När jag skriver detta sitter jag i hamnen i Trosa. En plats jag genom åren gärna återvänder till. Inte minst under de åren vi bodde här som familj. Älskar vattnet. Tro det eller ej men en gång gick jag på kurs här. En kurs där man fick förarbevis på båt.
I hamnen är det rätt mycket aktiviteter under sommaren. Övrig tid är det nog mest fiskare som är här.
Men när man sitter här, särskilt mot sen eftermiddag och kväll kommer båtfolket in från Östersjön och lägger till sina båtar. Dags för vila.
Det är inte alltid enkelt att lägga till en båt. Särskilt när vattnet är krabbt eller det går vågor. Som sagt, är inte alltid lätt att komma i hamn. Det kan vara omständigheter som gör det svårt för stunden.
Kanske är det därför som somliga aldrig går ut med sin båt. Blir bryggseglare. Orolig för att inga komma i hamn igen på ett säkert sätt.
Att sitta vid inloppet till hamnen ser man den ene båten efter den andre närmar sig hamn efter att vara ute på sin tur. Jag tänker mig livet så. Vi tar olika turer för att komma in i hamn igen. Kanske för att proviantera, vila, hämta ny kraft. Kanske i behov av lite underhåll. Både sin ”båt” och sig själv. För att sen, efter en tid, gå ut på en ny seglats i livet. På ett nytt uppdrag. Det är inte alls fel att vara i hamn ett tag. För att ta nya tag.
Det är en rätt stor skillnad att lägga till sin båt i en naturhamn eller vid ordnade förhållanden med bryggor. Jag tänker på alla tidiga missionärer. Man kom till ett helt nytt sammanhang. Inte alls lätt att ”lägga till” där. Språket , kulturen, folkets försiktighet. Kanske rullning med hot.
Att gå in med sin båt i Trosa hamn har sin regler att följa. Där går man inte in hur fort som helst. I farleden är det möjligt med 7 knop men längre in ser jag att 3 knop är möjliga men kanske det mer är lämpligt med ”så låg fart som möjligt så att man hinner manövrera sin farkost. Så är det också i livet när man närmar sig en hamn eller andra människor. Man behöver komma försiktigt så att man kan manövrera sig på lämpligt sätt. Ångar man på kan det lätt gå på grund eller krocka med kaj och annat.
Sällskapet på båten – det är ganska avgörande att de kan samarbeta och hålla sams. Om alla vill stora och ställa och avgöra hur man ska göra kan det bli rätt utmanande att lägga till i hamn. Men när man tränat på att samarbeta och lägga till har man goda förutsättningar att lyckas. Kanske var du skådat spektaklet när någon slussar. Där mannen vid rodret skriker på alla andra som tydligen gör alla fel man kan göra. En del menar att det är det optimala testet för äkta makar ….. skämt åt sido men båtlivet visar verkligen på hur viktigt samarbetet är för att komma säkert i hamn. Kanske är det en bra bild på en församling, kyrka, hur viktigt det är att vi hjälps åt på livets båtresa.
Det berättas att en gång för länge sedan fanns det en stor lyxig båt ute i Trosa skärgård. Den som ägde en hade nog fått betala rätt mycket för den båten. Så berättas att skepparen hade ett problem. Han visste inte vart han var. För han hade inget sjökort. Så en annan person i en annan båt fick hjälpa honom att hitta rätt.
En berättelse som har en lärdom. Det kan vara viktigare med det yttre synliga och strunta i vägledningen. Så kan livet vara. Så ”köp” dig aldrig för stor dyr ”båt” så att du inte har råd med ”sjökortet”. Tror du fattar bilden. Hellre mindre ”båt” i livet och hitta i ”hamn” än att köra vilse på livets seglats.
Pedher´s blogg 