Etikett: baksida

Publicerat den

Midsommarveckans baksida…. om det nu finns någon sådan…

Midsommar är ju en fantastisk period i vårt land. Sommaren är som bäst (hoppas man) och naturen exploderar av grönska.

Dagen blir som längst och natten som kortast. Midsommardygnen är som allra bäst på något sätt.

Midsommar, det är ju då som det vänder. Dagarna blir korta. Det är ju midsommarens baksida. Likaså så att det är rätt blött rätt ofta. Inte bara regnet utan ganska mycket fylla. Tänk om midsommar fick vara torrare.

Läste från en vän på Facebook ang vädret. Att nu så var det tillbaka till det normala. Sämre väder på midsommar. Det hat varit kanon ända tills nu. Men nu är det normalväder igen. Typiskt svenskt midsommarväder. Prognosen är mindre gynnsam. Det verkar bli typ regn.

För mig är midsommar långt mycket mer än små grodorna och andra sånger med dans runt en stång. Midsommar är på ett sätt naturens lovsång till sin skapare. Som ett ända stort Tack för att blivit skapad så övermåttan underbart. Det är klart ingen baksida utan snarare framsidan. Fast många upptäcker aldrig den sidan tänker jag.

Finns en underbar psalm som passar in här. Du får texten här att suga på idag.

Du finns här, som skapat liv på jorden.

Du finns här, som gett det mörka ljus.

Ditt förnuft är mer än vi kan fatta.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som skapat hav och himmel.

Du finns här, som gett oss all natur.

Att du finns bevisas av din godhet.

Stor är du Gud.

Du finns här, som sänt din son till jorden.

Du finns här, som tänder hoppet nu.

All din nåd ger människan en framtid.

Stor är du Gud.

Du finns här, som ger oss av din Ande.

Du finns här, som ser våra beslut.

Hjälp oss du att rätt förstå vår frihet.

Stor är du Gud.

Bakom allt finns du Gud,

finns din tanke och din mening.

Och vi får glädjas över livet.

Stor är du Gud.

Skriven av Roland Utbult

 

Publicerat den

Medaljens baksida

Det är mycket snack om medaljer just nu. OS är i full gång.

När man ser dom visa upp sina medaljer får man aldrig se medaljens baksida.

Kanske är det lite signifikativt med livet. Vi vill gärna inte tala så mycket om baksidan på olika saker. Kanske skäms vi för den. Vi vill bara tala om det som ser bra ut. Ändå är det så livet verkligen är. Liksom medaljen har en baksida så har livet det också.

Jobbet, att vara förälder, att ha en åsikt , jag egentligen vad vi än tänker oss i livet så finns det en baksida med det.

Baksidan är oftast tyngre att bära än framsidan. Samma sak, liv, händelse men så olika tyngd i bärandet.

Det är väldigt sällan som någon vill bära den medalj man fått tillsammans med någon annan. Om man inte blandar in lagsport. Men livets medaljbaksida behöver vi lära oss att bära tillsammans med andra. Det kan vara att prata av sig. Det kan vara att ”gå tillsammans” med någon en stund.

En speciell kväll för mig är kvällarna vi kallar för ”Tid för stillhet” i vår kyrka. Dit kan man komma och ‘bara vara’ i en lågmäld gudstjänst. Enkel sång, vara med i nattvarden om man vill, sjunga med eller bara sitta tyst. Be eller bara vara i stillhet. Under dessa kvällar kan man få förbön. Det är att gå tillsammans en sträcka och få hjälp med sin medaljs baksida. Där man kan få dela oro och bekymmer. Dela det man kämpar med.

Jag undrar om det inte är så att vi alla har en ”medaljs baksida” på livets alla goda sidor vi har. Så vad har vi att skämmas för. Vi sitter nog i samma båt där.