Hur avslutar man bäst en dag?

Hur avslutar man bäst en dag?

Ja vad säger man om det?

 

Igår kväll var det med några knäckemackor med ost och jordgubbar på. (Ja, det blev någon eller några plopp också om jag ska vara ärlig)

En stund vid köksbordet med några tankar fladdrande efter en lång dag med olika sysslor.

Avslutet på dagen kan vara rätt viktig. Hur landar man bäst? Hur varvar man ner?

Har du några goda erfarenheter att dela med dig av?

Jag tänker att man kan nog behöva träna på det. Att få pulsen att gå ner. Att låta livets karusell gå saktare för att på något sätt ”stängas av” för några timmar.

För det är där som jag tror vi skapar möjlighet för återhämtning. Liksom stänger ner onödigt aktivitet i kroppen till förmån för att kunna ladda batterierna.

Ibland händer det att när jag ska ladda mobilen kommer det upp en ruta. ”Det är möjligt att tillbehöret inte stöds”. Det som händer är att sladden jag nyss satt in i mobilen för att genera laddning inte får kontakt nog för att just kunna tillför ström till batteriet. Resultatet blir att mobilen inte laddas.

Så tänker jag att återhämtningen kommer av sig när vi inte lyckas avsluta dagen på ett bra sätt. Det är som att ”det inte stöds”. Så kommer vi inte riktigt till den vilan vi så väl behöver.

Jag tänker att det behövs ett bra sätt att avsluta dagen. Att göra något för att signalera till kroppen och tanken att nu är det dags att landa för dagen.

Svaret på den frågan har nog lika många svar som personer som ställs inför själva frågan. Det viktigaste är att du kommer fram till ditt svar och lösning.

Men det kan vara svårare än man tror. Speciellt om man har bekymmer och oro. Då kan Gud behöva komma med sin ro och frid.

Så idag blir min bön så här:

🙏Herre, hjälp den som har svårt att komma till ro vid kvällens slut. Ge din frid. Hjälp den att kunna släppa sin oro och sitt bekymmer till dig Gud och din omsorg. Tack att du vill och kan hjälpa till att avsluta dagen på bästa sätt. Amen🙏

Uppbrott – en knepig men intressant känsla

Uppbrott är en knepig men intressant känsla.

Att göra ett uppbrott är att avsluta och summera. Det man lämnar som under en viss tid i livet fyllt ens liv på ett påtagligt sätt. Att se tillbaka med tacksamhet för allt intressant och gott man fått nåden att vara med om. Att blicka tillbaka på sådant som var mindre roligt och som man över tid kommer att få nödvändig distans till. Att med tiden få ett bra förhållningssätt till det. Som tom kan ge en tacksamhet även över det.

En tillbakablick kan också betyda sorg att lämna något man tyckt mycket om. Något som man med glädje deltagit i och nu kommer att ge en djup saknad. Det kan göra att uppbrottet kan bli tungt. Inte så sällan inträffar just precis det.

Uppbrott innebär ofta också överlämnade. Att ge det man gjort till någon som får förvalta det och utveckla det vidare. Det påminner oss om att vi är en del av något större. Något som inte kan nå sin fullbordan om ingen annan tar vid och lägger sitt till. Något som den som lämnar troligen aldrig hade kunnat tillföra. Vi är alla i ett stort pussel där alla behövs. Tänk att då få överlämna till någon som man har stort förtroende för. Någon man vet har möjlighet att tillföra nya dimensioner och nya möjligheter.

Därför blir ett uppbrott rätt intressant. Tänk att få rapporter om att det man själv fått forma nu utvecklas ännu mer. Det infinner sig en nyfikenhet om att få se vad kommer dom nu hitta på som inte jag fann? Lite pirrigt också. Tänk om man hamnar i en avundsjuka att dom gjorde det så mycket bättre än jag-känsla. Gud, bevara mig från det. Nä, det skall vara en glädje att se andra framsteg.

Uppbrott kan vara ett måste ibland. För att man själv inte skall stagnera. För att en verksamhet skall kunna utvecklas ytterligare ett steg.

Jag har gjort flera uppbrott i livet. Både enklare men också svårare med jobbiga känslor. Men jag måste nog säga att jag tycker mig se att alla uppbrott har gett mig något. Något av lärdom jag kunnat bära med från det ena stället till det andra. Erfarenheter som varit dyrköpta men ändå bra att ha fått.

Ett uppbrott startar också känslor av annat slag. Vad kommer man till? Det får det bli mer av på måndag.