Har du skaffat dig någon adventskalender? Det har inte jag men det löste sig väldigt förträffligt ändå
Jag fick världens bästa kalender av mina söner på fars dag.
En adventskalender från Bülow. Har svårt att se en bättre kalender än den …
En gång gjorde jag rätt stor kalender. Den var som en musikal och man öppnade luckor och en sång eller något om advent eller jul. Det var en klass på en skola jag jobbade på.
Jag har haft adventskalender här på min blogg några gånger men inte kan allt detta jämföras med en kalender med lakrits i.
Så jag längtar till 1 december rätt mycket just nu. Men det är ju inte så långt kvar.
Under denna väntan är jag rätt glad över att det finns annan lakrits i skåpet. Man behöver ju en sådan med jämna mellanrum. Eller kanske rättare sagt …… man behöver en sådan rätt ofta.
en alltså det är ju bara tre dagar så är det den 1/12 och jag får öppna den första luckan. Eller det är ju mer av en liten låda som öppnar sig. Och där i ligger det några lakritsbitar. Helt lagom till en kopp kaffe faktiskt. Så mans kulle kunna säga att det är en kaffekalender också på så vis.
Hur som helst – här ska njutas av lite gott varje dag fram till jul.
Just ja – Tack Andreas och Simon. Ni vet hur man ska göra sin pappa glad
”Fråga inte: Varför var det bättre förr? Det är inte av vishet du frågar så.”
— Predikaren 7:11 —
Var det verkligen bättre förr? Ibland vill nog verkligen att det var så. Predikaren har en tanke i denna ofta debatterade tanke.
”Det är inte av vishet du frågar så!” Hoppsan Hoppsan. Den var en rätt påträngande tanke. Vi är alltså inte visa om vi fronderar i dessa banor. Och visa vill vi väl ändå vara. Så det enkla är att vi nu avslutar denna tanke om att det var bättre förr.
Men det hjälper oss också att blicka framåt. Ju mer vi ser bakåt desto mer missar vi vägen framåt. Framtiden blir på ett sätt en kopia på gårdagen som inte passar in i morgondagen. Den fungerade då men har gjort sitt.
Om man ser för mycket i backspegeln riskerar man att köra av vägen eller krocka med något som finns framför oss. Jag tror att vi kan behöva se oss bakåt för att få en riktning framåt. Vi ser varifrån vi kommer och vi kan lättare se vilken riktning vi är på väg till. Men bakåt får aldrig ta bort framåt. Predikaren fortsätter:
”Vishet är ett försvar (en försäkring, ett skydd) , liksom silver (pengar) är ett försvar (en försäkring, ett skydd) , men kunskapens förträfflighet är att vishet bevarar livet hos den som har det.” Predikaren 7:13 Vishet är alltså något riktigt i våra liv. Den hjälper oss att få rätt perspektiv bakåt för att förstå vägen framåt bättre och tydligare.
Det var med all säkerhet bra förr – men det bästa ligger framför oss! Och det vill vi väl inte missa. Så vår bön idag kan få bli att vi söker Guds väg framåt för våra liv och inte lever på gamla meriter.
🙏
Herre, jag vill ta lärdom av det förflutna men jag vill inte leva kvar i det. Jag vill blicka framåt. Led mig på din väg in i framtidens välsignade tid.
Tänker att detta är en tradition i många hem. Man har tänt denna ljusstake år efter år. Somliga bara av tradition. Andra för att det bär med sig en särskild betydelse. Så nu när du tar fram staken om några dagar – reflektera något över varför du gör det och vad ljusen kan få betyda. En tradition har till och med fem ljus. Skulle tro att dom flesta har en med fyra ljus. Ibland sjunger man denna lilla kör i adventstid:
Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent.
Det första ljuset i adventsljusstaken symboliserar att väntan på julen har börjat, och det tänds på första söndagen i advent. Det markerar starten på en period av förberedelser inför julen, och varje söndag framöver tänds ett nytt ljus.
Advent, som betyder ”ankomst”, är en tid av väntan. Det första ljuset är en symbol för att julen är på väg.
I en mer symbolisk bemärkelse kan de fyra ljusen i en adventsljusstake representera hopp, frid, glädje och kärlek, med Kristus som ett femte ljus i vissa traditioner. Dessa fyra är ju vad Jesus kommer med i juletid.
En del menar att det fyra ljusen står för evangelierna i bibeln. Matteus Evangelium – Tullindrivaren som inte stod högt i kurs hos människor hittade vägen till Jesus. Jesus fann honom värdig att följa sig när han vände om. Markus Evangelium – som brukar symboliseras som ett lejon. Han var detaljerad omkring det som hände runt Jesus. Han blev en viktig kugge i att evangeliet kom till Afrika. Lukas Evangelium – Läkaren Lukas. Intressant kontrast till tex tullindrivare. Johannes Evangelium – kallades ”den lärjunge som Jesus älskade”. Den skara som Jesus välkomnade som sin lärjungar är i sen en intressant historia att berätta. Men det få vi ta en annan gång.
Det finns en fin text om de olika ljusen:
När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla barnen glädjas att fira få advent
När andra ljuset brinner är snart lucia här hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär
När tredje ljuset brinner vi juleklappar syr och mamma bakar kakor och har ett fasligt styr
När fjärde ljuset brinner vi hämtar julegran och alla barnen räknar dan före dan före dopparedan
När alla ljusen brinner då blir det jättekul med klapparna och tomtarna som önskar oss GOD JUL!
Man skulle kunna använda denna ljusstake till att ha 4 stycken böneämnen under adventstid. Där du, när du gör i ordning staken, också formulerar fyra böner för något i ditt liv. Det kan vara dina barn, din släkt, dina grannar och vår jord. Låt dessa böneämnen växa fram inför din jul och ha dom med dig när du tänder ljus efter ljus.
Advent är väntan – väntan på vad? På att Jesus ska födas. I vår tid handlar det om en väntan på att han skall komma tillbaka, för andra gången komma till vår jord. Men det handlar också om en förväntan att han skall vara i våra liv. Varje dag. Det kan denna adventstid få betyda extra mycket för dig i år.
Så addera Jesus lite till i ditt liv när du tänder det första ljuset.
Noa hade just varit med om den stora floden. Han och hans familj och alla djuren hade räddats. När dom står på berget så talar Gud till Noa. Han sätter regnbågen på skyn som ett tecken för dom. Aldrig mer skulle något liknade ske. Det skulle vara tecken också på det förbund som Gud gör med Noa.
Varje båg vi ser denna båge i skyn påminner det oss om att Gud gjorde detta förbund med Noa. Aldrig har sen dess en sådan förödande flod drabbat oss. Att vi haft olika översvämningar är sant. Men inte i denna kaliber.
Bågen är också ett tecken på att Gud finns. Det var han som satte dit den. Och den fingerar fortfarande. Den påminner också Gud, han låter sig påminnas.
Jag tänker att det finns något djupare i detta. Inte bara att det var något som hände förr för mycket länge sedan. Det är ett tecken på att du har en Gud som har omsorg om dig. Det är hans fingeravtryck, hans bomärke, hans sigill, på sitt löfte över sin omsorg om oss.
Det är bra att ha sådana tecken som påminner oss. För mig är det det levande ljuset jag tänder hemma. Jag väljer att låta det påminna mig om Guds närvaro och närhet. Vad väljer du för tecken som får påminna dig om det?
🙏
Herre, påminn mig dagligen i mitt hjärta om din kärlek och omsorg.
Satt och spelade och sjöng här hemma härom dagen. Då påmindes jag om en liten kör som Ingemar Olsson skrivit. Den finns i lite olika versioner. Den version jag mest sjungit är denna:
Varje liten morgon ger han mod att vara vaken Varje liten afton ger han ro att somna in Hela långa dagen ger han kraft att klara av den Därför att han älskar dig och kallar dig för sin
Det var länge sedan jag sjöng den. Men det var så skönt att bli påmind om det strax innan jag skulle gå och lägga mig.
”Varje liten morgon…” Det verkar finnas många olika mornar. Somliga går till historien som oerhört viktiga. Som kanske gav en mindre god sömn natten innan. Andra bara smet obemärkt förbi. Men varje lite en, hur den än tutleras, speciell eller vanlig, ge Gud mod att vara vaken. Han bedömer inte dagen och sen ger mod i paritet med den. Nä, varje lite morgon ger han mod att vara vaken.
”Varje liten afton…”. Jag tänker att det är lika dant med kvällen och natten. Finns ingen natt som han räknar bort. Alla nättre har samma värde. Samma intresse. Ha del av samma Gud och hans kraft. Varenda en vill han ge mod att somna.
”Hela långa dagen…” Det finns ingen del av dagen som Gud inte är intresserad av. Hela långa dagen, varje timme, minut och sekund.
Varför?
Därför att Gud älskar dig och kallar dig för sin. Mmmmm just så ligger det till. Han älskar dig och kallar dig för sin. Du tillhör honom. Och han dig. Det är det som ligger till grund för att varje liten morgon ger han dig mod att vara vaken. Och varje lite afton ger han dig ro att somna in.
Som en bonus skriver Ingemar en lite versrad som blir så bra. När du blir pressad och problemen hopar sig blir Gud inte stressad över det. Han liksom kan hålla huvudet kallt. Han får inte panik eller blir nervös. Han har tid för dig att bistå och hjälpa. Och ingenting får honom ur bakans om skulle göra honom osäker. Nej, han är trygg och vet att han kan förvandla till det bättre.
Här kommer ursprungstexten ….
Varje liten morgon får du mod att vara vaken Varje liten afton får du ro att somna in Hela långa dagen får du kraft att klara av den Det finns ju en som älskar dej och kallar dej för sin
När din vardag blir för pressad När problemen hopar sej Vet att Gud blir aldrig stressad Det finns alltid tid för dej
”Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.”
— Ordsb 13:12 —
För någon dag sedan skrev jag om längtan. Jag vill anknyta till det ännu en gång. 2017 skrev jag en blogg om det. Du kan läsa den här. Tänker på längtan som väntan.
En gång såg jag en nyckelring som hade texten ”Jag älskar att inte vänta”. En annan hade texten ”Väntan är modern tortyr”. Vi vill gärna ha svaret helst igår. När vi väntar på någon väntar vi alltid för länge.
I Hebreerbrevet kan vi läsa om att de fick vänta på uppfyllelsen. Så står det att trots att man fick vänta så ”trodde dem ändå”. Kan vi leva efter deras tro och tillit? Ja, med Guds hjälp går det. När du väntar på Guds uppfyllelse över ditt liv så håll ut.
Väntan kan bli så lång. Jag tänker att det vore nästa omänskligt att inte hamna i att vilja ge upp. Vi är inte mer än människor. Men det finns kraft hos Gud att vara uthållig. Det finns mod att få att vänta ett tag till. Det fins kraft att få till att inte ta saken i egna händer.
Jag tänker att Gud vet när den bästa tiden är inne för honom at svara på vår bön. Förståndsmässigt får vi stanna upp och lita till att hans timing är bäst. Inte min rastlösa önskan om att svarte borde kommit igår.
Jag vet inte vad du väntar på just nu. Men vänta tillsammans med Gud. Då blir väntan mycket bättre och du kommer klara att vänta.
När jag skrev den bloggen bad jag en bön som jag vill be idag också.
🙏
Herre, jag ber för alla vars väntan tär på hjärtat. Att du, Gud, skulle ge ett andrum och ge luft åt ett ångestfullt inre. Att du skulle få ge mod att lyfta blicken och påminna sig om att var uthållig och tro ”ändå”. När tid är så kommer svaret. Och dröjer det ber jag om kraft att ”tro ändå”.
Möter tanken på TV4 efter F E M. Ett inslag om en person som tagit sin uppgift att gå på begravning där ingen annan går.
I första anblick kanske detta är en icke-fråga. Men när man ser på det närmare inser man att det finns dom som dör ensam. Begravs ensam.
De har skapat en Facebookgrupp som heter ”Du går icke ensam”. Där kan man visa sitt intresse för att vara en som kommer på just en sådan begravning. Musiker som ställer upp gratis. Någon som kommer och håller tal eller läser dikt.
Under hösten har jag gått och funderat på typ sådana begravning. Det finns dom som inte har råd med en begravning. Och är man inte med i svenska kyrkan kostar en begravning hos dom rätt stora summor.
Kanske är detta bekymmer inte så många men det är allt för många. För det visar på något tragiskt. Att man är ensam. Så ensam så att det finns inte någon som varken saknar eller sörjer när man där.
Jag tänker att detta behöver vi göra något åt i vår stad Strängnäs. Skulle tro att det också behövs en insats där du bor.
Suveränt initiativ av Rebecca. Kanske kan du vara med där du bor. Vi behöver hänga på här i Strängnäs. I min tjänst som pastor vill jag arbeta för att detta ska kunna fungera här med.
Det väcker också längtan av att skapa förutsättningar för att ingen ska behöva vara så ensam att den riskerar av att dö ensam och begravas ensam. Hur har vi det med grannarna runt omkring oss? Är det någon vi inte pratat med eller skapat en vänskap med ? Finns det någon som är ensam ?
”Jag ska plantera dem i deras eget land. De ska inte mer ryckas upp ur det land som jag gett dem, säger Herren din Gud.”
— Amos 9:15 —
Att vara rotlös är ett arbetsamt liv. Man känner sig inte hemma någonstans. Det är som att man är nomad. Kanske till och med en känsla av att vara på flykt. Att vara rotlös är som att inte ha hittat hem. Hemkänslan uteblir.
En gång försökte jag ta bort en tallhäck. Det visade sig bli ett grymt svårt projekt. När jag skulle ta bort sista delen – stubben och roten – visade det sig att det inte var det enklaste jobbet. Den hade en hjärterot djupt ner. Man kan lugnt säga att den roten satt fast.
Att vara rotad i tron är viktigt. För det gör att vi far inte runt i tron. Vi är inte så påverkbar utav osunda strömningar. Prövningar vi möter är visserligen jobbiga men det får oss inte att ge upp. Får oss inte heller på fall.
Gud vill plantera oss i ”sitt land”. I djupet av honom själv. Det är ifrån honom vi skall hämta vår andliga näring. Han vill att vi skall ha honom som vårt hem. Att hitta hem hos honom ger oss en trygghet och tillit.
Folket Amos skriver om skulle inte ryckas upp igen. De skulle planteras för att rota sig. En vacker beskrivning på oss människor som blir planterade av Gud.
Jag tillhör dom som har flyttat många gånger. Jag har känt hur Gud rykt upp min rot för att placera den på annan plats. Och jag kan verkligen vittna om skillnaden mellan att vara rotad och rotlös. Att vara hemma eller känns sig vilsen. Gud vill plantera dig i trygghet. Han vill att du skall känna dig hemma. Till dig som är trolös just nu. Gud vill att du skall hitta hem. Och han välkomnar dig hem. Kanske tillbaka efter att ha var it rotlös en tid från du förr hörde hemma.
🙏
Herre, plantera mig djupt i dina gårdar. Jag förstår att det är där jag hör hemma.
Om en månad vänder det – till och med knappt en månad. Nu när både morgon och kväll är ett mörker så blir jobbdagen själva ljuset. Alltså, när man jobbar och är inne är det ljust ute. När man åker till och från jobbet är det mörkt.
Det är sådan tur att man kan tända många ljus.
Vad gör du för att ta dig igenom denna mörka period? Alltså förlåt norrlänningar. Ni har det ju klart sämre. Snart blir det ingen sol på dagen heller för er. Så jag ska nog inte klaga.
När man berättar för sina vänner tex i Afrika att vi har perioder där solen inte går ner under flera veckor eller aldrig går upp blir de förundrade. deras liv handlar mer om att solen går upp kl 6 och ner kl 18.
Vad är det bästa för dig när vinden kommer in i detta skeende? Typ december och januari.
Det tråkiga tycker jag är att vi stänger oss inne. Som grannar möts man inte. Den lilla stund man är ute så träffas man allt för sällan. När våren kommer och vi börjar titta ut igen blir samtalen oftare och lite längre. För mig skall det bli roligt att lära känna mina nya grannar.
Så för mig känns det helt klart perfekt att det nu är mindre än en månad kvar tills det vänder.
”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”
— Matteus Evangelium 11:28 —
Kanske har du läst versen jag citerar till vänster. Kanske rent av många gånger. Jag har gjort det. Såg lite närmare på den via kärnbibeln. Häng med så får du se….
”Kom till mig alla [ni] som arbetar hårt [ständigt sliter] och är tyngda (har betungats) Redan här lyfter det från att bara ha en tung arbetsbörda på jobbet. Det handlar om mycket mer. Man kan vara betungad av många olika saker. Listan kan göras lång. Väldigt lång ibland. [under lasten av pålagda bördor och religiösa plikter], Inte bara det som man kanske först tänker på. Även ’religiösa plikter’. Ser man på hur fariséerna handlade mot folket på bibelns tid kan man ana vad det handlar om. Plikter som till och med var omöjliga att hantera. Dessa skulle man också få komma med till Jesus.
…så ska jag (kommer jag att) Ska – kommer att!! Kan det bli tydligare än så?
…ge er vila (ro, vederkvickelse). Vederkvickelse är ett av de vackraste orden jag vet i bibeln. Vederkvickelse. Lättnad. Vila. Avlastning. En ny fräschhet över sitt liv. Så kommer det en förklaring som blir pricken över iet: [Det grekiska ordet anapauso kan med sin innebörd och sin pågående aktiva verbform översättas: ’kommer jag alltid ge vila/en välförtjänt paus’.]”
”Kommer jag (Jesus) alltid ge vila/en välförtjänt paus” Hur bra är inte det? Vilket hopp det ger. Vilken skön tillit att Jesus inte bara kan det. Inte bara känd för det. Han till och med uppmuntrar och uppmanar oss att komma till honom för att få uppleva det.
En vers att fundera över denna dag….
🙏
Herre, jag kommer till dig med min börda idag. Herre, lyft av mig den eller hjälp mig att bära den.
Pedher´s blogg 