”Jag kan själv”

Under några dagar har jag citerat från en bok jag hittade i ett hem på Island när jag var där förra sommaren. Jag vill minnas att det är en bok av Jonas Helgesson. Jag fotade av några tänkvärda tankar från honom. 

Stackars alla som tror att dom är bäst – dom har ingen möjlighet att bli bättre. 

Ibland möter jag personer som på fullt allvar menar att dom kan allt. Helt seriöst menar man att någon annan inte har något att tillföra dom. En gång mötte jag en som påstod att han kunde vår kassa. Inga problem. När jag sen frågade hur han slog in Varugrupperna svarade han ”goddag yxskaft”. Alltså totalt fel. Ändå menade han att han kunde vår kassa. Som du mörker är det helt galet dumt. 

 Det finns något som går så snett när man tror att man kan allt. 

Man missar allt annat som man trodde inte fanns. Man kan ju allt så man behöver ju inte lära sig något mer. 

Man stänger ute så många människor som inte orkar med den attityden. För vem vill resonera med någon som redan kan allt?

Man kan inte bli bättre. Jonas sätter pricken över i-et. Punkt. 

Allt för ofta blir det problem i samtalet. Samtalet blir låst. Man kan inte se saken från flera håll.  För det är ju en sanning att vissa frågor har flera möjliga svar. 

Hur kommer det sig att någon att tro att man är bäst? Möjligen i ett smalt område kan någon enstaka titulera sig ‘bästa’. För rent tekniskt kan det bara vara en åt gången som är bäst. Ok, lagsport är det hela laget, jag vet, men om man ser individuellt alltså. Men det är bara en som kan vara bäst på någonting. 

Kanske en (stor) portion ödmjukhet behövs i detta tänkande. Det brukar öppna till en möjlighet till något bättre. 

”Jag kan själv” är ju rätt vanligt uttryck för ett litet barn. Med åren inser, dom allra flesta, att det är mycket man inte kan själv. Man inser sin begränsing. Och det är rätt okej att inte kunna allt. Det blir ju fler som blir engagerade då. 

Det finns dock en väg att gå för oss alla som inte kan allt. Vars vishet inte räcker till. I Bibeln kan vi läsa följande ord:

Jakob 1:5 Om någon av er brister i vishet ska han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att kritisera, och han ska få.

Detta är en bön efter Guds vilja. Be om vishet om du saknar det. Vem behöver inte be en sådan bön. 

Borta bra men hemma bäst

Jag sitter vid mitt frukostbord och njuter av den ”vanliga” frukosten. Ägget med den riktigt gula gulan. Brödet som är fruktigt grovt. Kite Youghurt. Kan bara konstatera att borta är bra men hemma är bäst. 

Att vara på resande fot under 14 dagar för mycket med sig. Matvanorna blir inte dom samma. Spännande med nya smaker. Fast ibland är det lite väl spännande.  Kaffet var mest intressant i Etiopien. Där gjorde man det liksom på riktigt. Med ett gott resultat. I Tanzania var det pulverkaffe för hela slanten. Det var väl okej men ändå. Men kopparna var ju så så så små. Man fick ju nästan lera efter dom i handen. Så fick man höra att man drack SÅå mycket kaffet. Det fick helt enkelt åt så många fler av dessa miniatyrdonen. Ju. Jaja. 
Det blir ju lite extra fint när man gör det från grunden. Hälla det från en vacker kanna tex. Nu har man ju inte tid ned detta på morgonen. I och för sig kan man ju väl typ gå upp tidigare förstås. 

På tal om morse. Somnade kl 20 i går och vaknade kl 6 🙄🤔😁😄 

Nu tar jag mig an en vanlig dag på jobbet. Det är också ”borta bra men hemma bäst”-känsla på det. 

Borta bra men hemma bäst

Hur bra det än är, hur trevligt sällskapet än har varit, hur vackert naturen än varit, om så solen har visat sig från sin bästa sida så är det alltid skönt att komma hem. Talesättet borta bra men hemma bäst är verkligen sant. I alla fall för mig (med all respekt för den som upplever något annat)

Det är något speciellt att komma hem till son egen säng. Till sin egen lya. Till lukten hemma och till sitt eget kylskåp. 

Livet har fullt med utsvävningar. Men det slutar väl alltid med att man kommer hem igen till slut. Ibland uttrycker vi det som att ”cirkeln är sluten”. 

Likaså så upplevs det som att komma hem när man landar i livet och känner att man är på rätt plats i rätt tid. Man kanske har brutit upp i från något och hamnat i en annan situation, plats eller hur man nu vill uttrycka det. Så känner man bara att man kommit rätt och ”hem”. Fast man aldrig har varit där. Eller aldrig funnits i det sammanhanget. 

Jag tror att det är samma känsla när man hittar fram till Gud. Då landar man i det som man uttryck ”att hitta hem”. Man skulle klart kunna säga att ”borta bra men hemma bäst”. 

Man påminns om när man kommer hem att man har det ju riktigt bra. Tidigare kanske man inte riktig uppskattat det. Det går av gammal vana. Men när man kommer hem igen blir det så mycket klarare. Man har kommit Hem! En så skön känsla. En sådan känsla jag skulle vilja alla fick uppleva. Barn som kämpar med hemförhållanden som minst sagt är mindre bra. Dom är värda en sådan upplevelse istället för att vilja fly bort. Även den som hemmet inte fyller dom förväntade kraven pga att pengarna saknas. Eller den man eller kvinna vars hem innebär misshandel. Det finns så många situationer där man skulle önska att ordet Hem fick den Sanna och äkta betydelsen. 

Jag skulle önska att alla fick uppleva den goda känslan att hitta hem i tron på Gud. Den gör så stor skillnad i livet. Den är skillnad som ”borta” i motsats till ”hemma”. 

Inte så dumt att få se sig omkring ibland. Men saknar det hemmet som grund och utgångsläge blir det knepigt i längden. Var rädd om det som är ”hemma” för dig.