En liten petitess men ack så viktig

Det är värmeljusens tid igen. Hur underbart som helst.

Undrar jag hur många värmeljus som säljs varje år. Det måste vara många miljoner. Hos mig går det åt, säkert, 200 om året. Kanske fler.

Det som är lite smolk i bägaren är alla dom rester som det blir av dessa värmeljus. Oftast är det små bägare av aluminium. Denna produkt som kräver så mycket energi att framställa. Om vi slänger dom fel så eldar man upp dom. Man alltså förintar något man skapat som påverkat vår miljö. Om vi inte eldar upp dom besparar vi vår miljö från 1000 ton koldioxidutsläpp varje år. Vi sparar också energi som kan värma upp 8500 hus.

Det är bara en enda liten petitess som behövs. Att man tar bort den lilla järnplatta som håller veken. Sen lägger man dessa två åtskilda från varandra i samma återvinningskärl. Så löser det hela problemet.

Kolla in denna artikel om värmeljusen så kanske du blir övertygad om att denna enda lilla petitess är så viktig.

Eftersom vi så gärna använder värmeljus så kan vi väl komma överens om att göra denna lilla åtgärd när vi slänger dom.

IMG_6554.JPG

Retro-tisdag

Under denna rubrik tänkte jag under några tisdagar lyfta det som jag lever i dagligen sen några år. Man kanske kunde ha rubrik som second hand, återvinning, köpa billigt. Visst, men det får bli så här. Jag tänker mig att under några tisdagar fortsätta resonemanget som jag påbörjade för en tid sedan i min blogg Välgörenhet eller bara en egotripp

Man menar att vi varje år ha ett överuttag av jordens tillgångar. Enkelt sagt att vi förbrukar mer än jorden kan bidra och skapa under ett år. Själva brytdagen då detta sker kommer tidigare för varje år. Har ingen ambition att gå djupare och klarare i det just nu. Men det är ju på ett sätt den grundläggande orsaken varför vi inte kan fortsätta med att bara producera nytt och konsumera hela tiden. Det betyder ju att i sin förlängning tar skogen slut. Den hinner inte producera så mycket vi vill ta ut ur den. I sin tur betyder det att syreproduktionen räcker inte till för dig och mig och alla djuren. Så valet är ju ganska lätt. Det är dags att ta återbruket/återvinningen på allvar. EU lagstiftar om det. Men skall det egentligen behövas.

Om man bara tar oss i Örebro. Vi har fyra större secondhand-butiker. Bara vår butik skickar en lastbil i månaden till människor som behöver vårt överskott på saker. Vi har sålt ca en halv miljon saker sen vi startade. Då kan det vara det minsta som dom som varit längre än oss i Örebro sålt. Det är en fantastisk mängd saker vi redan nu återbrukar. Ändå finns det ett överskott som vi faktiskt slänger och eldar upp. Saker som vi kan använde länge men som inte passar oss längre.

Jag tänkte mig att under några tisdagar ge några exempel på hur tokigt vi beter oss när vi slänger och eldar upp. Har du lust så hänger du med mig. Du får gärna ge din synpunkt och dina ideer. Vi behöver verkligen ändra beteende.

Och vår ide på Erikshjälpen är att förvandla alla dessa saker till ekonomiska förutsättningar för att ”Förändra världen genom att ge liv åt barns drömmar” gå in på Erikshjälpens hemsida. Där får du massa orsaker till varför du skall skänka dina saker till våra butiker. Då skapar du möjligheter att hjälpa alla dessa barn sommar dom berättar om på sin hemsida. Väljer du att handla i butiken i Örebro hjälper du även missbrukare att lämna missbruket och Elimförsamlingens arbete i tex Tegelbruket i Örebro och barnhemmet i Burundi.

På så vis blir alla vinnare. Miljön, du själv och alla som tar emot hjälpen vi skapar förutsättningen. Ingen dum kombo vill jag lova.

Och billigt blir det, eller hur?

Välgörenhet eller bara en egotripp?

20140305-190152.jpg

För en tid sedan hade jag förmånen att vara med på Radio P4 Örebro. Ämnet var ”Varför handlar man på second hand?” Intervjun skulle handla mest om miljövinsten medan programledaren mer landade i frågan vart pengarna gick till och hur mycket.

Jag fick en fråga som jag gått och sugit på lite. Varför handlar man på second hand? Är det pga av välgörenhet eller är det rent egoistiskt, kanske bara trendigt?

Min första reaktion är ju att det måste vara för välgörenhet. Hos oss på Erikshjälpen går ca 40% av varje 100-lapp du köper för till bistånd av olika slag. Visst är det bra. Välgörenhet är ju faktiskt en ganska bra orsak till att handla second hand. På så vis förändrar vi livet till det bättre för många människor.

Men är det hela sanningen?

Miljön är vinnaren. Därför handlar vi second hand. Det går åt mängder med vatten för att tillverka en enda tröja. Oftast i länder där det är vattenbrist. När vi sen har använt den eldar vi upp den. Hur smart är det? Inte alls. Därför är det bra att låta den hamna hos en ny person som köper den i en second hand-butik. Du vinner en bättre miljö, ett barn får hjälp och en kund får ett klädesplagg för en billig penning. Alla vinner på något sätt.

Men är det hela sanningen?

Antagligen inte. Antagligen finns det en egoistisk känsla av att köpa något jag vill ha. Lite trendigt att ha gamla prylar hemma. Det är ju inne att köpa second hand. Att låta det gamla få ny plats.

Så, det är nog en mix av ett lite egotripp för min egen skull. Samtidigt bidrar jag till att återanvända saker så att vi spar vår miljö. På samma gång frigör vi medel till att hjälpa människor till ett bättre liv.

Hur bra är inte det? På så vis är vi alla vinnare. Både köpare, biståndsmottagare och vår jord. En fantastisk ide som gör vår värld så mycket bättre. Vi tänker: Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar”.

Egoism? Tja, okej för mig så länge det går mycket pengar till bistånd. Jag vet vad vi gör i alla fall. Vi försöker arbeta så att så mycket pengar som möjligt av varje handlad hundralapp går till behövande.

20140305-191923.jpg