Dagens Andakt – Dags att börja om

3 december 2025


Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.

— Jeremia 18:3-4 —

  Berättelsen om krukmakaren i Jeremia 18 återkommer jag ofta till. Följer du min blogg kan du se flera inlägg i det. (Sök på google:krukmakaren pedherskoog). Den har så mycket att ge oss. 

  Är det dags att börja om? Som för krukmakaren kan livet gå sönder. Det kan bli förändringar. Det du nu gör ser ut att ha ett slut. Jobbet slutar. Skolan är slut. Kan vara så många orsaker som gör att man behöver säga till sig själv: ”Det är dags att börja om”.

  Berättelsen verkar ha en utgångspunkt i att Gud inte verkar skylla på något. Vi har så lätt att försaka förklara och bortförklara. Krukmakaren konstaterar att kärlet gick sönder. Det misslyckades. Det blev något fel med materialet. Då började han helt enkelt om och gjorde ett annat kärl som han såg att det passade till. Han nästlar nye in sig i ammas försök till att förklara vad som möjligen kunde vara orsaken till felet. 

  Kvinnan som skulle stenas för sin otro blev inte dömd av honom. Hans hälsning var – fortsätt lev, synda nye mer, typ gör om och gör rätt. Jag tänker att när vi behöver börja om gör vi det på ett annat sätt. Ett bättre sätt. Gör vårt bästa så att det inte blir fel igen. 

  Kanske är du i ett läge där du ser att du kört in i en återvändsgräns eller att du nått slutet på det du nu gör. Var inte rädd att börja om med något nytt. Vår Herre kommer leda dig in i ett sammanhang där Gud ser att du passar in i. Så som han vill för dig. 

🙏

Herre, ge mig mod att börja om. Led mig in i det du ser är bra för mig.

Amen

Ps En av alla bloggar om krukmakaren finns här. Ds

Gud möter oss i ansiktshöjd

Jag lyssande till en bra predikan av David Sundström i söndags. En del av alt bra han sa var detta:

Gud möter oss i ansiktshöjd

Han beskrev hur Jesus kom ridande på en åsna. Åsnan var inte hög i manken. Så när Jesus satt upp på den blev han inte ridande på en hög häst. Han såg folket liksom i ansiktshöjd.

När Jesus kommer till dig kommer han inte uppifrån. Han kommer så att han kan se dig i ögonen. Inte med förbannelse eller nedvärdering. Utan med kärlekens ögon med frälsning och räddning i ögonkastet.

Älskar detta. Det visar vilken ödmjukhet Jesus kom med. Han kom inte på stridshästen. Han som kallades kung kom definitivt inte i attityden kung. Han kom med fridens budskap. Inte som en krigande kung.

Det visar att Jesus vill möta oss ansikte mot ansikte. Han vi möta vår blick. Även när vi har svårt att lyfta blicken till honom. Så är det som att han lyfter upp vår haka för att möta våra blick med fridens kärlekens blick. Så se frimodigt upp. Du kommer möta en Jesus som vill dig väl.

Dagens Andakt – Att vara i Guds närhet

2 december 2025


Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren , för att kunna tala om alla dina gärningar.

— Psaltaren 73:28 —
Folkbibeln 98

 

  Det finns de människor vi känner lite extra glädje att vara med. Någon som har samma intresse, eller någon vi älskar, eller någon som betytt mycket för oss. En sådan personer ger en extra livsglädje att vara nära. 

  Kärnbibeln beskriver ”Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka) .”

  Asaf skriver i sin psalm att han blir lycklig at vara i Guds närhet. I en översättning beskrivs det som att det gör honom gott. Kärnbibeln. blir rätt personlig: ”När det gäller mig så är det gott att vara nära (dra mig nära, närma mig) Gud.” Bibel 2000 beskriver det ”Men jag har min lycka i att nalkas Gud”. 1917 skriver ”Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud”. 

  De olika översättningarna fångar något djupt. Att vara med Gud är inte bara ett tidsfördriv man råkar göra. Gemenskapen med Gud sätter spår. Gör något med oss. Vi går inte oberörda från en stund med honom. Därför…

  …tar Asaf sin tillflykt till honom. Alltså han söker sig medvetet till honom. Han har gjort Gud till sin bästa vän. Får han välja så väljer han Gud. Han har gjort honom till sin tillflykts plats. Han sätter sitt hopp och förtröstan till honom. 

  Och det leder till en längtan att berätta om Gud. Berätta om vad han upplever i Gud. Han villl återge, vill uttala sig, berätta om det. Det liksom bubblar över inom honom det han upplever i Guds närhet.

  Det är den närheten som gör oss lyckliga. Som gör att det kommer bubbla över inom oss också. Sök dig dit. Det kommer göra dig gott

🙏

Herre, dra mig in i din närhet. Det är där jag vill vara

Amen

Lite nostalgi

Jag har under de senaste åren rensat rätt friskt i mina förråd. Har insett att man kan inte spara på allt. Det ska ju förr eller senare bäras vidare. Även om jag just nu känner mig rätt landad för låååååång tid.

Något som fått följa med genom åren är den lilla korgstolen, kudden med en pudel på och nallen.

Kudden vill jag minnas är sen jag var typ väldans liten. Nallen minns jag inte när jag fick. Korgstolen har alltid funnits. Jag växte ju till slut ur den. Men den fick följa med.

Det är något speciellt med saker från då man var barn. Det påminner om en tid som var rätt fri från problem. Har inga minnen om krig, mord eller något annat hemskt. Det värsta jag kan komma ihåg var när bonden rätt över gatan slakta grisar ute på sin gård.

Jag tänker att man ska inte leva i det förflutna men man kan få vara tacksam för det som varit. Och jag är tacksam för min uppväxt. Det finns mindre trevliga passager som numera ligger som en liten skugga där bakom. Det är det ljusa minnena som ligger i framkant.

Jag tror att det är så historien beskrivs för många av oss. Och det är nåd. Våra ljusa minnen lägger sig som ett gott filter över hela vår upplevelse.

De mindre goda upplevelserna får vi be Gud om nåd att få rätt förhållande till. Att de får ligga under förlåtelse. Under barmhärtighet. Under läkedom. Helt enkelt får vi lägga det förflutna i Guds händer och be om hans hjälp att hantera minnet på ett barmhärtigt sätt.

Dagens Andakt – Sänd ditt bröd över vattnet

1 december 2025


Sänd ditt bröd över vattnet , för med tiden får du det tillbaka.

— Predikaren 11:1 —

 

  Under många många år har vi sänt brödet över vatten. Idag kan vi se att det vi gjort till tex Tanzania  har gett frukt och skörd. Väckelsetider på Swahilikusten. Men vi ser också hur detta lands kristna nu ber för vårt land. Vi som sänt dom brödet. De kommer till Sverige för att vara på plats för att be och missionera.

  Kärnbibeln beskriver ”Sänd (kasta) ditt bröd på vattnet för efter många dagar ska du finna det (visar det sig, kommer tillbaka) .”

  Sänd – kasta – alltså var ivrig, håll inte fast i budskapet, släng iväg det så det inte stannar kvar hos dig. 

  Efter många dagar kommer det att visa sig att det kommer tillbaka. Inget ”kanske”. Inger ”det kommer möjligen” visa sig. Ordspråket kan betyda att man sår på vattnet, dvs. ger godhet och är generös, och det hittar en väg tillbaka. Hittar en väg tillbaka – låter verkligen hoppfullt. 

  Handlar detta bara om mission till andra länder? Möjligen. Men jag tänker att det lika väl handlar om din granne och närstående. 

  Mission har varit en av kyrkans viktiga ben att stå på. Det ligger i vårt DNA. Kyrkan är liksom inte kyrka om man inte också har mission. ”JA men vi är så liten kyrka” kanske du tänker. När blev mission bedömd efter antal kronor? När blev tiondet bedömt efter antal kronor? Änkans skärv var betydlig gåva i Jesu ögon. Mission är mission stor som liten. För tillsammans kan det bli en betydande skillnad. 

🙏

Herre, visa mig vart jag skall sända mitt bröd.

Amen

Välkommen december

Så är vi inne i december. Välkommen december. En månad jag längtar efter. För nu är det ca 20 dagar kvar så vänder det. Vintersolståndet kommer snart. Då blir det ljusare igen. Det är väl typ det bästa med Julafton tänker jag. Då vet man att det går mot ljusare tider.

Jag älskar julen utifrån vad julen djupast sätt står för. Annars är det nog inte den helg jag ser mest fram emot.

Snön har jag sen länge gärna sluppit. Men för barnens skull så är den välkommen from till och med sportlovet. Sen får gröna dagsmejan smälta bort snön och snödropparna ta vid. Men jag gläds med barnen. Ja, även dig som gillar den som vuxen så klart.

Den här månaden innebär också att det är den sista jag gör i butiken jag nu jobbar i. Det är den sista perioden som anställd inom secondhand. April 2008 klev jag in i den världen mer permanent. Visst, min tid som pastor i Filadelfia Valla hade ju jag ju nära kontakt med secondhand. Ebenezer. Nu vänder jag tillbaka till heltidspastor med samma förhållande till Secondhand som jag hade vi valla. Alltså att vi har som församling en secondhand (Tolv Korgar) där jag vill vara för att knyta kontakter i samhället. Efter nästan 18 år (så när på 3 månader) lämnar jag det. Det gör den här månaden som en rätt annorlunda december.

En kluven känsla men tacksam sådan. Hoppas på en bra månad med ett bra resultat som ett bra avslut. Men jag omber sakna det. Det kollegiala, kundkontakten, alla volontärer, medarbetare av olika slag, säljet, ja butiksgörat helt enkelt. Det jag är så tacksam för är att jag detta sista år fått känna och se en god stämning. Och ett fantastiskt resultat.

En månad som harm en y tid bortom dess tid. En ny tid att få ge de sista åren som pastor igen. Så tacksam för det. Hoppas och ber att det skall bli en bra tid fram till pension.

December är en speciell månad. Det är då året tar slut. Det är den månad vi planerar för et helt nytt år. Det är bokslutets månad. Vi ser bakåt för att se vad det blev av det året som varit. För Kyrkan är det Nyår. Denna dag firar Svenska Kyrkan sin nyårsdag i det nya kyrkoåret. Och kan man göra det vid ett bättre tillfälle än när det är första advent.

Så nu smyger vi oss in i månaden med de många ljusen. Där vi tänder ljus för folken. Där vi tänder hoppet för många. Där vi ger varandra uppmuntran. Så vi ber att december skall få bli ljusets högtid i väntan på att få fira att en frälsare har blivit född till oss – till dig och mig. Förbered dig på att ta emot honom.

Dagens Andakt – Att slipa verktyget

30 november 2025


Den som inte slipar eggen när järnet blir slött måste använda mer kraft. Men vishet leder till framgång.

— Predikaren 10:10 —

  När jag hade hus så eldade jag med ved. Jag köpte mig en motorsåg och fixade på så vis min ved. En dag står jag och sågar ved. Kedja var slö. Jag fick trycka på lite extra. För den som var van med motorsåg kunde mycket väl höra att kedjan var slö. Men jag skulle strax sluta så det fick liksom vara med att slipa kedjan. Helt plötsligt kom grannen till mig. Säger inte mycket. Men han tog motorsågen ur mina händer. Slipade kedjan. Tackade för sig och gick. Och jag tackade för att han slipade min kedja. 

  Att ha ett vässat verktyg är A o O. Jag fick ta i rätt bra för att kunna koma igenom vedträna. Det gick så mycket bättre och fortare när kedjan var nyslipad. 

  Predikaren använder denna bild på de andliga verktyg vi har. Om vi nye slipar dem kommer vi att behöva använda mer kraft. Kärnbibeln skriver så här: ‘Om järnet blir slött (trubbigt, dåligt) och ingen skärper eggen måste han använda mer kraft, men vishet lönar sig för vägledning [man tjänar på vishetens goda råd] . 

  Vems ansvar är det att vi slipar vårt verktyg? Är det ”granne” som måste klättra in över staketet och slipa ”kedjan”? Nej, det ansvaret ligger hos oss själva. I gemenskap med Guds Helige Ande kan vi slipa vårt andliga liv och verktyg till att komma i tjänst. Och ett välslipat verktyg behöver man inte bruka mer kraft än nödvändigt. 

  Ett ”oslipat verktyg” är som att man går i egen kraft mer än att lita på att Gud utför sitt verk. Eller att försöka och försöka men inte lyckas just därför att man inte slipat sitt verktyg. Jag är rädd för att vi tappar bort oss här ibland. Stanna upp. Slipa ditt verktyg. Det kommer välsigna din tjänst.

🙏

Herre, visa mig vägen till ”slipstenen”. Jag vill vässa mitt verktyg.

Amen

Är Gud långsam?

I den läsplanen jag läser just nu så ställdes det några reflektioner som jag tänkte dela med mig av till dig.

Uppskattar jag Guds långsamma uppenbarelse eller blir jag otålig av hans brist på brådska? Om Gud inte har bråttom, varför ska jag ha det? Hur kan jag uppskatta kunskap om jag inte uppskattar själva upptäckten av den?

Gillade den. ”Om Gud inte har bortom, varför ska jag ha det?” Hur reflekterar du omkring det? Det måste troligen finnas en orsak varför Gud inte stressar fram ett svar och åtgärd.

Är Gud långsam eller kan det möjligen vara så att han inväntar den bästa stunde för svar och åtgärd? Och om han är trygg i det varför kan inte vara trygga i detsamma?

Jag vet, det är nye så enkelt att vänta när nöden tränger på. När man tycker sig se att tiden rinner ut. Klart man blir stressad av sådant.

Men det ligger ändå något i detta. Att vila i att Gud har ett bättre perspektiv än vi har från vårt grodperspektiv. Han som kan se i alla tidszoner och inte är beroende av tid och rum. Han som ser helhetsbilden medan den formas och inte är helt färdig.

Det finns en balans mellan Invänta och bulta. Det finns en skillnad från att börja fråga och bed, Att vänta och söka. Kanske behöver vi också be bönen ”Herre, hjälp mig att se ditt perspektiv och för stå din klocka.” För när vi ser på vad han kan och förmår kan vi invänta svaret till förändring.

Samtidigt – medans – i samma stund

När jag läser i bibeln märker jag sammanhang där Gud gör något och saftigt händer något som slås samman” med det som just där och då händer. Till exempel…

Petrus är på taket och får en syn. En duk sänks ner med massa olika djur. Guds budskap var att han inte skulle förklara något orent som Gud förklarat rent. Medan han, samtidigt som han, funderar på vad denna syn kunde innebära knackade på dörren och några sökte honom. För dagen innan hade en officer en syn. Han uppmana att kalla till sig en viss Simon som kallas Petrus. Denne Petrus var det som strax därefter fick se synen med duken. Varför blev fete viktigt? Jo för Officeren var hedning och Petrus skulle inte ha något med honom att göra. Så medan Gud talade med hedningen förberedde han juden att gå till hedningen. Hänger du med i berättelsen? Läs hela Apostlagärningarna kapitel 10 och 11. Så får du se vad detta ledde till.

Jesus kunde tala med en annan officer som ansåg att han inte var värdig att Jesus besökte honom. Han hade en tjänare som var förlamad i svåra smärtor. På distans förklarar Jesus honom för frisk. Och han blev frisk i samma stund Jesus hade sagt det konstaterade officeren senare.

Samtidigt – medan – i samma stund

Och om du läser din bibel kommer du hitta många sådana tillfällen där det sker något samtidigt på olika platser. Därför att Gud är inte beroende av tid och rum.

Medan du har det kämpigt finns det något som sker till din fördel någon annan stans. Jag har hört om berättelser där någon vaknar på natten och ber för någon särskild person. Och det visare sig senare att den som fick förbön behövde det som allra mest just då.

Du har säkert varit välsignad av just något sådant. Där Gud väcker någon att be för dig när du som mest behövde det. Och kanske du får göra samma erfarenhet. När du av någon förunderlig orsak kommer att tänka på någon, ta det som ett tecken att be för den. Kanske får du aldrig veta orsak. Inte heller hur det gick. Men lämna det åt Gud. Be. Bara be. Någon gång kanske det visar sig varför du skulle göra det.

Jag tror att vi behöver ta oss an dessa stunder på lite större allvar. Att när vi vaknar på natten kanske det var just Gud som väckte oss att be för någon. Eller när du är ute på promenaden så dyker en person upp i minnet. Sänd en bön för den då. Jag tänker att det är mycket som händer som är klart djupare än en slump.

Dagens Andakt – Vishet är bättre än styrka

29 november 2025


Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.

— Predikaren 9:16 —

 Ibland kan man känna sig i underläge när man uppfattar sig som svag. Finns det andra med större styrka omkring sig känner man sig allt lite liten.

  Predikaren visar på ett exempel på den lilla staden som hade en vis man som invånare. Han var visserligen fattig. Man rände nog inte med honom. När fienden kom och belägrade staden var det hans vishet som räddade staden. (Pred 9:13-16)

  Predikaren slår senare fast att vishet är bättre än vapen. Tidigare i kapitlet läser vi om att predikaren sett att det är inte den snabbe som vinner loppet, inte hjälten i striden, den vise får inte alltid bröd, inte heller den kloke rikedom. De är alla beroende av tid och tillfälle. 

  Det är alltså inte beroemde av egen kraft det handlar om. Det handlar om en vishet man fått till sig. 

   Salomo bad om vishet: 2 Krönb 1:7,10 ”Den natten uppenbarade sig Gud för Salomo och sade till honom: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig …/… Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?” Guds svar blev att Salomo skulle få vishet och han fick verkligen det. Historien säger att ingen var så vis som han. 

  BE inte om rikedom. Be inte om massa saker. Be inte om makt. Inget av detta har något bestående värde. Be om vishet. Det kommer att visa sig vara det du kommer behöva som allra mest. 

🙏

Herre, jag ber dig om vishet. Hjälp mig at använda den vishet efter ditt hjärta. Bevara mitt hjärta och liv ödmjukt.

Amen