”Man måste få säga vad man tycker”

Det är klart att man ska få säga vad man tycker. Det rätten tillhör alla. Vart man än bor. Vilken ålder man än har, vilken nationalitet man än har. 

Fria ordet är viktigt. På ett sätt skulle man behöva proklamera det över hela vår jord. Där det fria ordet stryps borde man frigöra det. Dom som hindrar det borde själva hindras. 

Så man måste få säga vad man tycker! Punkt!

Samtidigt händer det att man ibland tycker precis tvärt om. Man måste inte alls säga vad man tycker. På ett sätt borde det vara i vissa tycken förbjudet att säga vad man tycker. 

Det är när man gör ner någon med sina ord. När man förnedrar någon med sina ord. När man sprider en olustkänsla omkring sig och gör tillvaron omöjlig. Då borde man hellre vara tyst. När ordavalen gör att människor far illa är det bättre att knipa igen. När orden förminskar någon än att lyfta fram skulle dom hellre vara osagda. 

När man önskar någon elände och död borde det få konsekvenser med talförbud en tid. 

Har man inget uppbyggligt att säga borde man tala mer lågmält och kanske tom vara tyst. 

Så jag är på ett sätt lite kluven i detta. På ett sätt måste man inte ha rätt att säga vad man tycker. 

Finns ett bibelord som jag älskar. Olika översättningar gör det starkt. ”Ert tala skall vara hjärtevinnande” Kolosserbrevet 4:6 ”Hjärtevinnande!”. Andra översättningar säger ”ljuvligt”, ”välbehagligt”. Tänk om vi alltid lyckades med att vårt tal, vårt prat, alltid var så. Tänk vad mycket missförstånd vi skulle slippa. Vårt röstläge, som allt för ofta blir tokigt, kommer att vara kärleksfullt och hjärtligt. Kanske en svår mission men tänk om vi kunde lyckas med det?!!!

Att sitta på läktaren…

Igår var jag på hockey. HV71 mötte Frölunda. Jag satt i en blandad publik. Det var hv-fan, Frölunda-fan och stockholmare som bara var  där och ville se bra hockey. Så det var liv i varje situation. Alltid var det något som både var bra och dåligt samtidigt. 

Det är många klara åsikter på läktaren. Tom att man menar sig kunna tillföra några bra råd till lagen i paus. Man anser sig kunnigare än domarna vid flertal tillfällen. Kort och gott kan man nog dra slutsatsen att dom som sitter på läktaren ganska ofta anser sig vara experter.  Ja, dom säger ju det inte direkt tydligt men handlingarna visar det sig att vara så. 

Hur ofta är det inte så i allt för många sammanhang. Dom som ”sitter på läktaren” vet allt hur det ska vara. Alltså ”åskådarna” vet hur det ska vara. Men att kliva ner och delta är inte riktigt lika aktuellt. Ett märkligt fenomen. 

Kanske skulle det behövas en förändring. Och inte bara kanske. Det skulle vara mycket bättre att ”läktarfolket” klev ner. Var med i både arbete och beslut. Då blir det en mer nyanserad hållning i åsikter. Bättre förståelse i hur besluten bör se ut. Det är då det blir så mycket bättre. Då blir det fler som finns i det verkliga livet. 

Kanske skulle vi avskaffa alla läktare. Men det är svårt. Det finns många som vill försvara dom. Men tänk efter. Vore det inte bättre att vi lämnade psiktsläktaren och började ta ansvar? Det är klart den bästa vägen. 

Intressefriktion 

Vi kan ha olika intressen som krockar ibland. Vi kan ha olika åsikter som stöter ihop. Vi kan ibland bli så fast i vår egen hållning att det blir viss friktion med andra. 

Intressefriktion

När det blir lite olika åsikter blir det lätt friktion.  Det är då vi har så lätt att ta till brösttoner.  Vi höjer rösten istället för att lyssna lite mer. Lyssna vad man egentligen menar. 

Åsiktsfriktion

Vi kan bli så enkelriktade i vår egen åsikt att vi får svårt att lyssna och sätta oss in i den andres åsikt och tanke. 

Tänk om vi kunde vara mer ”lyssnande” till hur vår medvandrare tänker och tycker. Handlar om att försöka känna av hur den andre har det. Hur den andre upplever det. Då blir det mindre friktion. 

Friktionsfritt

Kanske kan det inte bli helt friktionsfritt. Men något åt det hållet. Kanske beror det mest på oss själva och inte dom andra. 

Nu får det vara nog – slå inte någon som inte tycker som du

Läser med bestörtning Marcus Birros artiklar. Titta själv. Du hittar dom Aftonbladets och Världen Idag. http://www.aftonbladet.se/debatt/article20255629.ab och http://www.varldenidag.se/Kronika/2015/02/02/Marcus-Birro-Lyft-blicken-varlden-star-i-lagor/

Hur kan det vara möjligt att man kan bli så utsatt som Birro?

Vi måste kunna tala med den som inte delar åsikten utan att för den skulle bli påhoppad, nedslagen, uppsagd och utfryst. Vi har genom alla tider hävdat att dialog är den form som vinner över tid. Det är i dialogen vi kan försöka förstå varandras hållning och åsikt. Det är där vi om möjligt kan påverka och naturligtvis också bli påverkad. Stryp inte den möjligheten.

Vi har blivit så rädda att sticka ut och ha en annan åsikt än den politiskt korrekta. Har jag sagt förrut? Japp. Säger det igen. Att stå för öppenhet för invandring men med större tyngd i nästa steg för dessa personer, att hjälpa mer på plats hemma i deras land är troligtvis inte en bra åsikt. Så Marcus, du bör nog inte äta lunch med mig men det skulle onekligen vara trevligt. Jag tror inte heller att det var klokt att erkänna Palestina nu. Hade varit bättre att fortsätta vara en möjlig hjälp i Israel/Palestina-frågan. Nu vänder man Sverige ryggen. Så Birro, vi får strunta i efterrätten också.

Jag vet inte Birro om man får dela en del av din text men jag tro du tycker det är okej. Den är klockren.
”Men de två sista dygnen har väldigt mycket hänt. De cyniska skadeglada applåderna har tystnat. Allt fler inser att en riktig och sann demokrati faktiskt måste tillåta tankar, människor och sammanhang som man själv inte gillar. Det är vad utveckling handlar om. Att bemöta sin medmänniska med respekt. I en sann demokrati ägnar man sig inte åt att förfölja och trakassera folk. Du behöver inte hålla med mig om allting. Jag blir bara glad om du inte gör det för då kan vi (åtminstone i ett demokratiskt land) sätta oss ner och lyssna och försöka förstå varandra.
Den här uppdelningen mellan vi och dem som Sverige ägnar sig åt är helt fel väg att gå. Att människor som älskat varandra blir ovänner för att en av dem byter politiskt parti är ingen god utveckling. En människa kan inte degraderas till enbart sina åsikter. Och hur kan och ska ni få reda på hur andra människor tänker om ni väljer att regla dörren och frustande stå vid titthålet och fördöma alla som inte tycker som er? Ett land som fungerar så blir ett olyckligt och bittert land.
Bjud in folk! Sätt dig ner med dem. Lyssna på dem. Tala med dem. Bryt ner hatet. Bryt ner den här förbannade politiska likriktningen. Att älska olika borde faktiskt handla om att älska just olika och inte bara att älska olika så länge de olika tänker som du…
Sluta behandla dina medmänniskor som spetälska. Sluta vara så förtvivlat inskränkt att du bara lyssnar på röster som bekräftar det du redan tycker. Lyft blicken. Som en tidigare statsminister sa: Öppna era hjärtan.”
slut citat.

Marcus, Du efterfrågar att fler höjer sin röst. Nu tror jag inte på något sätt att min lilla röst och blogg hörs speciellt långt. Jag tror att större tungviktare än jag måste stå upp. Men det måste sägas NU ÄR DET NOG! Vi måste kunna ha dialog med dom som tänker annorlunda utan att bli hånad och utfryst. All vill vi kunna få ha en åsikt. Alla vill vi kunna påverka. Så länge vi inte har argument nog att sakligt försvara vår sak utan att höja rösten och slå ska vi vara tysta. När du inte kan försvara din åsikt utan höja rösten till brösttoner bör du hålla tyst. När du tänker tanken att hota någon annan som inte delar din åsikt eller gör som du vill bör du redan där stoppa dig själv. Redan där går det så fel. Fram för det visliga samtalet där vi har respekt för varandra.

Jag bara känner att jag måste ropa ut det igen……

NU FÅR DET VARA NOG

Vad är okej att protestera mot?

Lyssnade på vänsterpartiets toppolitiker i EU. Man pratade med henne om hennes protest att utvisa en man genom att uppmana alla att vägra ta på sig bältet i flygplanet. En sådan protest var helt okej. Torts att V hade varit med om att bilda utlänningslagen. Att ena gången stifta lagen men sen gå emot den själv var helt okej.
Men om någon skulle vilja protestera mot abort genom att hindra läkaren att utföra den, det var inte okej. Pappan skulle inte skiljas från sina barn men att rädda livet på ett ofött barn hade inte samma dignitet och rättighet. För mig blev det rätt märkligt.

Mannens ärende hade prövats många gånger med samma utslag men det räckte inte.

Min poäng är inte att värdera dessa två händelser egentligen. Inte heller att ställa dom emot varandra. Jag menar dock att vi skall värna om allt liv.

Problemet här blir dock att vad är okej att protestera mot? SD’s politik genom att bua ut dom? Hur rimmar det i vårt land med åsiktsfrihet? Får man protestera mot att vi inte får ha skolavslutningar på samma sätt som förr i kyrkan? Får man protestera mot abort när man värnar om livet fast det ibland inte går att vara så svart och vit?

Så skulle listan kunna göras ganska lång.

När jag lyssnande till denna EU-kandidat så måste jag erkänna att jag fick en knepig känsla. Att det var okej att protestera om det föll henne i smaken.

Jag tror att alla har rätt till en åsikt. Att alla haft rätt att uttrycka den. Är den bara saklig och genomtänkt behöver vi aldrig höja rösten. Då kan vi sakligt resonera om den. Det blir dock rätt knepigt när en politiker skall diktera om vad som är okej att protestera mot eller inte.

När det gäller politik kan vi neutralisera det vi inte vill se genom att gå och rösta på det vi vill se. Därför blir detta EU val mer viktigt än någonsin. När det gäller mjuka frågor behöver vi visa på exempelvis möjliga lösningar. Det räcker inte med att bua ut Åkesson, vägra bälte i flygplanet eller stå utanför en abortklinik om man vill förändra något. Visst det kan vara en liten del på vägen. Men det behövs djupare förändringar. Det ändrar vi genom påverkan på attityder på längre sikt.

Humanisterna tycker att det är okej så länge deras åsikt och protest hörs. Går någon annan emot det höjer dom rösten rejält. Om en kristen bygger sin åsikt utifrån en övertygelse som dess tro ger och vad Bibeln ger blir det ramaskri. För det är inte politiskt korrekt.

Vad är jag ute efter? Man måste kunna få ha en annan åsikt som inte alltid är politiskt korrekt utan att för den skulle bli hånad och fördömd.

Jag påstår att den som är kristen idag och bygger sin åsikt på bibelns grund och vill följa det blir man mer eller mindre omyndigförklarad. En sådan åsikt får man inte ha. Men troligen får man inte säga så, men ändå .

1 maj – vem får demonstrera en dag som denna?

Är du på G för att gå i demonstrationståg idag? Om du är det så kan man utgå från att du är lite mer socialdemokrat än andra. Eller hur är det nu?

För inte får väl någon annan demonstrerar på 1 Maj, denna arbetarrörelsens heligaste dag?

Nu kallar sig ju Moderaterna för det nya arbetarpartiet. Flera olika partier väljer att demonstrerar på 1 maj. Nu kan nazisterna då demonstrera på 1 maj. Man kan lugnt säga att det är andra tider i landet.

Ibland har jag funderat på om man demonstrerar för eller emot något. Kanske väl förenklad tanke men ändå. När man lyssnat på olika tal så verkar man mer vara upptagen med att tala om vad motparten är dålig på, vad den inte gör och vad den borde göra än vad man själv vill åstadkomma.

Om man nu skall ut en dag som denna och demonstrera bör väl fokus vara på vad man vill åstadkomma. Så att den som är målet för demonstrationen (antar att man vill kommunicera ett budskap till sin omgivning) förstår vad man vill ha sagt.

Sen kan man ju undra om vem som helst skall få ge utlopp för sina åsikter. I en demokrati är väl det en naturlig sak. Alla skall få ha en åsikt och få utrycka den. Men frågan är om den rättigheten gäller för den som tex menar att någon annan inte får finnas. Som utrycker rasistiska åsikter.

Idag är det svårt att få ha åsikter som inte är politiskt korrekta. Tycker man inte som den stora massan eller den lilla lobbyistgruppen är det inte möjligt att ha en annan åsikt än den.

Ibland undrar jag tom om inte vissa människor faktiskt har en annan åsikt än den som dom ger utryck för. Men det går helt enkelt inte att ha någon annan åsikt än det ”samhället har som norm just då”. Så går den stora massan och vill ha en annan åsikt men håller igen.

En annan åsikt är inte lika med ett hot eller påhopp. Om vi kunde se varandras skillnader i åsikt som något mindre hotfullt skulle det vara lättare att samtala om dom. Lättare att leva vid varandras sida. Vi kanske inte kan acceptera åsikten men vi kan respektera varandra istället.

Min bön denna dag är att varje intention att berätta sin åsikt inte skall sluta i ett blodbad. Låt det goda besegra det onda. Det kan aldrig slås ner med fysiskt våld. Hur man än försöker att legalisera det med att sin åsikt är den allra sannaste och ger en rätt att försvara den till varje pris.

Sköna maj välkommen till oss!!!!!