Barndomsminnen – kulbacken

När jag var liten så var vi ofta på Nyhemsveckan. En konferens som pingströrelsen har i just Nyhem utanför Mullsjö. 

Jag minns tältet som stod där. Ja, jag minns ju mer det som var utanför tältet när jag var liten. Kulbacken tex. Det var backen av sand där vi formade banor och lät kulor rulla ner. Vill du kolla bilder på den så kan du se den på denna länk. Tälttaket hade nog rätt många kottar på sig.  För under gudstjänsterna så slängdes det upp många kottar. 

Minns också dom regniga dagarna där. När det droppade in genom tälttaket. Ett återkommande utrop bland tälten var ”Köp dagen”. 

För min familj var det ett återkommande besök under många somrar. Under mitt vuxna liv var det några år som jag inte var där så ofta. Men senare år har det blivit många besök.

Det är ganska stor skillnad på då och nu. Nu är det inte mycket till kulbacke. Tältet och har blivit nyhemshallen. Det är klart många före lampor vid scenen. Stora skärmar med mycket teknik. 

Det som är roligt att se att det är många barn där även nu. Dom kommer att skapa sina barnsdomsminnen. Om man idag springer runt och säljer dagen vet jag inte. Men dom har massa annat skoj att göra. Dock utan inkomst. 😉 

Fel
Detta videoklipp finns inte
​Nyhemsveckan har fyllt 100 år. En ansenlig ålder. Man kan undra hur den kommer att se ut om 100 år. Vad som än händer kommer många att ha sina barndomsminnen från denna plats. En vecka som lockar många.  Nu med lite mer modrna uttrycksätt men ändå samma Jesus. Inte så illa. 

Barndomsminne – resan i Norge 

 Sommaren 1971 var jag i Norge. En spännande resa på många sätt.  Det var många tunnlar och snöbollskrig mitt i sommaren. 

Den äldre mannen på bilden, som jag glömt namnet på, och jag gick nära stup och upp i höga torn.  Den spänningen led nog mest mamma av. 

Jag minns att det var väldigt många tunnlar. Drammens spiraltunnel var nog pricken över iet. Den var häftig att åka i. Något annat från delen av resan minns jag inget av. Det berättas att det var så spännande att jag blev sjuk och fick feber. När jag fick reda på att vi inte skulle åka hela vägen tillbaka blev jag frisk. Så det kan bli. 

Detta måste ha varit på den tiden då det var billigt att åka till Norge. För senare år kan man inte säga att det är billigt i Norge. 

En kväll bor vi i ett ställe, troligen ett vandrarhem, där det bodde många nationaliteter. Vi var många som spelade boll ihop. Vi kunde inte prata med varandra men vad gjorde det. Känns som att det skulle inte ske på ett vandrarhem idag. Vi skulle nog hålla oss på var sin kant, troligtvis. 

1971 var ett bra år. Då lekte livet! 

Barndomsminne – marmeladstång

När jag var liten så åkte jag med min morfar till hans kolonilott. Ett litet ställe där han hade en liten stuga och lite mark där han kunde odla lite grönsaker tex. 

Vi åkte på hans blåa crescent compact.  Morfar var ganska stor så att se något framåt var inget alternativ att tänka på. 

 Varje gång (vad jag minns i alla fall) stannade vi vid kiosken som vi passerade på vår väg till kolonilotten.  Där köpte vi marmeladstänger. Jag kan fortfarande efter mer än 40 år sedan påminna mig om smaken. Knastret av sockret och den fruktiga smaken. 

Kiosken finns fortfarande kvar. Om än lite ombyggd och tillbyggd. Nu var det länge sedan jag stannade där. Jag gjorde det för ca tio år sedan. Då sålde dom fortfarande marmeladstänger. Kiosken ligger på väg ut ur Katrineholm på vingåkersvägen. 

Det lilla huset på kolonilotten hade ett litet kök typ. Där trängde vi oss in och åt våra köpta stänger. Jag minns att jag tyckte att morfar knappt fick plats i det lilla köket. Kanske inte ens var så men så minns jag det. 

Tänk att ett minne kan smaka. Första gången jag åt denna marmeladstång efter många många år sen jag var barn så smakade den likadant. Det var som att återvända till den tiden då jag var 4 el 5 år.