Gör det medan du ber hela tiden…

”Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.”
‭‭Efesierbrevet‬ ‭6‬:‭18‬ ‭SFB15‬‬

Läste denna vers igår. Det var den dagens vers. Hur kan man göra allting medan man också ber? Man brukar ju skoja om att en man inte kan göra två saker samtidigt. Det kanske i och för sig är sant 😄 men blir det inte lite knepigt? Tänk om man talade intelefon med en person och samtligt bad, hur skulle det uppfattas?

Men det finns en poäng i detta. Det är något gott med att allt jag gör sker i en atmosfär av bön. Kanske skulle det innebära att jag avstod vissa saker. Andra saker skulle bli enklare. Det är klart värt att pröva tänker jag.

Jag tänker att det skapar förutsättningar att göra det vi gör på bästa sätt. Vi får liksom göra det ihop med Gud. Redan uppkopplade med honom kan vi rådgöra med honom. Klart djupare än att bara prata högt för sig själv så att man vet vad man gör.

Fundera lite på det och gör ett test. Det kanske fungerar bättre än du tror. Eller vad tror du killkompis? Ska vi testa om vi klarar av det?

Varför ber vi?

För några dagar sedan var dagens bibelord följande:

”Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. För var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar ska dörren öppnas.” Matteusevangeliet‬ ‭7‬:‭7‬-‭8‬ ‭SFB15‬‬

Det är ett bibelord jag gärna stannar upp inför. För det ger hopp. Det beskriver bönens möjligheter. Den deklarerar att bönen är ett verksamt sätt. Att det fungerar.

Men frågan kommer där lite smygande ….

Varför ber jag?

Är det främst för att få? Är det främst för att jag älskar att höra min egen röst i bönen? För att man ska det? Måste? Någon bestämt det? Ja, är det därför. Eller ….

Varför ber jag?

Jag tänker att , jo det är nog därför , men det finns en större orsak….

Jag ber därför att det är ett sätt att umgås med Gud. Han har skapat bönens möjlighet för att umgås med oss. Prata med oss. Så för mig blir det tydligare vad bön är. Det är inte att i första hand få massa bönesvar. Även om det är en del i bönen. Nej, det är att få tid med Gud. Lära känna honom. Och han mig på något förunderligt sätt.

Så min fundering idag är – Varför ber du?

Varför ber vi till Gud?

Inför den här helgen funderar jag återigen på bön. Bön till Gud. Bön är ju ingenting nytt. Man har bett till Gud genom alla tider. Är det något som man verkligen kan säga aldrig dött ut så är det bön. Det har varit dom riktigt låååååååååååånga bönerna. Men det har funnits böner som bara var it ett ord långt – ”HJÄLP!”. Men även de ljudlösa bönerna som mer är en suck.

Men jag funderar också på varför ber vi? Vad är vårt starkaste motiv till att be? Vad är själva drivkraften? Alltså helt enkelt – Varför ber vi?

Ibland tänker jag att vi mest ber för att få något. Listan kanske till och med ibland är väldigt lång på saker vi vill att Gud ska göra. Har skrivit om min önskelista på julen. Mina föräldrar kunde få världens längsta önskelista från mig. Den påminde om tomteverkstaden hos tomten som man kan se på Julafton. När lilltomten springer iväg med listan till verkstaden är det väääääldigt lång. Sån kan vår bön vara ibland. Det blir liksom det vår bön verkar vara till för. 

Jag har funderat lite på varför vi ber och vad motivet och drikraften mer bör vara. Kan det ligga något i mina tankar kanske?

Bön handlar mer om Gud än om oss

Kan man tänka så? Alltså att bön handlar mer om att vara med Gud. Lära känna honom. Höra honom tala med oss. Även om jag brukar säga att han älskar att höra oss prata med honom så undrar jag om det borde vara största fokuset…..

Jag tänker att bönen handlar mer om vi är i Guds närhet. Att han får välsigna oss med sig själv. Att vi får vara i hans atmosfär. Såg en sångtext en gång som sa ”att han doftade himmel”. Och kanske det är lite så. I Guds närhet doftar det himmel. Och den doften gör något gott med oss. 

Jag tänker att en del av bönen är just att vara med Gud. Inte i första hand att kräva. Inte att rabbla önskelista. Utan finnas med honom och lära känna vem han verkligen är. Det är där jag tror vi kommer se framtiden på ett nytt sätt. Där Han får tala mer med oss än vi med honom. För jag tror att Han har något alldeles speciellt att säga till oss i den tid vi är inne i. Det gör att det känns mer viktigt att lyssna till någon som verkligen har något att säga. 

Så varför ber vi? Jo, för att ha en relation med Gud. Och just nu tror jag att han behöver få prata med oss ett tag. Så vi behöer lyssna mer än att prata. 

Att be tillsammans…

En sak jag blivit påmind om den senaste tiden är vilken välsignelse det är att be tillsammans. Tänker då inte bara på den större gemensamma bönen i kyrkan utan mellan två stycken. Eller den mindre gruppen.

Att få stanna upp en liten stund, be tillsammans, gör något med oss. Det är som att det händer något mer på djupet.

Jag upptäcker att bönen blir mer nära också. I det större sammanhanget kan det visst bli så men i den lilla gemenskapen blir den närmare. Intimare och tydligare på något sätt. Jag menar inte att Gud inte svarar på bönen i ett större sammanhang. För det gör han helt klart. Men när man ber mellan två personer eller mindre grupp blir den på något sätt mer på riktigt.

Kan man säga så? Pröva och bedöm själv. Berätta gärna hur du upplever det.

En sak är säker. Det känns verkligen gått när någon tar tid och ber för en. Att få bli välsignad av att någon ber för en är gott. Som tar tid för ”lilla” mig. Har du möjlighet att välsigna någon med din bön så gör det. Det är också gott att bli föremål för förbön. Låt någon be för dig någon gång. Det gör dig gott.