Etikett: älska

Publicerat den

Att älska….

Kan man älska bara på halvfart? Eller lite sisådär? Eller älskar man fullt ut? Alltså helt och hållet?

Jag tänker att älska gör man helt och hållet eller inte alls. När man älskar någon så blir det så mycket mer än att bara tycka om. Det finns en helhet med omsorg som bas i kärleken.

Det finns ett bud som visar på en 100-procentig kärlek. Bibeln säger:

”Du ska älska HERREN din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.”

Här pratar vi inte om halvfart eller trekvarts kärlek. Nej, fullt ut, av hela hjärtat, av all kraft alltså på riktigt.

Jag tänker att det är inte alltid enkelt. Men när man börjar se tillbaka på vad Gud gjort för oss fylls vi både av tacksamhet och kärlek.

När vi sen ser på vad han kan göra och hur han vill göra det fylla vi av samma tacksamhet och kärlek.

Blickar vi sen fram emot slutmålet himlen så kan vi inte hålla tillbaka vår kärlek till honom.

Så budordet som kan upplevas som ett omöjligt uppdrag blir i själva verket något som rinner upp inifrån oss och ger ett fantastik uttryck hos oss.

Kärlek till någon annan rinner fram, jag höll på att säga, vare sig vi vill det eller ej. Den finns där och drabbar oss. Kärlek till Gud har en ännu större orsak.

Låt dig drabbas av kärleken till Gud.

Publicerat den

En lärjunge älskar

Igår kväll var jag ombedd att ha undervisning i vår bönekväll. Dessa kvällar går vi ett ämne som man önskar att vi ska dela något om.

När jag såg rubriken hajade jag till helt ärligt. Den kändes som att den innehöll ett krav som egentligen ingen kan uppfylla på något sätt. Ja, men ingen av oss kan älska någon på riktigt om någon kräver det av oss. Kärlek är något äkta. En gåva vi får. En kraft som kommer inifrån. Som inte går att hitta på. Kan inte konstla fram. Den måste vara äkta. Annars blir den bara en mask vi sätter på.

Därför kände jag att ingen kan säga till dig som en Jesu lärjunge att ”älska nu – punkt”. Det måste finnas något som ”driver” fram den inom oss.

Sen börjar jag fundera djupare. Det finns något i lärjungaskapet som rinner upp i en kärlek som är näst intill omöjlig men ändå så innerligt äkta. En kärlek som älskar utan att någon har tvingat någon. En kärlek som började utan att få något först. En kärlek som gjorde det – ändå. Älskade ändå. Älskade innan liksom. Innan första förälskelsens träff. En kärlek som var från allra första början. Som verkar komma ur ett djup av innerlig tillgivenhet. Genom ett samröre som verkar ha andra parametrar än en snabb flirt eller ytlig gemenskap.

Vi läser i 1 Joh 4:19

”Vi älskar därför att han först har älskat oss.”

Innan – innan vi fanns till älskade han oss.

När jag och mina barns mamma väntade vårt första barn varvserie ju lite extra naturligtvis När jag kom hem från en resa hade mina barns mamma hållit inne denna hemlighet. Hon berättade att hon väntade vårt barn. Före vi såg ultraljudet på vårt första barn hade vi börjat älska det. Jag såg det inte i verkliga livet men ändå älskade jag det redan där och då. När vi fick vårt andra barn hade vi väntat änge. Jag kan säga att jag började älska det barnet långt innan ultraljudet. Det fanns något som bultade inom mig.

Gud älskade oss långt före han såg oss på sitt ”ultraljudsblick”. Han började älska oss redan när han tänkte skapa oss. Vi fanns i Guds tanke innan vi föddes.

Det är en kärlek som Gud har för dig, din granne. För ditt trossyskon. Det är en kärlek han har för gängmedlemmen.

Rom 3:23 säger att vi alla gått miste om härligheten från Gud!! I egen kraft är det helt omöjligt att nå Gud. Om inte Jesus hade kommit med påskens försoning hade det varit ute med oss. Hade inte Hans kärlek funnits där hade vi aldrig fått någon förlåtelse. Han dog för dig innan du gjorde din första synd.

Ty så mycket älskade han oss Läs Joh 3:16-17 och låt det sjunka in.

Han älskar dig även när du misslyckas. Värdet på dig har en helt annan utgångspunkt.

Inte heller när du gör fel. Han älskar inte dina handlingar när dom är fel. Men sin skapelse älskar han – du!

När vi inser hans oförtjänta kärlek till oss händer det något stort inom oss.

Den kärlek vi möter från Jesus gör något med oss.

Den vänder inom oss och famnar vår omgivning. En kärlek som förändrar vårt sätt att se på andra.

Vi ser på människor genom Jesu ögon.

Går det att älska någon som man rent mänskligt inte tycker om? Går det att älska någon som gjort oss illa? Ja, jag tro det är möjligt. . Troligen inte på egen handGenom Jesu förlåtande ögon – hans förlåtelse får vi kraft att förlåta och sen älska.

Ett nytt bud … Jesus ger oss en uppmaning att älska.

Joh 13:34-35: 34 Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. 35 Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”

Det bud Jesus ger oss blir då inte det omöjliga budet!!

Det blir en kärlek som rinner upp inifrån och ut. Inte en kärlek som blir en tanke, inte en förståndshandling, inte en konstgjord känsla. Den kärleken rinner upp i den kärlek vi mött

Denna kärlek kommer bli ett vittnesbörd ut över vår stad. Som blir långt mycket mer än bara ord. Man säger att en bild säger mer än tusen ord. Denna kärlek är mer än så. Mycket mer. Drf att man ser hur vi älskar varandra och vår omgivning

Jag tror nyckeln i detta ligger att vi blir drabbade av Guds kärlek. Att den inte bara blir en förstånds-sak i vårt huvud som en fakta som är sann.

Den behöver landa ner i vårt hjärta i vårt inre så att den därifrån kan få sitt utlopp.

Jag uppfattar det som att kärlekens utlopp kommer inte från vår hjärna. Den kommer från vårt hjärta

Den enda gången jag tror förståndet behöver få en framskjutande roll i detta är om vi ser och förstår att vi saknar kärlek till vår omgivning. Till dina trossyskon, din granne, till staden, till landet, till vår omvärld. Då behöver vi använda vårt förstånd till att be vår herre att drabbas av hans kärlek så att vi kan älska som han älskar.

Så vi behöver kalibrera oss. Inventera hur vi har med kärleken till vår omgivning.

En ärlig fråga till oss själva – liksom Petrus fick från Jesus

– älskar vi Jesus?

– älskar vi vår omgivning, trossyskon, granne, vår stad?

Det finns en kraft inom dig och mig som kan och vill älska vår omgivning – vill vi släppa fram den?

Den kanske inte alltid är så logisk för oss. Den kanske inte alltid gör precis som vår tanke kräver. Kanske den går lite på tvärs mot världens norm.

Lyssnar vi inåt så finns denna kärlek där bubblande och vill ut.

Publicerat den

Älska mig mest…

Älska mig mest när jag förtjänar det minst – för då behöver jag det bäst.

– – Svenskt ordspråk – –

Visst vill man vara omtyckt. Men det är inte det jag reflekterar över idag. utan det handlar mer om vår förhållning till varandra.

Hur är vi mot vår omgivning? Visst är det lite för lätt att vi tappar det kärleksfulla när någon inte är från sin bästa sida mot oss.

Detta ordspråk har en viktig signal till oss. Till vår omsorg om andra. Till vårt sätt mot varandra.

Vi vet att vara kärleksfull kan vara avgörande för att en person ska orka vidare. Att den skall få tillbaka gnistan. Att den ska kunna förlåta sig själv. Ja, kärleksfullhet är ofta nyckeln till positiv förändring.

Så ordspråket har en eftertänksamhet över sig. Att reflektera över hur vi möter varandra.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst – för då behöver jag det bäst.

Det finns stunder när någon i din närheten behöver din kärlek som allra mest. Missa inte den stunden är du snäll. Du kan vara den skillnad som den behöver just då.

.

.

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Du kan också lägga sidan på hemskärmen Ds

Publicerat den

Söndagstankar – Den som älskar Gud samverkar allt till det bästa. 

Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ‭‭Romarbrevet‬ ‭8:28‬ ‭

Dessa ord har en dimension som djupt sett kan förvandla det mesta. Ja, troligen allt. En stund av eftertanke kan kanske få oss att börja inse vad det innerst inne vill säga oss. Vad det innerst inne kan göra med oss. Likaså vad det kan få för konsekvenser. 

Vi vet…..

Det är svårt att ifrågasätta det som någon vet, har erfarenhet av och är övertygad om. Det verkar som att man visste att så var fallet. Att följa goda exempel brukar var lätt. Det ser ut som att det inte är någon diskussion. Vi vet!

Allt samverkar till det bästa…

Vi möter så många olika situationer och öden. Vi kan väl påverka en del. Välja väg ibland. Men i det hela möter vi det vi möter. 

Det verkar som att det finns ett löfte att vad vi än möter kan det samverka till det bästa. En ganska intressant tanke, eller hur?! Nyckeln verkar ligga i ett nära förhållande till Gud. Att den som älskar Gud  samverkar det vi möter på ett sådant sätt att det blir till det bästa för oss. Som att Gud använder det till något gott för oss. 

Det står inte att han väljer ut eller väljer bort något av allt vi möter. Nej, han använder det till vår fördel. 

Det är ingen teori. Ingen möjlig eventuell ekvation. Ingen oprövad tes. Inget man tagit i luften. Ingen nyck man råkade säga eller bara komma på av en slump. Man visste. 

Författaren är inte ensam om att veta detta. ”Vi”! Det var flera som kunde intyga det. Man brukar säga att två eller tre vittnesmål är gott nog att tro att det faktiskt är sant. Är något att hålla fast vid i detta fall. 

Tänk vad detta får för konsekvenser. Att allt du möter faktiskt kan samverka till det bästa för dig. Motgångar. Nedgångar. Tråkiga händelser. Trevliga händelser. Hävdelser du skulle vilja slippa. Hopplöshet. Glädje. Allt du möter. 

….till det bästa…

Vad är det bästa för oss? Ja, så långt har jag förstått att det inte alltid är det jag trodde var det bästa. Inte heller är det den slutsats jag själv trodde gällde. Men ett vet jag att det alltid varit det bästa när jag fått rätt perspektiv på det. Då jag tvekat har det ändå visat sig att det till slut varit det bästa för mig. Trots mina frågor och funderingar. 

Om du vill det bästa för dig så finns löftet i denna vers. 

Publicerat den

Älska din nästa som sig själv – men hallå….

Är det något vi behöver göra är att älska vår nästa. Inte minst tider som nu är med nöd på så många håll. 

Det är ju faktiskt inte bara Europa som drabbas. Just nu är det en flyktingström från Burundi in i Tanzania. Många som flyr där gör det kanske för tredje gången i livet. En katastrof bara i sig. Ett liv fyllt av att fly och bryta upp. Denna flyktingkatastrof tar inte media upp. 

Det finns människor i vår omgivning som gjort oss illa. Hur ska vi kunna älska dom? Det är en utmaning som sätter oss verkligen på prov. Somliga menar att vi har ingen orsak att göra det. Vi har all rätt att tycka illa om dom. Den som förlorar mest på det är ju vi själva. 

Men det största hindret är nog vår egen självbild. Om vi inte älskar oss själva har vi svårt att älska någon annan. Ibland behöver vi hjälp med att kunna älska oss själva. 

Vi kan läsa detta utryck i Bibeln. Att älska sin nästa som sig själv. Det är egentligen ett ”ska”. Du skall älska din nästa som dig själv. Men hallå. Vad då ska? Kan man lägga ett ”ska” i kärlek?  

En av vägarna till det, och kanske ibland enda vägen, är att få hjälp med det av Gud själv. Genom att älska genom honom. Så det finns en möjlighet. Så det finns en möjlighet till ett ”ska”. Det bottnar i att vi kan förlåta och gå vidare. Den förlåtelsen skapar en form av kärlek inom oss. En kärlek som gör att vi kan tycka om både oss själva och vår omgivning. 

Genom den kärleken kan vi hjälpa den nödställde, flyktingen, tiggaren, den som gjort massa fel, den som gjort oss illa, grannen som är besvärlig. Det fungerar så. Den kärleken sätter oss fria. Fria att leva. 

Genom att inse sina egna brister borde vi ha bättre förutsättning att älska andra. 

Jag tror världen skulle se så mycket bättre ut om vi kunde älska vår nästa.