Dagens mellanrum – 7 september – ’Evig är hans nåd’

Evig är hans nåd’

Psalm 136:1
”Tacka Herren , för han är god, evig är hans nåd.”

Kärnbibeln skriver: Varje vers i den 26 verser långa psalmen avslutas med den hebreiska frasen: ki olam chesed. Det blir som en refräng som ordagrant översatt är: ”för hans nåd – evig”, och beskriver hur Guds nåd och trofasta kärlek är evig. Denna psalm är antifonal, dvs. en ledare sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på. Detta föreskrevs av David, och praktiserades 500 år senare, se Neh 12:24.

En psalm som påminner om hur god Guds nåd har varit genom Israels uttåg ur Egypten. Men den går att överföra in i vår tid, i ditt liv också. Där bilderna från denna vandring och Guds omsorg får spegla din livsvandring. 

Det gör att när vi kommer till sista versen kan vi sjunga med vi också – Tack himmelens Gud – evig är din nåd!”

Man kan uppleva det som att det är ett rabblande ev et ”evig är hans nåd”. Men man säger att världen skall frälsas genom omsägningar. Och kanske faller inte poletten ner förrän 10:e gången du säger att evig är hans nåd. 

Evig är hans nåd – det innebär ju att den tog inte slut när de gick in i kannans land, eller när Jesus vände åter till himlen, eller när uppenbarelseboken blev färdigskriven, eller när din gammelmorfar dog. Nej, den är i högsta grad likadan idag och kommer så att vara resten av ditt liv. Och lika levande när dina barnbarn lever och ända in i evigheten. Alla människor som kommer att födas kommer att kunna få ta del av hans eviga nåd. Hur stort är inte det!! 

Herre, ta emot mitt tack som springer upp ifrån mitt inres djup. Tack för din eviga nåd. Den är för stor för mig att omfamna. Ändå mister den inte sin kraft. Tack för din nåd. Utan den vore det ute med mig.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Oväder

Igår när jag åkte ner till Småland så började resan så fint. Solen sken. Det var varmt. Så vackert resväder. Jag stannade i Herbeta och tog en fikapaus. Satt ute på rastplatsen och njöt verkligen av väder och att det nu var helg.

Jag fortsatte resan och kom närmare Linköping och Mjölby. Men sen händer det. Jag ser ett oväder torna upp sig. Mörka moln började dominera bilden. Såg ut som , jag vet inte vad, men som att helvetet skulle braka loss.

Och det var det verkligen. Det var som att det blev natt. Mörkret lägrade sig. Och sen brakade det loss. Regnet öste ner. Såg typ 10 meter framför bilen. Det blixtrade. Det dundrade. Riktigt obehagligt. Jag har kört i rätt dåligt väder förr. Men detta var det värsta jag varit med om. Det var bara att lätta på gasen. Redigt otäckt.

Jag tänkte på en grupp män som var ute i en båt. Först gick det rätt bra. Fin seglats. Men sen så, sen brakade det loss. Ett galet oväder kom över sjön. Och det började storma.

I båten låg Jesus och sov. Hur kunde han detta? Ja, fråga inte mig. Jag har varit i en båt en natt i storm också men då kunde inte jag sova i alla fall.

Lärjungarna blev så rädda så dom väckte Jesus. Det är som att Jesus inte blir bekymrad över stormen alls. Han noterar att den finns. Men han verkar ha en annan ingång i stormen

Han går fram i fören, tror jag, och säger till stormen:

Tig var stilla

Och stormen la sig. Ja, du läste rätt. Det blev kav lugnt. Jag har känt den skillnaden att gå med en båt i styv kuling och det blivit kav lugnt. Den känslan är obeskrivlig. Obeskrivlig skön.

När jag hade kört några kilometer eller någon mil i detta oväder kom vi igenom ovädret. Det var verkligen skönt. Sådan lättnad.

Livet kan möta sådana stormar. Men Jesus vill vara med i vår båt. Han kan huta åt vilken storm du än går igenom. Han har ett lugn inom sig i varje storm där han är med dig. Du kan fasa över den men han är lugn. Vila hos honom i det. Vi ber tillsammans att han ska stilla din storm.

Dagens mellanrum – 6 september – ’Gud är ojämförbar’

Gud är ojämförbar

Psalm 135:5-6
5 Jag vet att HERREN är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 Allt vad HERREN vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.

Kärnbibeln skriver: Psalmisten uppmanar Guds folk att prisa Herren (Jahveh). Gud är ojämförbar med den här världens gudar och har gjort stora under för Israel.

Jag vet att Herren är stor – Vad har du för kunskap om Gud? Hur ser du på honom? 

Gud är ojämförbar med denna världs gudar – Jag vill verkligen stryka under det med många sträck. Han går inte att jämför alls. Han är i alla stycken större, starkare, visare, mäktigare, större i nåd och barmhärtighet, större i under och tecken. Han är helt enkelt outstanding i allt. Han var före allting och kommer att stå kvar i evigheten. Finns ingen som vill påstå sig vara gud som kan nå upp till honom. 

Denne Gud tror vi på. Litar vi på. Håller vi oss till. Han består för evigt därför är han värd att hålla sig till. Lägg där till att han aldrig sover, inte ens slumrar. Att han kan vara överallt samtidigt. Han är inte en tyst sten. Han är verkligen levande. 

Det han vill göra kan han göra. Han har ingen begränsning. Han skapar ur intet. Hans ord är och har skapande kraft. Han sade sitt varde och det blev. Vår Gud är ojämförbar helt enkelt. 

Herre, lär mig vem du är. Öppna alla mina sinnen när jag söker dig så jag ser djupen hos dig.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Varför ber vi?

För några dagar sedan var dagens bibelord följande:

”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.” Matteusevangeliet‬ ‭7‬:‭7‬-‭8‬ ‭SFB15‬‬

Det är ett bibelord jag gärna stannar upp inför. För det ger hopp. Det beskriver bönens möjligheter. Den deklarerar att bönen är ett verksamt sätt. Att det fungerar.

Men frågan kommer där lite smygande ….

Varför ber jag?

Är det främst för att få? Är det främst för att jag älskar att höra min egen röst i bönen? För att man ska det? Måste? Någon bestämt det? Ja, är det därför. Eller ….

Varför ber jag?

Jag tänker att , jo det är nog därför , men det finns en större orsak….

Jag ber därför att det är ett sätt att umgås med Gud. Han har skapat bönens möjlighet för att umgås med oss. Prata med oss. Så för mig blir det tydligare vad bön är. Det är inte att i första hand få massa bönesvar. Även om det är en del i bönen. Nej, det är att få tid med Gud. Lära känna honom. Och han mig på något förunderligt sätt.

Så min fundering idag är – Varför ber du?

Dagens mellanrum – 5 september – Vårda relationer’

Vårda relationer

Psalm 133:1
”Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans!”

Psalm 134:1
” Lova Herren , alla ni Herrens tjänare som står i Herrens hus om natten!”

Idag läser vi två psalmer

Kärnbibeln skriver: Ps 133: Detta är den fjortonde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm (som är en sats i hebreiskan) är både enkel och tydlig, men samtidigt väldigt komplex. Den första versen säger allt, sedan följer jämförelser som uttrycks i fraserna ”som den dyrbara oljan” och ”som daggen på Hermon”. Man kan säga att psalmen börjar, men slutar aldrig. Vi anar hur denna psalm finns som bakgrund för Jesu bön om enhet, se Joh 17:20-23.  Ps 134: Detta är den sista av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. De fjorton föregående psalmerna som leder upp till Psalm 134 ger anledningar och bakgrunden för uppmaningen här att prisa Gud. Psalmen har likheter med Psalm 150 som avslutar hela Psaltaren.

Jag väntar på Herren – Den bästa väntan vi kan ha. Men den rastlöse kanske inte håller med mig. Men om vi jämför med en människa som vi hoppas och väntar på så har vi inga garantier att den kommer oss till hjälp. Men med Gud är det annorlunda. När det är rätt tid kommer han. Med all säkerhet. 

Brödragemenskap – ibland tänker jag att det handlar om syskongemenskap. Kärnbibeln beskriver detta sammanhang vilket vi får ta del av här:

‘En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”) . [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David. Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet) i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister] . [Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: ”Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)”, se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.] ‘

Att ha en stark gemenskap som inte är besmittad av skiss är stort. Vi behöver sträva efter en gemenskap i kärlek och inte i tvist. Vi måste sträva efter att leva i harmoni med varandra. 

Kanske finns det en nyckel till sann gemenskap. Det är att liva Herren tillsammans. Vi kan inte tillbedja tillsammans i äkthet om vi inte också håller sams. Så vill du vara äkta i kyrkan måste du vara äkta i vardagen. Relationer i det fysiska påverkar andliga relationer. Så här får vi lägga handen på hjärtat och ödmjuka oss. Både du och jag tänker jag. För här kommer vi lätt till korta. 

Herre, hjälp mig att vårda mina jordiska relationer. Hjälp mig att vårda min relation med dig, Gud. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

And that’s how I saved the world

Frågor på det?

Jag satt och kollade lite på nätet och hamnade på denna bild. Tycker den faktiskt är lite kul och fyndig.

Alltså alla dom som sitter med Jesus är ju kända i serievärlden. De flesta är goda hjältar. Som på låtsas räddat världen många gånger.

Men Jesus är på riktigt och räddar världen på riktig. Han är vårt hopp. Han är vår frälsare.

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭3‬:‭16‬-‭17‬ ‭SFB15‬‬

Dagens mellanrum – 4 september – ’Jag väntar på Herren’

Jag väntar på Herren

Psalm 131:2-3
”Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig. Israel, hoppas på Herren , från nu och till evig tid!”

Psalm 132:7
”Låt oss gå in i hans boning, låt oss tillbe vid hans fotpall. ”

Idag läser vi två psalmer

Kärnbibeln skriver: Ps 131: Detta är den tolfte av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm uttrycker förtröstan och tacksamhet till Gud på ett enkelt och okomplicerat sätt. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 124. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.  Ps 132: Detta är den trettonde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

”Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.” 131:2

David skriver psalm 131. Betänk hans ord och hans liv. Han var inte bara den stilla själen. Men nu skriver han som han gör. ”Jag har lugnat och stillat min själ”. Kanske är det just det vi behöver när vi brusat upp. Eller när vi lever ett liv i klagan och och missnöje. Och där kan vi ödmjukt förtrösta på Gud. 

Min vän – hoppas på Herren, från nu och till evig tid!

Låt oss gå in i hans boning och tillbe – Ibland kan det vara lättare att fokusera att tillbedja Gud genom att gå in i en kyrka. Det blir liksom en signal till hela sin varelse att nu är det  och plats för bön. Ibland kan det vara att ta en promenad i bön. Avskilja en stund och stänga av allt annat. För att kunna vara med Gud. Hur än platsen är är den som att man kommer till Guds fotpall och böjer bildligt talat sina knän inför Gud och i hans närhet. 

Där får vi invänta Guds tilltal och beröring. Det är i dessa tillfällen jag tror att vi är som mest tillgängliga. 

Herre, för mig till platsen invid dig. Där du kan tala till mig. Beröra mig. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Flyttlådehem

Tänk att et hem kan rymmas i en flyttlåda ….. ja många flyttlådor så klart. Under mitt liv har jag flyttat många gånger. Min pappa var pastor så typ vart 5:e år gick flyttlasset till en ny stad och en församling.

Jag minns särskilt en flytt. Då fick inte allt plats i flyttbussen. Men flyttgubbarna lugnade mamma med att dom löser det. Man tog ut en del av alla saker och packade om lite grann. Så fick allting plats. Så var det löst. Men det var mindre kul tyckte nog mor som såg massa saker från vårt bohag stå ute på vägen. Men som sagt, allt kom med.

Ibland tänker jag att varför har så mycket saker ? Man hinner ju ändå inte använda allt. Ta en koll bara i din garderob. Har du använt alla kläderna den senaste tiden? Troligen inte.

Vi samlar på oss massa saker som nog skulle kunna gå under rubriken ”villhöver”. Men vi trillar nog all dit mer eller mindre. Så en fråga vi nog borde ställa oss innan vi köper det …. Måste vi ha det? Behöver vi det? Har vi kanske redan den saken fast den kommit till åren? Är det så att det handlar mer om ”villhöver”?

Jag har ju flyttat några gånger. Varje gång förundras jag över att jag har så mycket saker. Men i jämförelse med många andra är det nog inte värstan mycket. Men nog kommer hat fram till att jag har sådant som jag inte använt på flera år. Det kan jag ju lika gärna lämna till secondhand.

Det ställer några frågor till mig:

Vad är viktigt i livet? Vad vill jag lämna kvar efter mig? För jag får ingenting ta med mig dit jag går när jag dör.

Funderar också på vad jag använder mina pengar till? Nyttiga saker? Mindre nyttiga? Onödiga? I ljuset av det blir ju frågan ”vad prioriterar jag”? Vad blir viktigast?

Jag tänker att det är en fråga vi nog behöver fundera lite på. Så varför inte göra det idag. Efter det kanske vi är mogna att fatta beslut om en förändrad livsstil. Vi måste ju inte gå på idén om att vi måste spendera mer som politiker menar att vi ska göra. Vi kan ju nöja oss med att ha lite mindre med saker och satsa på djupare värden. Bara som en tanke en dag som denna. ….

Mitt hem är lite av ett Flyttlådehem just nu. Inte för att jag ska flytta i morgon men om någon månad eller så. Så jag tänker att det är bra att förbereda sig. Minns att det har en poäng i flyttning – det blir mindre stress då. Man får ner ett hem i lådor – rätt häftigt faktiskt.

Dagens mellanrum – 3 september – ’Ändå blev de mig inte för starka’

Ändå blev de mig inte för starka

Psalm 129:2
”hårt har de trängt mig ända från min ungdom, men de har inte besegrat mig.”

Psalm 130:5
”Jag väntar på Herren , min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.”

Idag läser vi två psalmer

Kärnbibeln skriver: Ps 129: Detta är den tionde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Dessa två psalmer berättar om Herrens välsignelse. Att allt beror den på. Den måste vara grunden till allt. Det är då det blir som bäst. I hemmet och i det personliga livet blir det absolut bäst när det får vila på Herrens välsignelse. Om man lever så blir man salig – lycklig. En lycka som nye är beroende på omständigheter, utan enbart på Gud.  Ps 130: Detta är den elfte av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligtvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma eller en kör.

Det bästa vi kan göra som människor är att förlita oss på Gud. Vad vi än möter vill dom inte bli oss för starka. Varför? För att Gud är större. Ibland behöver vi gömma oss i Gud. Inbland går vi bakom honom. Ibland kan vi gå bredvid. Ett är lika dock – han bistår oss med sin kraft. Därför kommer våra fiender på skam.

Jag, min själ, hela mig , väntar på Herren. Det är till honom vi sätter vårt hopp. Det hoppet är söker. Gud har makt och kraft att möta det hoppet.  Vem skall vi annars gå till? Jag vet ingen annan som är lika bra som Gud. Vet du? 

Psalmisten verkar vara nere i djupet. Han ropar och Gud hör. Det finns inga djup som är för djupa för att Gud inte skulle kunna nå dit ner. 

Herre, Tack för att du är större än den som är i världen. Tack att det håller att sätta sitt hopp till dig. Herre, gem mig mod att vänta när du dröjer. Påminn mig om att du kommer i rätt tid.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Det reflekterar jag över

Har du tänkt på att jag m man reflekterar över något behöver det inte alls påverka någon. De allra flesta kanske inte ens märker det. Inte heller har någon åsikt om det. Inte ens samma som du som reflekterar har.

Det finns många onödiga saker vi reflekterar över. Som bara tar massa tid och inte ger någon frukt överhuvudtaget. Och det finns det vi reflekterar över som verkligen gör skillnad till slut.

Igår när jag åkte hem fem ett sammanträde så reflekterade jag över en sak. Att ingen att reflex på sig som var ute och gick. Blev påmind om det för det blev lite otäckt faktiskt. Jag körde inte på någon. Men dom kom onödigt nära innan jag upptäckte dom.

Det har verkligen klivit in i höstens skymning nu. Det är verkligen dags att ta på sig reflexen när man är ute i skymningen och kvällen. Jag blev lite överraskad att det verkligen behövs reflex redan nu. Och uppenbarligen hade inte dom som var ut reflekterat över det (!).

När jag bodde på landet var det en given sak att ha på sig reflexväst när man var ute och gick i mörkret. Det är helt klart inte samma självklarhet i staden. Tänk om kunde ändra på det.

I min bil har jag alltid reflexvästar liggande. Man vet aldrig när man kan behöva lämna bilen en mörk natt.

Så snälla snälla snälla….

Tänk på reflexen. Du kan väl i alla fall reflektera över det. Det kan bli din räddning faktiskt.