Återhämtning

Att springa varje dag är inte alltid den bästa lösningen. Man behöver tid av återhämtning mellan löppassen. Atleterna kanske inte tänker så men en motionslöpare som man kanske kan kalla mig bör nog tänka så.

Igår var det också en galet bra dag på jobbet på erikshjälpen. Många var dom som kom och handlade. Gåvomottagning svämmade över av gåvor. När vi summerar dagen så är det en av dom bästa i år. Men oj vad vi slet. Alla fick verkligen bekänna färg. Då behöver man återhämtning. Vi skulle nog behöva ett par dagar med oerhört vackert väder. Så kanske vi hinner ikapp.

Men livet behöver återhämtning på fler sätt. Man behöver allt som ofta tid för reflektion. Tid för att ”komma i fatt”. Tid för att bearbeta. Såväl med- och motgång. Att kunna bearbeta för att lägga bakom sig sådant man behöver lämna. Men också för att ta nya avstamp.

Kanske vi har lite för lätt att bara lägga locket på. Att tro att allt bara kan glömmas. Så blir allt bra igen. Återhämtning glöms lätt bort på det området.

Efter en löprunda känns ofta kroppen lite stel av träningsverk. För mig har det känts ganska bra att ta en ny runda efter två vilodagar. Känns lite av stelheten första halva kilometern men sen släpper det på. Jag tror att vi behöver en viss startsträcka efter något tungt vi gått igenom. Men en sak är säkert. Det gäller att starta om igen. Annars blir man lätt fast. Så bestäm dig för att starta om igen.

I återhämtningen ingår det en ”nystart”. Eller ”omstart”om man nu vill kalla det så. För efter en tid av att återfå kraft och motivation så är det en ny start man ska göra. Den blir avgörande för att komma vidare i livet. Det utvecklar. Det skapar livsglädje. Det gör gott inom oss.

Att lära sig gå på halvfart

på-väg-mot-väggen-men-stanna-innan-krocken

Så definierar jag mitt liv just nu. När livet hinner ikapp är en beskrivning.

Men det är inte lätt att lära sig köra på halvfart när man är van att hålla högre tempo. Du som hamnat där vet precis vad jag pratar om. Andra har nog svårare att ta in det. Men så här långt har det gått nästan bra. Så bra att jag måste ändå vara nöjd.

Men hur hamnar man egentligen i det? Andra verkar klara ett högt tempo hela livet utan att köra fast.

Det finns nog inga enkla svar eller mallar att förstå det utifrån.

Men en möjlig orsak är nog att man ger ut mer än man tar in. Att man ger ut mer kraft än man hinner att återföra. Då blir det nog, (nog? Där kan nog inte det ordet finnas), då blir det helt enkelt fel balans. Så tar krafterna slut.

Det handlar alltså mer om att hitta det som tagit för mycket energi och förändra där. Det ska jag lära mig.

För det sammanhang jag rör mig i nu där trivs jag. Där vill jag vara. Det måste bara ske i rätt takt.

Så vad jag tror så behöver jag sakta ner en tid för att sen hitta rätt rytm.

Kanske kan du som gått igenom det ge goda råd.

Vad är det som gör att vi så ofta som människor hamnar i detta? Tempot i vår tid är på tok för högt. Få ska göra mycket. Så blir människor sjuka. Det är det sjuka med vår tid.

Men livet har varit ett långt lärande. För varje tid har vi lärt oss något nytt. Så kommer det alltid att vara. Så även nu.

Kanske detta ändå kan vara en påminnelse om att stanna i tid. ”på-väg-mot-väggen-men-stanna-innan-krocken”. Eller som någon sa: man har stannat i draperiet . Tänk inte ”i morgon” som jag gjorde. Tänk ”nu”.

Nu börjar en tid av…

Nu börjar en ny tid. En annan tid. En tid av frihet. 

Inget är planerat med massa måsten den närmaste tiden. Almanackan har inga inbokade möten. Inga löften om träffar för jobbets räkning. Sista bokade löftet var predikan i kyrkan igår. 

Så nu är det fritt fram för oplanerade saker. Typ att ta dagen som den kommer. Ramen för dom följande veckorna finns men inga måsten. 

Den vilan ska bli skön. 

Vi människor har en förmåga att planera in och fylla våran tid. På ett sätt är det ju bra. Man håller igång och försoffas inte. Men det kan gå över styr också. Med utbrändhet som resultat. 

Vad jag ska göra? Se mig omkring. På platser jag inte varit på. Men också för mig välkända platser.  

Du kommer säkert att få nedslag från denna del av livet som kallas semester. En förmån vi har i Sverige. Har insett att det är något som inta alla har utöver vår jord. Även här i Sverige finns det dom som inte kan nyttja den förmånen. Och då tänker jag inte dom som anser att jobbet kräver närvaro. Tänker på dom som, vars livssituation är ansträngd på något sätt, inte kan ta ledigt.  För dom kan sommaren bli både lång och tung. 

Mötet med människor betyder så mycket. Speciellt för den som är ensam. Den berikar på ett djupt sätt. Möten med människor man inte ofta möter påminner om gammal vänskap som inte tagit slut. Du vet, då det känns som att man tog upp tråden där man var sist och det känns som igår. Fast det egentligen är flera år sen sist. Sådana möten tycker jag om. Hoppas att det blir några sådana denna sommar. 

Nu börjar en bra tid. En tid av oplanerad men ändå planerad vila. 

Gud bevare alla som är på resande fot. Hjälp oss alla att ta rast i rätt tid. Inte köra bil i onyktert tillstånd. Inte smsa när vi kör. 

Att återhämta sig 

När man varit ute och sprungit så behöver man återhämtning. I alla fall jag. När jag sprang igår så blev det ca 15 km. Typiskt nog dog batteriet innan jag han hem. Men den registrerade i alla fall 13 av dom ca 15 km det blev. 

Att ta en dusch och bara låta kroppen återhämta sig är en skön process. Tröttheten sprider sig i lemmarna och kroppen liksom ”stannar av”. Tror att du kan hålla med om att en kropp som tränat behöver just återhämtning innan ett nytt pass tar vid. 

Det konstiga är att vi har lite svårt att se det i andra sammanhang. När du fyllt din almanacka med för många uppgifter. Dagarna har på tok för mycket i relation till just återhämtning. Vi vill ju så gärna vara effektiva och präktiga. 

Återhämtning – en stund då vi åter kommer i en normal livsrytm och får känna att kraften vänder tillbaka. Som att få ny kraft igen dör den gamla tig slut. 

En muskel som fått för mycket mjölksyra gör inget bra jobb. Kan lätt bli kramp. Liknande sker ju i vår vardag när vi pumpat på för mycket. 

Nu behöver ju inte återhämtning innebära totalt soffläge. (Trots att det blev min återhämtning igår) Simmarn verkar simma ”ner” sig efter ett tävlingspass. Kanske vi kan lugna ner oss genom ett lättare sysselsättningspass. 

Jag tror dock att både du och jag mår bäst av att se till (läs:”boka in”) att vi får tid för återhämtning. 

Soffhäng – inte alls så dumt  

Måndag tisdag och onsdag har varit rätt intensiva. 

I början på veckan möttes vi som butikschefer inom Erikshjälpen i Renströmmen här i Norrköping. Inspirationsdagar som är så bra. Att mötas och dela erfarenheter är så bra. Uppmuntra varandra och dela det tunga som vi också möter. 

Skulle tro att det ligger väldigt högt i kurs hos oss. Tror egentligen att det är så inom fler arbeten.  Att möta kollegor ger en injektion. 

Onsdagen innehöll uppsamling av massa ogjorda jobb och sen biståndspackning. 

När jag kom hem igår blev det i stort sätt bara att vända i dörren. På med löparskorna och ut i spåret. 

Jag behövde bara en stund där tänket fick falla åt sidan en stund. Kroppen fick en genomkörare och lungorna andas frisk luft. 

  Att sen bara slänga sig i soffan för lite soffhäng är så juvligt skönt. Att bara låta kroppen sakta återhämta sig. 

Tomas Sjödin talade med oss i tisdags om att han förordade inte balans egentligen. Mer att köra på och sen vila. För vi behöver båda. Soffhäng behövs också. Somliga menar att det bara är för lata människor. (Möjligen använder lata människor soffan för mycket. )

Jag tänker mig att soffhäng gör att kroppen återhämtar sig. Tänket kanske kan komma i sin ordning. Då blir inte soffhänget något dåligt. 

Pröva det. Det är inte så farligt. 

Femte dagen…..

idag är det den femte dagen. Den femte dagen av några dagar av ledighet. Får erkänna att det var både behövligt och skönt. 

Jag tror att man ibland behöver komma ur sitt sammanhang för att hämta kraft. Helt enkelt återhämta sig. Hur man än trivs eller otrivs är det gott att komma ur dom givna banorna. Ibland också en press man lever under. 

För min del blev det en resa till Borås där äldsta grabben bor. Visserligen några nätter på en madrass på golvet men vad gör det. Att vara några dagar med sina söner, som jag träffar på tok för sällan numera sen dom flugit ur, är så gott. 

Det som händer med oss när vi lämnar det givna mönstret och kraven gör något gott med oss. Vi får på något sätt kom ut på fritt område. Då kan vårt sinne och vår kropp återhämta sig lättare. Visst kan det vara svårt att komma tillbaka till det vanliga. Men kanske har man då bunkrat upp energi för att klara upp det bättre till nästa gång man kan återhämta sig. Det är som att komma ut i solen och bunkra D-vitamin. Solens goda påverkan på oss. Det sägs att man behöver inte vara länge i solen varje dag för att det ska göra god påverkan på oss. Men det måste ske kontinuerligt. Går inte att bunkra hur mycket som helst och sen tro sig klara det för lång tid. Det måste ske per någonting. 

God energi finns att hämta hos vänner. Vänner man trivs med. Vill påstå att i brist på att möta dom kan det ge ett visst enerigpåslag bara genom att tänka på dom. Dom har en god påverkan på våra liv. 

Att hitta andrummen, dom korta  återhämtningspausarna i vardagen, är en utmaning. Vi behöver verkligen hitta dom 

Varför får somliga jobba så mycket övertid när andra inte får jobb? Om man fördelade resurserna bättre skulle vi orka bättre. 

För mig är denna femte dag en uppvakningsdag efter några dagar av vila och återhämtning. Är nog också bra att liksom bildligt talat sträcka på sig och sakta vakna upp. Inte rusa iväg utan stilla återinträda i vardagen. Så idag blir det en dag av att komma i vanlig rytm igen. Får se hur det går. Är vädret ok blir det nog en runda i Vrinneviskogen förbi pastorsgymmet. 

Igår fick jag ny kraft

 Det är inte långt kvar tills vi går in i sommaren. Det känns verkligen att det är på gång. Igår fick jag syn på syrenblommor. För mig är nog den blomman tillsammans med lupiner det som är sommarens signalblomma. Det kändes nästan tidigt att den redan blommar. Och kanske är det just tidigt. Det trista med det är väl att dom hinner blomma över till skolavslutningen. Men det kan vi väl glömma för en stund.

Igår var det en dag då naturen visade sig från en av sina bättre sidor. Rätt gott när det var en extra ledig dag. Solen sken från en himmel där molnen vandrade över himlen. Att då få gå och njuta av olika blomster och grönskande träd är en välsignelse. Det var precis vad jag behövde. Det är en intensiv period på jobbet så andrum kom mycket lägligt. 
Då behöver man göra något som gör att man glömmer sitt arbete för en stund. Det är sunt.  Igår var det en sådan dag. En dag som samlar nya krafter. Man liksom sjunker in i Guds sköna natur och drömmer sig bort. 

Och kanske är det just det som naturen just nu skänker oss. Ny energi. Ta dig tid att njuta och dröm dig in i den vackra natur som nu blommar fram. Där finns det kraft att hämta.

Stilla regn

Det faller ett stilla regn ute. Så efterlängtat. Efter alla dessa underbart sköna och varma dagar så kom det regn även hemma hos mig.

Efter en varm och intensiv jobbardag så kom jag hem typ kvart i sex. Ganska trött efter några mil i bilen som vanligt. Jag mötte det stilla regnet redan när jag klev ur bilen. Katten Norris mötte mig som vanligt. Ett litet snack och klia lite hör till proceduren. Där i det stilla regnet känns det som att krafterna kommer tillbaka.

Ett stilla sommarregn hör till ett av det vackraste jag vet. Luften blir klar. Okej, lite kyligare men det hör liksom till. Helt plötsligt känner man att livet återvänder. Att höra dessa regndroppar falla ner är ljuvlig musik.

Visst behöver marken detta vatten. Visst finns det platser som liksom Västmanland ropar efter det i torr brinnande mark. Visst finns det platser som skulle önska att det inte hade kommit så mycket på så kort tid. Då källaren är fylld med vatten. Visst, det kan uppfattas knepigt att sitta här och filosofera över att sommarregnet är varmt välkommet. Visst kan det vara så.

För mig är det nog ändå så att detta stilla regn är vad just jag så innerst inne behöver just nu. Nu kan jag börja andas normalt igen. Den tunga andningen som blir lite väl ansträngd i astman får ”andrum”. Det känns som att kroppen får nytt liv. Fönstret står vidöppet och huset får liksom också andas ut från det kvava varma som det blivit.

Hela naturen tvättas ren. Dammet från den torra vägen försvinner. Lövens gröna färg får ny lyster. Det blir något av en förnyelse i naturen.

Så just nu har jag bara ett enda stort ”Tack gode Gud ” som psalmen säger. Den sången får avsluta denna dags tankar och funderingar.

1. O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn
då brister själen ut…

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut…

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,
då brister själen ut…

5. När tryckt av synd och skuld
jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid,
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid,
då brister själen ut…

6. När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
Tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

Vila

20140218-194518.jpg

Vad är vila för någonting?

Stillhet lugn ro och frid säger datorns synonymordlista. Visst är det så, också. Att få uppleva återhämtning genom att bara vara. Att läsa en bok. Att sitta vid en solnedgång och se det vackra skådespelet av färger.

Men visst kan vila vara av annat slag?!
Att göra något som jag inte gjort under dagen tex. Att efter jobbet göra något helt annat än vad arbetsdagen var fylld med. Eller att göra något riktigt roligt. Som tex att sjunga med kören Can´t Stop tex.

Djupt sett är väl ändå vila en tid av avspänning och återhämtning. Vi tror ibland att vi är evighetsmaskiner som kan gå för fullt tryck 24 timmar om dygnet. Kör vi så kommer det förr eller senare ta ut sin rätt. Nej, jag tror vi är ämnade för vila ibland. Dygnsvila, veckovila, årsvila, evighetsvila….. Även åkermarken skall ligga i vila och ibland i träda för att återhämta sig.

Förr var helgen mycket mer av vila. På lördagskvällen kl 18 ringde kyrkklockorna och förkunnade att nu var det vilodag. Samhället stannade av. När man läser i bibeln så vilade Gud på sjunde dagen. Vilodagen finns också med i budorden. Det liksom ligger i sakens natur att vi får och ska vila.

Så du behöver inte ha dåligt samvete att någon tid på dagen, någon tid i veckan, någon tid på året, inte göra någonting. Att bara vila. Det är i dem stunderna du hämtar igen dig och skapar god förutsättningen för något nytt. Det är där du gör den goda reflexionen. Det är där du hittar fram till dem nya upptäckterna. Det är i dem stunderna vi lär oss att lyssna på det viskande tilltalet.

I det stressade samhälle med alla ”måsten” vi idag lever är detta en konst att erövra. Kanske skulle vi prioritera om? Vi måste inte göra allt. Vi måste inte vara med på allt. Familjen måste inte vara engagerad i massa olika aktiviteter. Vi kanske skulle välja bort något till förmån för kvalitetstid istället??

Allt utgivande måste också ha ett intagande. Ett batteri behöver laddas för att inte tappa kraften och laddas ur. Var inte rädd för detta intagande. Även du och jag är behov av påfyllning. Vi är inte sämre för det.

Vila – vilket skönt ord!

Psalm 23 i Gamla Testamentet i Bibeln
1 HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
3 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.