Återseenden

Igår kväll var det återträff i DUO-appen för den Stora Älgvandringen. SlowTv när den är som bäst menar många. Andra undrar hur man kan stirra in i en tv-sändning som saknar liv. Ja jo då missar man mycket som händer i den sändningen.

Återseenden är något alldeles extra. Att möta någon man inte träffat på länge är något helt underbart.

Men det kan också vara någon man mycket gärna vill träffa. Då kan en kort frånvaro vara grymt lång.

Det kan bara en film man såg för många år sedan eller återseendet av en bok som var så bra att man läser den igen. Återseenden kan vara så olika.

Ett återseende kopplar ihop dåtid med nutid. För när man träffas igen kopplar minnet tillbaka till då man sågs senast. Somliga menar att man tar upp den förra träffen i nutida träffen som om det inte var någon tid alls emellan. Som om man bara tar vid meningen man sa där den slutade förra gången.

Ett återseende har så många olika dimensioner. Minnen. Känslor. Upplevelser. Man liksom nästan lever två parallella tider samtidigt.

Återseenden är också mognad. Man har kommit en bit till på livets väg sen man sågs senast. Det gör att man delar en ny fas i livet då man möts. Tiden mellan dessa möten har en historia att berätta.

Inte ovanligt skapar det vidare cirklar. Frågan kommer lätt ”hur är det med NN då”? Man bli intresserad av dom som finns runt omkring den man nu möter.

Åter se det man sett tidigare behöver inte betyda att man ser samma sak. Man upptäcker att det man då såg inte finns mer för allt har förändrats. Förhoppningsvis till det bättre kanske.

Var rädd om återseenden. Dom skapar möjlighet för ett nytt längre fram i tiden. Funkar inte återseendet blir det troligen inte något nytt möte.

Så vårda era återseenden. Dom har sitt värde både i dåtid, nutid och framtid. Dom kan välsigna för många år framåt.

Att se varandra igen värmer på djupet. Eller hur?

Kära återseenden

Kära återseenden gör något med oss. Glädjen från djupet porlar fram. Minnen (nu kom det minnen igen….) dyker upp. Påminner om goda möten och episoder.

I helgen mötte jag ”det äldre paret” i Haga. Dom i kröken efter vägen upp till vårt gamla hus. Minnena bara sprudlar fram. Man blir så glad när man möter dom. Dom påstår att dom tänker på vår familj varje gång dom planterar tagetes 😂.

Sen mötte jag dom gamla grannarna. Ja, dom är inte speciellt gamla men ändå… Dom har det varit mycket ”tjat” med. Barnen var ”nästan som syskon ” ibland.

img_1528Det käraste återseendet var ändå Norris. Vår katt som fick bo kvar hos dom som köpte vårt hus. Så fort han såg mig och hörde min röst började han prata med mig. Precis som förr.

img_1530Samma rörelsemönster omkring mig. Jag kan verkligen sakna den katten. (Troligtvis gläds någon speciellt att just jag skrev det jag nu gjorde). Han fick visst namnet efter en släkting som var predikant i en större församling i vårt land.

Kära återseenden är något speciellt. Dom gör något med oss. Man kan var borta från varandra långa tider. Men när man möts är det som att det var igår vi möttes sist. Jag skriver inte att vi skildes åt. För på något sätt säger man inte ”hej då” till dessa människor utan mer ”på återseende”. Eller så tar man bara en paus i gemenskapen tills vi möts nästa gång. Då tar man upp tråden där man la den typ.

Tack gode Gud för alla dessa kära återseenden.