Dagens mellanrum – 16 februari

’ En väns kärlek består alltid ’

Ordspråksboken 17:17
” En väns kärlek består alltid, en broder föds för att hjälpa i nöd ”

Hur ofta prövas inte vänners kärlek när nöden trycker på? Det är i motgångens tid som vänner visar sin äkthet. Det är i den åtanken man oftast får dåligt samvete för att man vill mer än man lyckas ge. Kanske kan dessa rader påminna oss om vikten att ta hand om varandra. 

En broder föds för att hjälpa… Visst är det ett mäktigt djup i dessa ord. Man skulle kunna se det som att vi föds helt enkelt för att hjälpa varandra. Är det en övertolkning? Kanske ändå inte. Vi behöver stöd och hjälp rätt ofta. 

Hur ofta har jag inte blivit påmind om hur en äkta vänskap fortsätter där den tog en paus då man sist träffades. För när man förra gången tog avsked var det mer ett ”på återseende” det handlade om. Det är en äkta vänskap. 

Vilken vän vill du vara? Hur kan vi bli bättre på att vara vänner? Hur kan vi få nåden att lyssna in när en vän behöver oss som bäst? Jag tänker att detta ligger Gud varmt om hjärtat. Så jag vill tro att han kan hjälpa oss att bli denna sanna vän. 

Vissa människor är svåra att vinna som vänner. Men när man väl fått dom som vän försvinner dom aldrig. Dom förblir en sann vän hela livet. Andra kan vara lättvunna men blir heller inte så långvariga. Andra kräver något igen för att vara vänner men det blir allt som oftast en ganska ytlig vänskap som också försvinner. Man blir liksom vän för att ”vinna något på det” för sin egen skull.

En äkta vänskap är mer utgivande än krävande. Gud hjälpe oss att bli sanna vänner. Tack gode Gud för alla vänner som står kvar. 

🙏🙏🙏

Herre, hjälp mig att bli en sann vän. Som står kvar. Som inte kräver gentjänster eller någon annan favör. Utan är en vän vars kärlek alltid består. 

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Öppna dörrar

När man vill förändring i livet eller i en organisation som en kyrka till exempel så ber man ofta om att Gud ska öppna ett dörrar för oss. Vi vill ju göra det vi uppfattar är Guds vilja.

Att då få gå in i ”öppna dörrar” som Gud har öppnat åt oss är ju så gott.

Vad jag tycker är problematiskt det är när man ser ’öppna dörrar’ men vi bedömer dom så olika. Somliga ser nog inte det andra ser. Somliga ser omöjlighet i den möjlighet andra ser möjlighet i.

Så står man där med en utmaning som en ser som vägen vidare medan en annan ser det som en stängd dörr.

Det är rätt så frustrerande. Så frågan kommer till mig….

Hur kan vi få en gemensam bild på en möjlighet som Gud gett oss?

Vad jag söker egentligen är hur får vi en samsyn på nästa steg? För visst måste vishet finnas med i beslutet. Men det är ju också en fråga om att se samma sak när vi ser på samma sak

Vi gör ju bedömningen utifrån vårt eget perspektiv. Inte alls konstigt. Utifrån våra egna parametrar. Egen erfarenhet osv.

Men när vi talar om ett andligt beslut behöver vi se det , så långt det är möjligt , utifrån Guds perspektiv. Hur hamnar vi där tillsammans tänker jag?

Dörren öppnas till en ny värld. Nya steg. Nya satsningar. Dörren kan föra oss in i något mer fruktbart. Ut från en öken in i härlighet, typ.

Men om vi inte anar samma bild av det som kommer på andra sidan kan vi få svårt att få in genom samma dörr. Därför behöver vi söka samma tilltal från Gud. Inte det jag själv först och främst vill höra

Det ser jag som den stora utmaningen. För om vi går in i dörr som Gud öppnat behöver vi inte oroa oss över att vi går in i något ensamma. Då följer han med oss på den resan. Så stor är den Gud jag tror på.

Dagens mellanrum – 15 februari 2025.

På återseende

’På återseende’

Luk  24:50-53
”Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.”

Att se Jesus lyftas upp i skyn måste ha varit förunderligt. Hur gick det till? Hur kunde det ske? Men hela påsken hade ju varit omvälvande så detta var i paritet med det tänker jag. 

Vad vi kan läsa oss till så blev denna stund en hälsing av att det var inget ”Hej Då”. Utan det var ett ”på Återseende!” Vi ser det i övriga evangelierna. En tydlig hälsning om att så som han lämnar ska han komma tillbaka. Vi vet inte mycket om den tidpunkten och annat. Men vi vet det. Han skall komma tillbaka som han lämnade. Intressant. 

Är du beredd? Spanar du? Är du med när vi skall säga vårt ”Välkommen tillbaka, Jesus!”?

Det är som att i denna händelse i Betania så fins det en tidspaus på något sätt. Inte en ”stå-stilla-paus”. Utan mer som ett det var då och nu händer det snart.  En väntan där vi står beredda mitt i livets flöde liksom. 

Vi inser att det börjar dra ihop sig. Snart kommer han. Åh att det skedde snart.Det väcker en kärlek till att vara redo.

Herre, hjälp mig att vara redo tills den dagen är inne då du kommer tillbaka. 

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

I Gud slår livet rot

Rubriken är hämtad från Ordspråksboken 12:3 i The Message.

”I ett träsk får inte foten fäste, men i Gud slår livet rot”

Jag har varit och fjällvandrat några gånger. Vid något tillfälle har jag försökt ta mig fram utanför leden för att spara tid och kraft. Inte alltid så bra val har det visat sig. Att trampa ner i ett träskhål är obehagligt. Att känna hur foten liksom sugs fast och man får svårt att dra den tillbaka. Och under den finns liksom ingen botten. Det är en minst sagt knepig känsla.

Det är en klar skillnad att röra sig i ett träsk landskap och ha fast mark under fötterna.

Vi kan hoppa från tuva till tuva och tycka att det är rätt häftigt. Är tuvorna starka funkar det kanske för en tid men inte annars. Pröva på massa, gå från sammanhang från sammanhang är att likna träskvandring på något sätt.

Tomas Sjödin skriver : ”Hos Gud får människan inte bara fast mark att stå, gå och vila på. Där slår livet också rot”, ”Dör djupa rötter finns utvecklas också de vackra kronorna”. Så bra sagt.

Du och jag behöver rota oss. Att finna sin fasta mark. Låta våra rötter krypa ner, djup. Den jordmån jag tänker på i detta sammanhang är Gud. Där får livet trygghet. Fasthet. Där får man en stabilitet som håller.

”men i Gud slår livet rot”

Dagens mellanrum – 14 februari 2025.

’Frid vare med er’

Luk  24:8
”Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid vare med er!”

När Jesus kommer till lärjungarna börjar han inte med att förklara det ena med det tredje. Han visste att de behövde något djupare. Han önskade de FRID. I den oron dom hade var dom nog inte tillgängliga för en utläggning. Jesus ger dom sin frid. Den frid dom så mycket behövde. 

Men dom var upprivna och uppskakade. Så Jesus behövde gå vidare i att visa att han verkligen var den uppståndne. Även fast det redan visste det. Han visar spikhålen. Han till och med uppmuntrade dom att röra vid honom. Och hur viktigt var inte det? Så viktigt. Men det landade ändå inte. Då tog Jesus ett säkert kort. Han bad om mat. Måltiden som bevisade samhörighet. Maten som visade på att han var vid liv och kunde äta. 

Så påminner han om att allt det som hänt har han redan berättat för dom. Nu bekräftas det han sa att det var på riktigt. Visst är det got för oss att veta det med?! Skrifterna blev uppfyllda. Det skulle börja i Jerusalem och nu har startskottet gått. Nu ska det bara vidare ut så långt att hela jorden, alla folk, skall höra detta underbara innan han kommer tillbaka. 

Frid vare med er! Han lever !!

Herre, tack för att du lever. Jag är så tacksam för vad du har gjort för mig. Hjälp mig att dela med mig det till andra.

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Gamla hjulspår

När jag var typ 5 eller 6 år minns jag en gång då brandkåren kom till åkern bakom huset. Man hade tänkt att bränna gräset på den. Just det kommer jag inte mycket ihåg. När man eldade gräset så vände vinden in mot skogen. Så man behövde ringa efter brandkåren. Just den händelsen har jag inte heller så mycket minne av.

Vad jag minns från den gången var dom djupa hjulspåren efter brandbilen. Alltså dom var grymt djupa. När jag klev ner i dom så gick kanten klart över mina knän. Troligen närmare mina höfter. Det var häftigt. Det minns jag jättetydligt.

Gamla hjulspår är svåra att ta sig upp ur. Inte bara för en liten kille. Utan även för fordon i största allmänhet. Kanske har du som kör bil märkt av spåren i asfalten tex. Dom gör att bilen lätt styr ner i dom.

En organisation kan få problem med gamla hjulspår. Egentligen alla olika sammanhang som jobbet, kyrkan, föreningen. Det är lätt att köra ner i hjulspåren som man alltid gjort. Ju mer och ju längre man är i dessa hjulspår cementerar man sig fast i det gamla vänlig. Det har ju alltid fungerat tycker man. Men det är kanske inte så konstigt. För när man kört där länge nog har man svårt att se över kanten så man ser den verkliga världen. Hur den har utvecklat sig. Man upptäcker inte vad som är gångbart i den tid som inne är.

Det är inte förrän man vågar att ta sig ur dom gamla hjulspåren man inser hur mycket lättare det går när man kommer i rätt ”nu”. Där är inte hjulspåren så djupa. Där kan man mer fokusera på framtiden en att bara försöka att parera spåren man är i.

En stor utmaning idag är att ser över den kant man byggt upp genom att köra i samma hjulspår år efter år. Att våga se vad som behövs för den tid som inne är. Se möjligheterna som skapar vägen fram. För vi inte det kommer vi att till slut köra fast. Då kan det vara försent för den nödvändiga förändringen. Tåget har gått liksom. Det som förr hade en chans har nu ingen mer chans.

Så innan du bestämmer dig att köra på som vanligt – försök att se vad det leder till. Ärligt låt dig se vad det innebär. Om du har svårt att se det ta så hjälp utifrån. Om den insikten som växer fram bekräftar dig i att köra vidare i hjulspåren så gör det. Men om den visar på något annat skynda dig dit då.

Man kan behöva draghjälp för att komma loss med sin. Missionär Bengt Klingberg hjälper två bilar som kört fast.

Ibland behöver vi helt enkelt gå vidare för att man inte vill eller orkar förändring. Då kan du använda din energi och skaparkraft på ett annat ställe. Där man inte är fast i gamla hjulspår.

Vill du ditt sammanhang det bästa bör du fundera på hur du förhåller dig till de hjulspår ni just nu kör i. Vill du ditt sammanhangs bästa bör du göra vad du kan för att ta dig ur dom. Då kan du efterlämna dig något i högsta grad levande. Så slipper du efterlämna dig något som är på väg att dö. Tufft sagt kanske men det ligger något i det.

Det bästa ligger framför

Om vi vågar se över hjulspårskanten

Dagens mellanrum – 13 februari 2025.

’Han är verkligen uppstånden’

Luk  24:8
”Dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!”

Emmausvandrarna gick där utan att känna igen Jesus som slagit följe. Rätt intressant. Men han kunder det ju inte vara. Han var ju död. Ju längre tiden gick börjar de förstå. Och till slut förstår dom. Det är verkligen Jesus. Han är verkligen vid liv. 

När dom kommer till de övriga lärjungarna först Berta möts de av deras berättelse. ”Han är verkligen uppstånden för han har visat sig för Petrus” Det är som att för att verkligen understryka att det är sant så blir Petrus garanten. Om Petrus säger det så är det sant.

Så underbart att Jesus låter sig visas för Petrus. Han klippen som brast. Alltså han som skulle stå fast och inte svika. Men föll pladask. Han som ingen borde se som trovärdig längre. Honom går Jesus till. Han, den brustne Petrus, får se Jesus, den som han hade förnekat. Så barmhärtigt stort. Det är så en förlåtande Gud handlar. 

Alt detta sker för att övertyga oss som lever idag. Vi kan verkligen instämma i att ”Herren har verkligen uppstått!” För han har visat sig för Petrus och lärjungarna och många många fler. Även för Maria vid graven. Det är stort. Han lever!!!

Herre, tack för att du uppstod. Du lever verkligen. Tack för att du isade dig för Petrus. Tack för att du visade dig för så många. De är vår garant för att du verkligen uppstod och inte stanna de i dödens rike. 

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Gud är större än din ängslans orsaker

Att vara ängslig för något kan vara rätt jobbigt. Det kan förbruka mycket av vår energi. Det kan väcka hopplöshet. Det kan göra oss svaga. På gränsen till att ge upp. Och det lilla kan bli rätt stort när ängslan sätter sina klor i det. Jesaja skriver :

”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.” Jesaja‬ ‭41:10‬ ‭‬‬

Ängslig kan vara att vara orolig, nervös, rädd, bekymrad, rådvill, skakis, skraj, förskräckt. Känslor och upplevelser som gör att man helt enkelt är ängslig. Orolig för något. 

Ibland har vi svårt att sätta ord på vår ängslan. Den finns där och den gör sig påmind om något. Konstigt men ibland är det så. Att då stanna upp och försöka ringa in orsaken är nog en rätt bra väg. Och sen utgå därifrån för att kunna förändra den känslan.

Man skulle kunna beskriva det som när man går på en väg där det är lite skumt. Känslan av att någon närmar sig bakifrån gör att man ser ängsligt bakåt. Oftast är det inget att vara orolig för. Ändå ser man ängsligt bakåt. 

Livets resa har satt sina spår. Sår gör sig påminda. Man ser sig bildligt talat ängsligt bakåt. Man vill inte vara med om det en gång till. 

Att inte förstå vägen fram kan göra oss rådvilla. Lite nervöst funderar vi på olika möjliga vägval. Ganska svårt ibland. Man kan lätt bli lite ängslig då. 

Andra människors mindre goda påverkan kan också skapa en ängslan. Så börjar tankarna gå. 

Guds rättfärdiga högra hand symboliserar styrka. Den ger styrka och kraft. Bara hans närhet skapar en inre kraft till styrka där vi befinner oss. Därför säger han: ” Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud” Din Gud. Han är ditt stöd. 

Ängslan kan vi alla drabbas av. Skulle tro att det är rätt mänskligt att vara ängslig någon gång. Så se inte ner på dig när du är ängslig. Utan påminn dig istället om detta löfte. Gud är större än din ängslans orsaker. Det är stort.

Idag ber jag för dig som ängslas. Jag ber att vår Herre skall komma med sin frid. Med sin styrka. Och bli det stöd du behöver. För Gud är din Gud. En vän i nöden väl beprövad.

Dagens mellanrum – 12 februari 2025.

’Då kom de ihåg hans ord’

Luk  24:8
”Då kom de ihåg hans ord”

Jesu lärjungar och alla andra som stod nära Jesus måste ha varit rätt skakade då Jesus korsfästelse och dog. Vi som har facit vet ju hela berättelse. Men dom, hur mycket visste dom egentligen?

Ja, rätt mycket tänker jag. Jesus varnade för detta tre gånger under sitt liv på jorden. Profeterna hade förutsagt detta 600 hundra år före. Skrifterna var rätt tydliga skulle man kunna säga. 

Men när allt hände så verkar dom tappat bort allt detta. Inte konstigt kan man tänka. Sista dagarna var rätt turbulenta. Dom kände sig jagade. Missförstådda. Kanske till och med hånade och nog rätt mycket hatade. 

Så när de går till graven så finns det bara en sak i deras sinne. Dom ska ta hand om Jesu döda kropp. Göra det seden sa dom att göra. 

När dom kommer fram blir det en ny överraskning. Graven är tom. Ny förtvivlan växer nom dom. Och när dom inte visste vad dom skulle tro kommer två änglar till deras hjälp. Berättar om vad som hänt och varför. Det var inte ett ”kommer ni inte ihåg”-känsla med fördömelse. Utan mer en uppmuntran av att försöka komma ihåg. Försök minnas. Och där när änglarna påminner dom så kommer minnet tillbaka. ”Då kom dom ihåg vad han hade sagt dom”

Vilken skilnad i känsla. Poletten liksom trillar ner. Nu såg dom hela bilden. Nu förstod dom. Jesus hade stått upp som han förutsagt dom. Halleluja . Då var det ju sant. 

Den Helige Ande har denna uppgift idag med. Att påminna oss om vad Jesus sagt och gjort. Han vill liksom påminna oss när vi verkar glömma. Då vi som bäst behöver veta så finns han där till vår hjälp – Hjälparen den Helige Ande – som han också kallas. 

Vad behöver du hjälp med att komma ihåg dag? Vad verkar du glömt om Jesus? Knepig fråga säkert. För vad ska man fråga efter när man inte kommer ihåg vad saknaden är. Men jag menar att vi kan ha vår dialog med Anden. Be honom att påminna oss om det vi verkar ha glömt eller missat. Gud är så god att han ordnat det så förunderligt bra. 

Herre, påminn mig om det jag troligen glömt om Jesus. Påminn mig om vem Jesus är. Vad han kan göra och vad han vill göra. Belys Jesus för mig.

Amen

 ’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Gå och lägg dig igen

Det var dom orden som Samuel fick höra av prästen Eli. ”Gå och lägg dig igen”. Han hade nämligen tyckt sig höra att Eli ropat på honom. Men icke. När han sprang till Eli för andra gången inser Eli vad som är på gång.

Gå och lägg dig igen. Och hör du rösten igen så säg: ”Tala Herre, din tjänare hör”. Och när Gud ropar detta för tredje gången når han fram.

Gud talar men det kan kräva övning för att kunna förstå att det är han. Man kanske kan dra slutsatsen att det är när vi ligger i sängen, när allt är tyst omkring oss, som det är ett bra tillfälle att öva sig på det. Att då säga: ”Tala, Gud. Din tjänare lyssnar”. Och här man inte första gången får man fortsätta. Förr eller senare kommer man att lära sig att lyssna. Vänta och öva. Gud kommer alltid igen.

Kanske är det dags att gå och lägga sig igen. Denna insikt väcker en längtan att höra Guds röst. Att lyssna in. Försöka förstå något av det Gud säger. Att vi vill inte missa något. Så vaknar du i natt ….. pröva denna övning. Vem vet, Gud kanske har ett budskap till dig.