundar.
Men jag tror vi behöver dom. Stunder som får ge oss det lilla (eller stora) extra. Som tar ut riktningen på våra liv. Ger extra kraft. Utrustar. Stunder som ger oss mod. Tålamod.
Gudsmöten har alltid en frukt med sig. Gud vill kanske korrigera, uppmuntra, ge något. Gud har intresse i dessa stunder.
Det är ingen frälsningssak, på det viset att det avgör om man kommer till himlen eller inte. Men det har betydelse i det här livet.
Kan man påverka att få dessa möten? Både ja och nej. Nej, det är alltid Gud som tar det initiativet att visa sig. Ja, vi kan göra oss tillgängliga, önska och be om det, söka närhet till Gud.
Bibeln säger – närma dig Gud så kommer han närma sig dig. Låt det vara din inställning den närmaste tiden.
🙏
Herre, tack för de tillfällen som jag fått med dig. Ber dig om fler djupa möten. Jag tror att det kommer välsigna mitt liv.
’Höj rösten – argumentet svagt ’ har varit ett pastorsskämt för mig. Det som skojades om att det stod ute i marginalen på utkastet till predikan. När det man skulle säga inte riktigt hade teckning.
Rätt dåligt skämt, ja jag håller med dig om det.
Men nu har det fått en annan betydelse för mig. Jag tycker mig se att det stämmer mer in på våra världsledare nu. Och det oroar mig mer än mitt eget utkast så att säga.
Såsom världsledare använder sina ord nu borde det delas ut ett rött kort och en utvisning på några minuter. Så att det hann tänka efter vad dom just sa.
Ord kan vara värre än en bomb. De kan förgöra det mesta. Och då räcker det med bara några korta ord. Kan bli helt omöjligt att ställa tillrätta. Det andra kan ha byggt över tid kan lätt raseras på nolltid.
”Då sade han: ”Men nu ser jag fyra män gå lösa och lediga inne i elden, helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason .”
— Daniels bok 3:25 —
Kung Nebukadnessar föll för att man skulle tillbedja något annat än Gud. En gyllene staty. Du läser om det i Daniels bok. På given signal skulle man falla på knä och tills denna staty.
Sadrak, Meshak och Abed-Nego, som trodde och förlitade sig på den levande Gud i himlen vägrade. Dom ville bara dyrka den Gud som kunde göra något i det verkliga livet. När man nu såg att de inte tillbad statyn skulle de Staffan med att slängas i den brinnande ugnen. Deras förvissning om hjälp var stor. Deras svar blev därför: ”Om det blir så, är vår Gud som vi dyrkar mäktig att rädda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung. Men om inte, så ska du veta, o konung, att vi ändå inte dyrkar dina gudar och att vi inte tillber guldstatyn som du har ställt upp.” Så slängdes dom i ugnen.
När kungen skall se om de var döda blir han minst sagt förvånad:”.. nu ser jag fyra män gå lösa och lediga inne i elden, helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason .”
Gudasonen tänker jag är Jesus. Möjligen en ängel. Men de skadas inte av elden för Gud var med dom.
När jag blir påmind om denna berättelse tänker jag att det den vill säga något i vår tid också. När vi bokstavligt hamnar i elden går vi inte ensamma. Jesus vik slå föls med oss. Och vi skall inte bli skadade. Många gånger kan det bli hett omkring oss. Slappna av då. Gör som dessa tre män, förlita dig på Gud. Det är det bästa du kan göra. Där får du rätt förhållande till det som är svårt. När elden är lös kan det vara svårt att släcka den. Men Jesus är med. Det står att inte hens håret var svett på dom. Vi vet vad det kan lukta om hår när det har brunnit. Ingen go lukt. Gud vill bevara dig. (Du läser om detta i Daniels bok kapitel 3)
🙏
Herre, när det blir hett runt omkring mig, med människor som vill mig illa, var med mig då. Bevara och beskydda mig. Tack för din omsorg.
Resan är igång. Här kommer vi kära Tanzania. Tack till er som tar hand om min lägenhet medan jag är borta. Uppskattar det verkligen.
Resväskorna är packade. Passet är med liksom VISAt. Nu är det bara själva resandet kvar då. Man påstår att det är det som gör själva resan. Allts medan man är på väg.
Denna gång vet jag inte riktigt om det är så. Att vänta i Addis nästan hela lördagen är väl inget man skriver i sina memoarer direkt. Att söka VISA för några timmars promenad utanför flygplatsen är inte värt kostanden.
Men visst är resan viktig. Under tiden växer förväntningarna. Det är då man laddar för alla besök. Man liksom taggar upp. Och det är nog viktigt i sig. Där växer bilder fram.
Det är min 4:e resa till landet. För Peter är det den första. Jag minns min första. Alla nya intryck. Alla nya smaker. Ska bli roligt att se Peters upptäckter.
Höjdpunkten blir att få vara med Rebecca, Benjamin, Theodore och Ronja. Se deras liv i Tanzania. Få se deras uppdrag. Att få se det man bara har hört talas om. Så där är jag mest förväntansfull.
Kul att du vill följa med på resan. Det är svårt att veta när jag får tillfället att sända upp lite bilder. Men väljer du att följa bloggen via prenumeration så får du ett mail varje gång som det kommer en uppdatering. Vill du inte följa den efter resan avprenumererar du dig bara.
Har vi glömt något att ta med oss? Just nu ingen aning. Och när vi väl upptäcker det så är det troligen försent att fixa det. Då är det bara att boka en resa till för att rätta till det 😉
Pedher´s blogg 