Så är det bestämt ….. äntligen. Den 22 april börjar de sända Den Stora Älgvandringen. Den bästa slow-TV som finns, om du frågar mig. För somliga är detta en icke-fråga. Det är inget man fäster någon som helst intresse åt. Man förstår inte hur andra kan förstå sig på detta märkliga program som inte verkar visa någonting under de största delen av sin sändning.
Nu är det ju just det som kanske gör programmet så bra. Det stilla vattnet som glider fram framför kameralinsen. Det mäktiga i att se kanske 14,15 älgar simma över älven. Den fantastiska fågelsången. Många andra djur som man får se. Man får helt enkelt komma naturen in på knuten.
Många gånger har jag upplevt hur naturen hjälpt mig att stilla ner mitt inre. Att sitta vid vattenbrynet och höra dess kluckande. Att gå i en skog där man bara hör dess sus. Sittande på en stubbe och inte höra någonting. Känna hur pulsen går ner. Axlarna sjunker ner. Stressen i kroppen och knoppen försvinner sakta men säkert förbi bort i gläntan.
Jag har upplevt hur yrsel försvunnit efter att ha suttit vid en tjärn under några timmar. Klart mycket bättre än mediciner. Naturen har verkligen hjälpt mig många gånger att hitta mig själv igen. Somliga har gått vilse i skogen. Men jag har verkligen hittat mig själv igen
Att då sätta sig en stund framför denna slow-TV påminner mig om detta vackra med Guds natur.
Jag kanske inte sitter timmar och tittar på detta men jag landar flera gånger under dygnet för att se och höra detta ”ingenting” ibland. Som bonus får jag ser älgar och andra djur. Så gott för själen.
Hitta din ”slow-tid”. Jag tror vi alla behöver stunder av att lyssna till ingenting. Stanna upp och möte detta ingenting för att låta kroppen få vara ingenting för en stund. Det är då vi hittar oss själva igen. Bruset hindrar oss. Men naturens tysta susning in i våra liv gör något gott med oss.
Tack SVT för hjälpen att landa i mig själv.
Äntligen så har det börjat. Ja, egentligen är det inte i första hand att jag har fått börja sjunga julsånger. Det är väl egentligen lite för tidigt. Men att få sjunga kör igen. Det är så fantastiskt roligt. Troligen helt omöjligt för dig som inte sjunger att förstå. Men för dig som sjunger i en kör så förstår du precis vad jag menar. Under flera år hade jag förmånen att sjunga med ett gäng som kallar sig Can’t Stop. Det var så underbart roligt att sjunga ihop. Men sen jag slutade i den kören pga av en flytt så har jag längtat efter att sjunga i en kör igen. Igår kväll startade vi körövningen för ”Klingande julkort” i vår kyrka. Vi startade med lite gemenskap och upptakt. Så fick vi första låten. ”Jul jul Strålande jul”. En klassisk gammal goding. Sjöng bara första strofen. Men det vara bara så gott. Att få sjunga i stämmor och höra hur gott dom sammanföll. Det kommer att bli så roligt. 8-10 december är det helgen då allt ska sitta. Då är det konserter. Varför inte boka in det redan nu. Att sjunga i en kör är att lyssna in varandra. Att få sin ton att samstämma med dom andra. Det är att skapa en gemensam klang. I dagar som dessa där det är övertoner rent politiskt, där vapenskrammel låter för mycket, där folk inte är välkomna behövs det mer av samklang. Vi måste hitta tillbaka till en skönare harmoni på vår jord. Hela jorden skulle behöva sjunga med i samma kör. Ha en gemensam klang. Då tror jag att vi skulle må bättre ihop. Kanske denna julsång behöver förverkligas i verkligheten….Kom kom signade jul sänk dina vita vingar över stridernas blod och larm, över all suckan ur människobarm. …..Vi behöver låta freden och friden sänka sig över vår jord. Över oss människor. Så är det.
Pedher´s blogg 