Varför klaga på det sociala medieanvändandet?

Sen vi fick sociala medier att umgås genom har det inneburit så mycket större gemenskap. Ändå klagar vi på att vi är osociala när vi använder sociala medier.

Det är ju rätt fantastiskt. Samtidigt som vi är exempelvis ensamma i vår lägenhet kan vi röra oss ut över världen genom den kontakt vi har via sociala mediet som tex Facebook.

Jag minns hur man berättade hur det var när dom första missionärerna åkte iväg med båten till missionslandet. Det kanske tog en månad med båt. Sen skickade dom hem ett meddelande med samma båt att dom kommit fram. Så i två månader svävade man i ovisshet om hur det gått dom.

Idag kan vi följa den som reser ut över världen i realtid och veta exakt när planet landar.

I går följde jag min vän Tony via Facebook. Han är i USA. Någon annan är på andra sidan jordklotet.  Via Instagram kan jag följa mina vänner i deras vardag. Den bilddagboken öppnar ju många världar att ta del av. Jag har vänner som bor på Island. Fantastiskt roligt att följa dom när jag inte kan dela deras vardag på plats.

 När jag summerar min blogg detta år ser jag att ni är från många länder som besöker sidan. Närmare bestämt från 93 länder.  Inte för att jag skriver på ert språk. Kanske kan ni svenska eller så översätter datorn åt er. Det gör ju kommunikationen än mer intressant.93 länder. Sverige, USA och Brasilien är mest representerade. Men 90 länder till finns med på listan. Det skulle aldrig vara möjligt tänker jag om inte det sociala mediet fanns.

Visst kan kritikern säga att vi grottar ner oss i en låssasvärld. Vi är okontaktbara för den som finns i rummet. Man går där med sin mobil och krockar med andra. Visst kan det vara så. Men att ha kontakt med 93 länder….. Inte så illa det heller.

Naturligtvis kan detta inte ersätta den vardagliga levande kontakten. Men kanske är det just denna enda kontakt somliga har. Låt dig då inte nedslås. Den är många gånger inta alls så tokig. Det är ju som om vi sitter i samma rum fast det kan vara mil mellan oss.

Kan väl bara tillägga att genom dessa medier har jag fått kontakt med gamla skolkompisar. Vänner jag haft för många år sedan men som olika flyttar skiljt våra vägar. Så har vi tagit upp tråden igen.

Så till er alla som jag fått äran av att knyta kontakt med via Facebook, Instagram, blogg och vad nu alla medier kan heta, tack för att jag får möta er på detta sätt. Tack för att ni delar era liv med oss andra. Många gånger är det den ända kontakten som funnits möjlig. Men den funkade/funkar. Håller gärna kontakt med er under året som ligger framför.

Söndagstankar – Alltid på väg

Den här veckan har jag gått och sjungit på en gammal låt av Ingemar Johansson. Alltid på väg. Läs texten är du snäll….

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
till att möta åren som jag nu har framför mig.

I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land,
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,
att få möta Herren ansikte mot ansikte.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull,
livet är då ren fåfänglighet.
Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull.
Du vet graven som blev lämnad, som blev funnen tom.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Bibeln säger att Gud har lagt ner evigheten i människans hjärta. Det betyder att inom oss finns det en bit av himlen nedlagt. Det finns en anknytningspunkt som gör sig påmind och synlig då och då. För mig inger det så skön trygghet och hopp. Det liksom finns en koppling mellan mig och Gud. Det är det som gör att min tro är levande.

Hela livet är en är en vandring på något sätt. Jag tänker mig att mitt liv börjar vandra i och md att jag föds. Då Gud skapade mig i min mammas mage. Sen vandrar jag ut i livet. För mig beskrivs denna vandring så bra i denna låt. Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination. Himlen. 

Jag vill aldrig släppa taget om detta. Aldrig någonsin. Vad som än händer. Hur livet än skiftar. Jag vill aldrig släppa taget om den hand Herren sträckt mig. Det är min intention och mitt beslut. Kanske kan det också bli så för dig. För himlen gör sig påmind hos oss alla. Lyssna inom dig så får du se. 

  

Vill du lyssna på låten så får du en länk här. Alltid på väg – med Ingemar Johansson


Söndagstankar – Gud finns alltid där

Är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv. (‭Andra Timotheosbrevet‬ ‭2‬:‭13‬ B2000)

Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det. (‭Första Thessalonikerbrevet‬ ‭5‬:‭24‬ B2000)

Jag tror på en Gud som alltid finns med oss. En Gud som inte sviker, hur mycket vi än gör det. Hans karaktär är trofasthet. 

Det finns en gammal sång som lyder ungefär så här:”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus….. Ser du efter ska du finna att där står Han….” Det finns något vackert över dessa strofer. 

Man brukar ju säga att en riktig vän sviker inte, hur än livet ter sig. En sådan vän är Gud. 

Allt för ofta tror jag att vi har det lättare att söka Gud när livet är tungt och vi har problem. När sen livet vänder till det bättre är det lite för lätt att glömma honom eller sätta honom lite längre bak liksom. Gud är inte sådan. Han står troget där och vill ha närhet och kontakt. Jag brukar säga att han är bara en bön bort hur långt vi än vandrat bort ifrån honom. Vägen tillbaka är mycket kortare än ack hur lång väg vi gått. Ändå kan den vägen vara oerhört lång så länge vi inte använder bönens väg. 

Guds ödmjukhet inför sin skapelse är vacker. Trots att han, med all rätt, kan tillräkna den som sin egen, avvaktar han sin skapelses efterfrågan av honom själv. Vill inte tvinga sig på. Han finns där, troget väntande. Så stor är Gud.