-”Jag hatar ovisshet”

-”Jag hatar ovisshet”

Orden kommer från en man som jag lyssnade till på radion häromdagen . Ovisshet var det värsta han visste , slog han fast.

Och kanske är det just den känsla som är allra jobbigaste att känna. Att tro sig veta men ändå inte. Det kanske blir eller så blir det inget alls med det.

Kan du känna ovisshetens arbetssamma upplevelse av att pendla mellan att bli eller inte bli? Alltså den känslan är inte kul.

Likaså ovissheten att inte veta hur sin framtid ska bli. Att vilja veta men det går inte att få klarhet i det.

Att hoppas hoppas och åter hoppas men ha ovissheten i om det överhuvudtaget kommer att bli något.

När man inser att man själv utsatt någon för något slag av ovisshet känns det mindre trevligt. Att bli utsatt för den är bra mycket värre.

Ovisshet är oklarhet, något som är i ett dunkel eller oklarhet. Men det kan också vara tvekan och obeslutsamhet. En ovisshet som springer upp i en obeslutsamhet kan vara nog så krävande på snudd till att bli uppgiven. Ibland undrar jag varför det är så. Obeslutsamhet är inte detsamma som att vänta in lite för att göra ett bättre beslut än att göra det impulsivt. En sådan tvekan eller att vänta in beslut är en sund väntan. Men obeslutsamhet som beror på att man inte vågar fatta beslut eller inte vågar ta ansvar, eller mer för att men helt enkelt inte vill men man säger inte det rakt ut. En sådan ovisshet kan döda vilken entusiast som helst. Det är i sådana situationer som visioner som är födda går om intet. Och då blir det troligen så att man går tillbaka i utvecklingen och tappar framtida möjligheter. Jag tror t det helt enkelt kan vara ödesdigert att tveka på det sättet.

Så i ett stycke ”hatar” även jag ovisshet. Fast jag tycker att ”hata” är för starkt ord. Men jag ogillar en sådan ovisshet väldans mycket åtminstone.

I relation till Guds ledning kan en avsaknad av svar och ledning också leda till en känsla av ovisshet. Ska man gå vidare? Vad är Guds tanke?

Så länge man inte har svaret är nog rekommendationen att invänta. Kanske blandar vinjett enkelt ihop Guds svara att ”vänta” med ”ovisshet. Så länge Gud inte gett klartecken är väl det ett ”kanske” eller rent av ”vänta”. Det är ju också ett svar. Så då bör vi inte hamna ner i ovisshetens träsk. Kanske kan ligga något i det eller?

Dagens mellanrum – 8 juli – ’Den som ingen hjälpare har’

Den som ingen hjälpare har

Psalm 72:12
”Ja, han ska rädda den fattige som ropar och den förtryckte som ingen hjälpare har.”

Kärnbibeln skriver: Psalm 72 är en passande avslutande psalm för Psaltarens andra bok (Psalm 42-72). Oväntat handlar inte psalmen om David, som nämnts i inledningen på många av psalmerna i denna bok, istället är fokus på Messias – kungars kung och Davids son.

När man tänker att det är Jesus – Messias – denna psalm handlar om blir man ännu lite mer intresserad av den.

Genom biblen ser vi hur Gud, Jesus, har ett särskilt öga till den förtryckte. Den som är under press. Den som är sjuk. Jesus säger ju att han inte kom för de friskas skull utan för de sjukas skull. Denna sista psalm i den andra boken i Psaltaren gör inget undantag. Den som ingen hjälp har tar han sig an. När du tycker och uppfattar som att igen står på din sida – då står Gud på din sida. Han vill stötta dig i den fattigdom. Fattigdom på vad som helst, rikedom, hälsa, vänskap, andligt,  ja vad som helst.

Han skall komma som ett regn – Kärnbibeln skriver vers 6 så här: ’Han ska vara som regnet som kommer ner på det nyslagna gräset [då skörden bärgats och rötterna är som mest känsliga för torka] , som regnskurar (våg efter våg av stilla strilande regn) som vattnar jorden. ‘

Förr sjöng vi en sång som hade denna text: ”Han ska komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn som vattnar jorden, som vattnar jorden.” Hämtad direkt ur Hosea 6:3 Kärnbibeln i Ps 72:6 beskriver det så vackert. Då vi är som mest sköra kommer ett stilla regn så att vi har chans att få nytt liv i våra rötter i den andliga myllan. I Hosea förtydligar kärnbibeln det med ”Det sista regnen före skörden, som ger näring åt frukten”. 

När vi känner oss sköra, torra, uppgivna, så kommer inte Gud med ett slagregn för att piska på oss med ett ”kom igen nu då”.Utan han kommer likt ett vårregn som stilla trillar ner på oss för att ge oss nytt liv, nytt mod, ny kraft. Så att vi har möjligheten och förmågan att kunna ta emot. Så att det inte bara flödar förbi eller vi slår ifrån oss det. 

Kan bergen tala? (Ps 72:3) Kärnbibeln förklarar: ‘Bergen ska ge (bära, berätta nyheten om) frid åt folket, och höjderna rättfärdighet. [Bergen och höjderna är poetiskt personifierade som budbärare som kommer med frid, det hebreiska ordet shalom, som innebär Guds välsignelser på alla områden.]

Herre, tack för att du ser när jag är torr, svag, missmodig och uppgiven. Tack för att du då vill komma över mig med ett stilla vårrregn. Så att jag kan få nytt mod, ny kraft och nytt liv. Tack föra tt du inte vänder ryggen i min svaghet.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Att lägga till en båt vid kaj

När jag skriver detta sitter jag i hamnen i Trosa. En plats jag genom åren gärna återvänder till. Inte minst under de åren vi bodde här som familj. Älskar vattnet. Tro det eller ej men en gång gick jag på kurs här. En kurs där man fick förarbevis på båt.

I hamnen är det rätt mycket aktiviteter under sommaren. Övrig tid är det nog mest fiskare som är här.

Men när man sitter här, särskilt mot sen eftermiddag och kväll kommer båtfolket in från Östersjön och lägger till sina båtar. Dags för vila.

Det är inte alltid enkelt att lägga till en båt. Särskilt när vattnet är krabbt eller det går vågor. Som sagt, är inte alltid lätt att komma i hamn. Det kan vara omständigheter som gör det svårt för stunden. 

Kanske är det därför som somliga aldrig går ut med sin båt. Blir bryggseglare. Orolig för att inga komma i hamn igen på ett säkert sätt. 

Att sitta vid inloppet till hamnen ser man den ene båten efter den andre närmar sig hamn efter att vara ute på sin tur.  Jag tänker mig livet så. Vi tar olika turer för att komma in i hamn igen. Kanske för att proviantera, vila, hämta ny kraft. Kanske i behov av lite underhåll. Både sin ”båt” och sig själv. För att sen, efter en tid, gå ut på en ny seglats i livet. På ett nytt uppdrag.  Det är inte alls fel att vara i hamn ett tag. För att ta nya tag. 

Det är en rätt stor skillnad att lägga till sin båt i en naturhamn eller vid ordnade förhållanden med bryggor. Jag tänker på alla tidiga missionärer. Man kom till ett helt nytt sammanhang.  Inte alls lätt att ”lägga till” där. Språket , kulturen, folkets försiktighet. Kanske rullning med hot. 

Att gå in med sin båt i Trosa hamn har sin regler att följa. Där går man inte in hur fort som helst. I farleden är det möjligt med 7 knop men längre in ser jag att 3 knop är möjliga men kanske det mer är lämpligt med ”så låg fart som möjligt så att man hinner manövrera sin farkost. Så är det också i livet när man närmar sig en hamn eller andra människor.  Man behöver komma försiktigt så att man kan manövrera sig på lämpligt sätt. Ångar man på kan det lätt gå på grund eller krocka med kaj och annat. 

Sällskapet på båten – det är ganska avgörande att de kan samarbeta och hålla sams.  Om alla vill stora och ställa och avgöra hur man ska göra kan det bli rätt utmanande att lägga till i hamn. Men när man tränat på att samarbeta och lägga till har man goda förutsättningar att lyckas. Kanske var du skådat spektaklet när någon slussar. Där mannen vid rodret skriker på alla andra som tydligen gör alla fel man kan göra. En del menar att det är det optimala testet för äkta makar ….. skämt åt sido men båtlivet visar verkligen på hur viktigt samarbetet är för att komma säkert i hamn. Kanske är det en bra bild på en församling, kyrka, hur viktigt det är att vi hjälps åt på livets båtresa.

Det berättas att en gång för länge sedan fanns det en stor lyxig båt ute i Trosa skärgård. Den som ägde en hade nog fått betala rätt mycket för den båten. Så berättas att skepparen hade ett problem. Han visste inte vart han var. För han hade inget sjökort. Så en annan person i en annan båt fick hjälpa honom att hitta rätt.

En berättelse som har en lärdom. Det kan vara viktigare med det yttre synliga och strunta i vägledningen. Så kan livet vara. Så ”köp” dig aldrig för stor dyr ”båt” så att du inte har råd med ”sjökortet”. Tror du fattar bilden. Hellre mindre ”båt” i livet och hitta i ”hamn” än att köra vilse på livets seglats.

Dagens mellanrum – 7 juli – ’Gå med mig när jag blir gammal’

Gå med mig när jag blir gammal

Psalm 71:9
”Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tar slut,”

Kärnbibeln skriver: Flera hebreiska manuskript sätter ihop Psalm 70 och 71 till en psalm. Båda är böner om hjälp, men de har också olikheter. Psalm 70 är kortfattad och rakt på sak medan Psalm 71 är mer reflekterande. Vers 9, 17 och 18 talar om ålderdomen. Det är inte en desperat bön utan snarare en eftertänksam bön av någon som levt ett helt liv och förtröstat på Guds trofasthet.

Ett nyckelord är Guds rättfärdighet som nämns i vers 2, 15, 16, 19 och 24. Ett annat tema är tid. Psalmen berör alla livets stadier – ungdom, medelålder och ålderdom. Vers 18 indikerar att psalmisten är mitt i livet och förtröstar på Gud även när han blir gammal och grå. Redan i första versen, med ordet ”aldrig” (hebr. olam) finns tidsbegreppet med. I vers 17-19 används ordet ”ända till” (hebr. ad) fyra gånger och mynnar ut i att Guds rättfärdighet når ända till den högsta himlen. Psalmens slutsats är att Guds rättfärdighet kan proklameras i livets alla åldrar och skeenden.

Ålderdomen kan vara svår att förställa sig. Särskilt nät man är ung. Minns att jag som 16-åring kallade för farbror på barnlägret. Det var lite tufft att ta just då. Nu blir man ganska glad att som snart 60-åring blir tagen för att inte alls vara i den åldern. Ålder är svårt. Man är nog en ålder i sinnet och en ålder i verkligheten.

Men inför att bli äldre kan det vara tufft. Kärnbibeln har satt rubriken ”Hela livets Gud. Folkbibeln ”Bön om hjälp i ålderdomen”. Nubibeln ”Den åldrandes bön om hjälp”. 1917 har satt ”Bön och förtröstan till Gud”.

Vänd ditt öra till mig – En längtan att Gud skall lyssna. Och han lyssnar verkligen. Det är aldrig upptaget hos Gud. Han sover aldrig. Han har en förmåga att lyssna till alla samtidigt hela tiden. Helt omänskligt. Men han är väl inte Gud för intet. 

”Men jag ska alltid hoppas och prisa dig om och om igen. Min mun ska förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fast jag inte förstår dess vidd . Jag ska komma i Herrens, Guds väldiga kraft, jag ska prisa din rättfärdighet, din och ingen annans.” 71:14-16. Vilket löfte och framtidshopp.

Gud är verkligen hela livets Gud. Ingen är för liten eller för gammal för att söka sig till Gud om hjälp. Han ser till alla. Så var inte orolig vart du än befinner dig i livet. Alla ålsdar har sina utmaningar. Han är förtrogen med alla. 

Herre, tack för att du är hela livets Gud. Tack att du har en förmåga att förstå alla livets utmaningar jag går igenom. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Laddningen klar

Jag kör en bil sommar en plug-in-hybrid. Så en hel del av allt jag kör med min bil i stan går på el. När jag är ute och kör så laddar den även när jag bromsar och vid motorbroms. Så under färd så blir det en del körning på el även när den primära laddningen tagit slut.

När jag kommer hem sätter jag i sladden för att ladda batteriet igen. Så när det gott en tid får jag följande meddelande på min mobil

Laddningen är klar

Så är bilen fulladdad inför nästa färd. Hushållar jag med farten så räcker elen rätt länge trots allt. Inte som en elbil men ändå.

Idag är det söndag. Kanske går du till kyrkan för att ”ladda” det andliga ”batteriet”. Eller så tog du en stund i Guds närhet i bön och bibelläsning hemma kanske. Att ladda sitt andliga batteri (om man nu får säga så om så viktiga saker som tro och andlighet) har en stor betydelse för oss. Det gör oss gott. Det förbereder oss för nästa sträcka. Och under vår vandring fungerar det likt min bils laddning under färd. Vi får helt kraft under resan. Men vi behöver likt min bil längre stunder av laddning.

Så varför inte ta en stund denna dag att bara låta koppla i sig till Guds kraftkälla.

Nu tror ju inte jag att vi någonsin blir helt klar i laddningen vid Guds kraftkälla. Vi har hela tiden behov att fylla på. Men det är verkligen gott att fått vara på en gudstjänst och få möta Gud. Att få gå vidare ifrån den och känna sig påfylld. Påfylld med något från Gud genom Guds Ord – Bibeln. Men också i sitt inre.

Så, ska vi tillsammans ”sätta i sladden” och ”ladda” idag? Guds kraft räcker till oss alla. Visst är det bra?!

Dagens mellanrum – 6 juli – ’Hjälp mig snart’

Hjälp mig snart

Psalm 70:6
”Men jag är svag och fattig. Gud, skynda till mig! Du är min hjälp och min befriare. Herre , dröj inte!”

Kärnbibeln skriver: Psalm 70 är en brådskande bön. Psalmen är kort, något som förstärker angelägenheten och behovet av Guds ingripande nu på en gång! Varje rad består av en vädjan till Gud. I kontrast till andra psalmer har den inte en avslutande lovprisning. De judiska skrivare som kopierade manuskripten måste ha blivit förvånade över psalmens form och korthet. Flera hebreiska manuskript kombinerar Psalm 70 och 71 till en längre psalm. Något som också är speciellt är kopplingen till Psalm 40. Innehållet återfinns i en lite modifierad form i avslutningen där, se Ps 40:14-18. Det är omöjligt att veta vilken av dessa texter som kom till först, men eftersom samlingen med psaltarpsalmer har med dem båda kan det vara värdefullt att se psalmen i sitt sammanhang. Placeringen av Psalm 70 här mellan Psalm 69 och 71 som är två långa psalmer som båda avslutas med lovprisning, förstärker angelägenheten och nöden.

Brådska – har du haft det i din bön till Gud någon gång? Ibland kan jag ha en känsla av ”Herre hjälp, gör det gärna igår”. Alltså man vill att Gud skall hjälpa så fort som möjligt. För vi blir otåliga ibland. Nöden tränger på. Till och med David kunde känna så. Kärnbiblen skriver så här i den versen …

‘Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud] . Gud (Elohim) , skynda dig till mig, du är min hjälp och min befriare, Herre (Jahveh) , dröj inte! [Psalmen börjar och slutar på samma sätt och använder samma hebreiska vokabulär i vers 1 (ezrah choch – till min hjälp skynda) och här i vers 6 omvända ordföljden (choch ezri – skynda till min hjälp). Psalmens sista ord är ”dröj” (hebr. achar) som beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.]’

Skynda skynda – Bön om snar hjälp. Det känns som att denna psalm vill visa att vi kan hamna i den känslan och situation. 

Herre, hjälp mig nu. Gärna igår. Tack Herre för att du vet när tiden är mogen för svar. Hjälp mig att vila i att du har allt din hand.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Klyschor

Vad vore livet utan klyschor – eller? Just nu är det fotbolls-EM och är det högsäsong på klyschor så är det då.

Men livet är ofta fyllt med klyschor. Ord vi bara använder. Kanske för att skydda oss. Bortförklara oss. Försöka komma undan sanningen. Försöka få det att se bättre ut än det i verkligheten är. Så slingrar vi oss ut det hela tror vi.

Kanske är det bättre att vi försöker hålla oss till nuets sanningen. För vad är bättre än just sanningen? Den håller över tid. Kommer att visa sig vara det som är det bästa på alla sätt. Även om det kan vara jobbigt just där och då.

Jag frågade ChattGPT ang klyschor. Och jag fick svar så det räcker för hela kvällen tror jag. Och inte bara själva klyschan. Den förklarade lite vad varje klyscha innebär. Så håll till godo om du vill och orkar.

Sportklyschor

Bollen är rund – Allt kan hända, ovissheten är en del av spelet.

Det är inte över förrän det är över – Man ska inte ta ut något i förskott.

Vi tar en match i taget – Fokus på nuet, inte framtiden.

Allt kan hända i fotboll – Påminnelse om sportens oförutsägbarhet.

Vi gav 110 procent – Vi försökte verkligen (trots att 100 % är max…).

Det är små marginaler som avgör – En match kan avgöras av små detaljer.

Formen är tillfällig, klassen är permanent – En bra spelare är alltid bra, oavsett dagsform.

Det viktiga är att vi gjorde vårt bästa – Fokus på insats snarare än resultat.

Vi ska göra jobbet – Vi ska anstränga oss ordentligt.

Det gäller att sätta sina chanser – Effektivitet är avgörande.

Allmänna vardagsuttryck (i samma anda)

Det är som det är – Resignation eller acceptans.

Tiden får utvisa – Vi vet inte än, det får framtiden visa.

Det löser sig – En optimistisk tro på att saker fixar sig.

Man vet aldrig – En vag antydan om osäkerhet.

Det viktiga är inte att vinna, utan att delta – Fokus på medverkan snarare än prestation.

Alla gör vi misstag – Försök att normalisera fel.

Det är tanken som räknas – Avsikten är viktigare än resultatet.

Inget är omöjligt – Motivationsfloskel, ofta odelat positiv.

Fler sportklyschor

Vi ska studsa tillbaka – Efter en förlust, såklart.

Vi fokuserar på vårt spel – Oavsett motståndet.

Vi är starka som grupp – Betoning på laganda snarare än individuella stjärnor.

Vi hade inte marginalerna med oss idag – Undanflykt för förlust.

Vi ska göra jobbet i 90 minuter – Standardfras om arbetsinsats.

De ville mer än vi idag – Erkännande utan att säga att man själv var dålig.

Det är resultatet som räknas i slutändan – Prestationskrav trots allt.

Vi tar med oss det positiva – Efter en dålig insats.

🏛️ Politiska standardsvar

Vi har lyssnat på väljarna – Oftast ett försök att låta folklig.

Det här är en prioriterad fråga för oss – Allt är viktigt, men egentligen inget.

Vi måste ta ansvar – Antingen eget ansvar eller uppmana andra.

Vi står upp för svenska värderingar – Väldigt vagt, men låter starkt.

Det är en komplex fråga – Undvikande av konkreta svar.

Vi måste se över regelverket – Vi vet att något är fel, men vi skjuter på det.

Vi tar situationen på största allvar – Men gör kanske inget konkret.

Det handlar om att skapa trygghet – Oklart vad det innebär, men trygghet låter bra.

💼 Klyschor i arbetslivet

Vi måste tänka utanför boxen – Krav på kreativitet utan riktning.

Vi har ett högt tempo här – Ofta synonymt med stress.

Alla ska med på resan – Säljsnack för förändringsarbete.

Vi har högt i tak – Påstådd öppenhet för kritik (som ibland inte stämmer).

Vi jobbar agilt – Ofta utan att riktigt veta vad det betyder.

Det är en win-win-situation – En affär där alla påstås vinna (ofta oklart hur).

Vi har kunden i fokus – Standardfras oavsett vad man egentligen gör.

Vi står inför spännande utmaningar – Kodord för problem.

🧍‍♀️ Vardagliga livsklyschor

Man lär sig så länge man lever – Låter ödmjukt, men ofta sagt utan verklig insikt.

Vad som inte dödar härdar – Uppmaning att bita ihop.

Allt händer av en anledning – Tröst eller ödesfilosofi.

Efter regn kommer solsken – Det blir bättre sen, håll ut!

Du måste älska dig själv först – Enkelt att säga, svårt att göra.

Lev i nuet – Carpe diem-variant som låter klok.

Följ ditt hjärta – Vagt råd, kan bli vad som helst.

Det viktiga är att du är lycklig – En snäll floskel som sällan löser något konkret.

Om du läst så här långt har du gjort det bra. Klyschor är rätt onödigt. Annars använder vi dom rätt ofta. Läste i bibeln för några dagar sedan som lite handlar om detta. ”Det är bara bla bla bla bla …”. Ligger lite i att klyschor är just våra ordblaj.

Dagens mellanrum – 5 juli – ’När jag mist fotfästet’

När jag mist fotfästet

Psalm 69:3,14
”Jag har sjunkit i djupaste dy utan fotfäste, jag är ute på djupt vatten och strömmen sköljer över mig.”
”Men jag bär min bön till dig, Herre , i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet!”

Kärnbibeln skriver: Psalmen är den längsta bönen om Guds hjälp och ingripande i hela Psaltaren. Bönen har flera olika teman: personliga problem, fiender, egen synd och hur Gud upplevs overksam och tillåter lidande. Här finns även en sektion med den lidande tjänaren (vers 8-13) som har profetiska undertoner och citeras av Jesus. I sig självt är inget av dessa teman ovanliga i Psaltarens böner, det speciella är att alla finns samlade i en lång bön. Psalmen visar hur komplext livet kan vara och hur alla dessa områden kan påverka.

Denna psalm har nog alla olika domensioner vi kan uppleva i vår nöd. Som kärnbibeln skriver så har den flera olika teman som vi kan känna igen oss i. Jag vill lyfta fram tre dimensioner i den.

Tappat fotfäste – Jag vet hur det är att slinta på isiga mark och vad det kan få för konsekvenser. Jag vet hur det är att sätta foten fel på en myr och nästan fastna. Jag vet hur det är att snubbla och slå sig hårt. Att tala fotfästet i livet har jag också mött. Kanske ser du tillfällen i livet som du kan känna igen i den beskrivningen. Att Appa fotfästet på en promenad är väl en sak. Men att tappa fotfästet i livet, på livsvandringen, är så mycket mera knepigt. Psalmisten lyfter fram detta att tappa fotfästet. 

Nådens tid – ”Men jag bär min bön till dig, Herre , i nådens tid. Gud, svara mig i din stora godhet, i din frälsande trofasthet!” –  i nådens tid. Sug på de orden en stund. I nådens tid. Visst lyfter dessa ord fram Guds barmhärtighet. Det finns en nådens tid för dig som tappat fotfästet. 

Så här skriver kärnbiblen: ‘Men jag låter mina böner gå till dig, Gud (Jahveh) , i nådens tid [då Gud välkomnar, accepterar, villkorad nåd – hebr. ratson, se 3 Mos 1:4.] Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg – hebr. chesed) svara mig med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar) . [I denna vers finns både villkorad nåd (hebr. ratson) och kärleksfull omsorgsnåd (hebr. chesed). Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i Joh 8:32: sanningen ska göra er fria!] ’ Visst är det sköna ord att läsa. 

Brinnande iver –  ‘ Brinnande iver för ditt hus har förtärt mig, dina smädares smädelser föll över mig. ’ – en passion och iver för Guds Hus, alltså kyrkan. Hur är det med din passion och kärlek över den kyrka du går i? Är den genuint stor? Eller har den fått en törn? När vi har goda tider i kyrkan är det gott ställt i detta. Men så kommer de stunder som sårar. Eller som skadar på olika sätt. Så får passionen och ivern en törn. Jag tror. Att då behöver vi vänd tillbaka till att det är Guds kyrka. Det är han som är huvudet. Och be honom om nåden att se på den genom Hans ögon.

Herre, Ställ mina fötter på den fasta grunden igen. Tack för att det finns en nådens tid för mig. Jag ber, att jag alltid ska känna en passion och kälke över den kyrka jag går i.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Har det hänt något gammalt?

Jag vet inte om du har ställt den frågan någon gång. För den mest vanliga är nog ”har det hänt något nytt?”

Det är väl den senare som driver oss att öppna olika appar som tidningar, Facebook, Instagram, Tik-tok, LinkedIn eller vad nu alla heter. För det är det nya som driver oss dit. Inte det gamla som redan är sagt, lästs och hänt.

Men vart tar allt det gamla och välbeprövade vägen? Det som visat sig fungera och håller måttet över tid ?

Jo men det tar vi nog för givet och så finns det bara där utan att vi ger det sin rättmätiga uppmärksamhet.

Tänk om allt det gamla som fungerade väl skulle börja protestera. Sluta fungera bara för att vi slutat att hylla det. För att vi inte tar kort på det och lägger upp det på Instagram – igen.

Nej, det gamla det får sällan någon större uppmärksamhet. För det är det nya som gäller. Men vet att det kommer bli gammalt och välbeprövat? Tänk om vi lägger ner tid på det nya och sen blir det en flopp? Då har vi ju scrollat i vår mobil helt i onödan. Hur bra är det när timmar och handleder och nackar gnäller över skador de fått?

Men vem vill vet om, igen, något gammalt? Det är liksom inte inne nu. Det fungerar ju varför ska det så få plats på plattformarna och i mitt medvetande?

Men jag skulle vilja slå ett slag för det gamla välbeprövade. Uppmärksamma det. Väldiga det igen. Vi äter ju gärna den där ”gamla” maträtten som är så god.

Men avstå det gamla som just nu inte fungerar för den här tiden. Avstå det som var bra då men inte nu. Det är ju inte det jag skriver om ifall någon nu trodde det.

Tack till allt det gamla som visat sig hålla över tid och är värd vår uppmärksamhet. Förlåt att vi (läs ”jag”) bara tagit ”dig” för givet.

Dagens mellanrum – 4 juli – ’Dag efter dag bär han oss’

Dag efter dag bär han oss

Psalm 68:20
”Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. Sela”

Kärnbibeln skriver: Psalm 68 är en sång som handlar om Guds makt och majestät. Gud har varit Israels Gud under vandringen från Sinai till Sion, men han är också en Gud över alla folk, och en dag ska han regera från Jerusalem. Psalmen har messianska undertoner. Vers 19 citeras av Paulus i Efesierbrevet om Jesu seger på korset. Bashan är känd som ”ormens plats”, se vers 16, i kontrast till Sion som är Guds stad. Den urgamla profetian från 1 Mos 3:15, hur ormens huvud ska krossas, får sitt uppfyllande i vers 21.

Bana väg – bered väg – Något som ligger oss troende nära. Vem är som skall få utrymmet om inte Gud själv. Han ärver att lyftas fram. Men också skapa en väg för hon till folket omkring oss. Behöver han oss? Ja tydligen är det så. 

”Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken”. När vi följer Israels folk ut ur Egypten så går han före i molnstoden och i eldstoden. När de går genom havet så går han bakom dom till skydd. När Jesus säger ”Följ mig” innebär det att han går före och visar vägen. Gud är en som går före i spetsen och dig och mig och oss alla. 

”Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning.” – Dag efter dag efter dag efter dag – bär han oss!! En av de sånger jag kommer ihåg från det jag var barn. Man sjöng den ofta i den kyrka jag växte upp i. Kärnbibeln skriver: ”Dag efter dag bär han oss [som en börda; med vår börda – han som tar hand om sitt folk]” Han bär oss inklusive den börda vi bär på. Så stark är Gud. Så stor omsorg har han om oss. 

Var du än befinner dig i livet just nu är han den Gud som bär dig och din börda. Gud har omsorg om dig!!

Herre, Tack för bär mig och min börda. Jag är så tacksam att du är väl förtrogen med allt som är jag. Allt det jag finns i. Allt det jag bekymrar mig om och över. Herre, tack du orkar med mig och alla andra. Du är så stor i barmhärtighet.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏