Satt och titta på NCIS. Gibbs pratar med sin kollega som tvekar att åka till sin mamma som var dålig. Hon hade lite mycket att göra. Det är då han säger:
Man ångrar bara resor man inte gör
Kanske inte är hela sanningen men det ligger något i det. Visst kan man ångra det man gör. Men i detta sammanhang handlar det mer om att göra det man tvekar inför. Men som man inser att man borde göra. Och gör man det inte så kommer man att ångra det. Kanske till och med mister möjligheten att faktiskt kunna göra det. För att det helt enkelt blir försent. Och möjligheten finns inte kvar. Den ångern kan bli tung att bära.
Vilken resa tvekar du att göra just nu? Vad är det som gör att du tvekar?
I en tid som nu är är sådana resor viktigare än någonsin. Vi behöver göra det som vi inte senare vill ångra att vi inte gjorde.
Kanske är det samtalet, besöket, kortet man skulle skicka eller något annat som är viktigt.
Att ångra sig kan vara väldigt svårt. Det liksom ligger ett visst mått av prestige i det. Typ man ångrar sig aldrig. Det kan liksom bli en viktig princip. Att ångra sig kan innebära att man kan upplevas vek. Så för många är det svårt att ångra sig. Man kan helt enkelt inte ändra sig.
Å andra sidan kan somliga ångra sig hela tiden. Inget problem med det. Det kan ju helt enkelt komma upp något bättre. Och vad kan hindra att hoppa på det? Ingenting helt enkelt. Det gör ju att man vet egentligen aldrig vart man har dom. Man lovar mycket men håller tunt.
SAOL har en definition på ordet ’ångra’
Förebrå sig, gräma sig över att man inte handlat på annat sätt: han ångrade sina hårda ord
I det ljuset får ”att ångra sig” en något annan betoning. Man ville helst ha det man gjort ogjort. Man inser nu att man borde ha gjort på ett annat sätt. Och det kan vara jobbigt att inse. Det kan göra något med oss. Vår frimodighet kan få sig en törn.
Men jag tänker att detta egentligen är en god kraft. För det man ångrar kan hjälpa oss att göra det bättre från början nästa gång. Vi väljer helt enkelt att lära oss något av det som gick mindre bra. Istället för att fördöma oss själva. Det får helt enkelt sporra oss.
Välj att det som du ångrar dig inför ska få bli en positiv lärdom. Något du kan vända till något bättre. Annars riskerar du att fastna i besvikelse. Kanske rent av bitterhet till och med.
”Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.” Romarbrevet 11:29 NUB
Men det kan vara skönt att påminna sig om att Gud ångrar inte den kallelse han har över våra liv. Inte heller dom gåvor han gett oss. Så om du skulle tvivla på det är dagens hälsning till dig solklar:
Gud ångrar inte den kallelse han har över ditt liv. Dom gåvor han gett och utrustat dig med ångrar han inte. Möjligen kanske dom ligger lite i träda. Men då får vi påminna om ännu en vers:
”Därför vill jag påminna dig om att blåsa liv i den nådegåva Gud gav dig, ….” 2 Timotheosbrevet 1:6 NUB
Blås liv i det du fått från Gud. Låt det börja välsigna din omgivning och dig själv.
Igår hade vi extra öppet på jobbet. Det ångrar jag inte på något sätt. Visst, jag hade gärna hälsat fler välkomna men det kom fler än förra testet av torsdagar.
Jag ångrar dock att jag hjälpte en kund. Det där lät värre än det var. Jag hjälper gärna våra kunder. Men detta gällde ett tungt skåp som skulle upp på en kärra. Dom som kunde hjälpa var ute på andra uppdrag. Och visst vill man ställa upp. Det kostade en ond rygg. Tänk om jag hade väntat på hjälp.
Att ångra sig kan vara jobbigt. Man får leva med följden men det kan lära något. Att ha saker ogjort är svårt men förändra sig kan man alltid. Det gäller att hantera det. Tror dock att det inte blir konstruktivt om man låter det bli en ryggsäck.
Något jag tror vi behöver undvika är att hamna i ånger för att vi inte hjälpte någon när vi kunde. Idag känns behovet övermäktig. Tiggaren vid Ica. Flyktingen från Syrien. Grannen som har det knapert. Vi behöver hjälpa så länge vi har en möjlighet. Jag tror att vi, både du och jag, kan hjälpa någon. När vi gör det kommer vi inte ångra det.
Pedher´s blogg 