När vi läser om Marias upplevelse växer ett djupt reflekterande fram hos henne. Hon visar på en eftertänksamhet som jag tror vi har något att lära av.
När man läser i Folkbibeln Lukas 2:19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Det var som att hon tog in det sitt innersta rum och behövde reflektera det. På djupet. Att det var liksom nästan för bra för att vara sant. Men det låg en längtan att bevara det som hon just nu får vara med om. Det var stort och respektfullt.
När vi sen börjar se på andra översättningar växer det fram en Maria som verkligen stannar upp. Vill suga in allt. Gömma det inom sig och bevara det. Hon vill inte släppa det ifrån sig. Insåg att detta var något som kommer få stora konsekvenser för henne men också för många många andra.
Bibel 1917 har med just detta att hon gömde det det inom sig. Ingen skulle kunna hitta det och ta det ifrån henne. Hon ville ta fram det när hon behövde påminna sig om att det var sant det hon var med om.
Levande Bibeln säger att hon la allt detta på minnet. Vi kan behöva dom goda upplevelserna på minnet. När det kan vara tungt i livet, tron vacklar så får minnet stärka oss.
I bibel 2000 står det hon tog det till sitt hjärta. Hon välkomnade det hon såg. Det herdarna sa om hennes barn. Det bekräftade det hon tidigare upplevt.
Kärnbibeln säger att hon höll allt detta inom sig. Hon ville inte tappa bort det. Det måste bara vara kvar. Hon funderade över allt som hänt. Jämförde det som herdarna sagt henne med Gabriels hälsning den dagen hon fick kallelsen. Hon insåg att detta verkligen inte var en fix ide utan sanningen. Det var ingen dröm. Det var verklighet.
Så Maria uppmuntrar oss att följa hennes exempel.
När vi gör upplevelser med Gud är det samma storhet och respektfullt över det. Vi får göra som Maria och bevara och begrunda det vi upplever. Vi kan behöva ta fram det ögonblicket ur minnet när vi tvivlar i uppdraget. Vi behöver ta emot det i vårt hjärta för att inte tappa bort det. Vi behöver begrunda det – låta det sjunka in och bli ett med det Gud gör i våra liv.
Rusar vi bara vidare efter en upplevelse med finns risk att vi springer ifrån det. Tappar bort kallelsen. Men begrundar vi det som skett, reflekterar över det och låter det beröra oss på djupet bli det beständigt. Det gör något med oss.
Här är lucka nr 22 i min julkalender
Idag ber vi för riksdagsman Mikael Damberg (S)
Pedher´s blogg 