”Bitterhet – det binder men förlåtelse befriar”

”Bitterhet – det binder men förlåtelse befriar”

Orden kommer från en av barnen till det äldre paret som blev mördade på sin gård. En ofattbar tragedi. Hur kan man förlåta mördare som inte ens erkänner sin skuld? Vem kan förlåta den som mördat sin mamma och pappa? Så ofattbart svårt.

Att inte bli bitter av en sådan situation är förunderligt. Somliga skulle säga att det går inte att förlåta. Att man till och med inte ska det. Tror nu inte att det var det enklaste att göra. När jag lyssnar till henne ser jag att det var ett val hon gjorde. Hon valde att förlåta. För alternativet var klart sämre.

Det är just det som är det stora. Det finns något stort i att förlåta. För när man väljer att göra det kommer den kraften som behövs för att just kunna förlåta.

”För alternativet är klart sämre.”

Alternativet är klart sämre. För det leder ofta till bitterhet. Och bitterhet binder oss. Inte den som utsatte oss för något. Den går ofta ”fri” Är rätt vanligt att en sådan saknar empati. Den som blir bunden är du själv.

Därför är den bästa vägen vi kan göra är att förlåta. För gör dig fri. Så våga förlåta. Välj det. Du är vinnaren om du gör det.

Genom Guds stöd och hjälp är det möjligt. Han, som förlät oss innan vi gjorde våra misstag. Så stor är Gud. Genom honom fungerar det.

Våga ta steget till förlåtelse. Förlåt den som är dig skyldigt något. Våga. Du kommer inte ångra det. Förr eller senare välsignar det dig på något sätt. Men i första och viktigaste läget är att du blir fri. Våga.

Förlåt hellre än att bli bitter

Återigen blev jag påmind om hur viktigt men svårt det är att förlåta. Å ena sidan borde det vara det enklaste i hela världen. Men känner man sig felaktigt bemött och påhoppad så kan det vara så svårt. Det verkar inte ha någonting med ålder och mognad att göra. Det ser ut att handla mer om hur man kan hantera en sårande situation.

Att gå vidare från en situation som varit svår är inte alltid det lättaste. Speciellt när man anser att man har all rätt på sin sida.

När man blir utsatt så är det svårt att lämna det bakom sig. Man tycker att den som gjort fel emot en borde vara den som kommer och ber om förlåtelse. Så blir det en låsning och man fastnar i ett missnöje där man känner sig sårad.

En sådan låsning kan sitta i för lång tid. Man blir låst och, inte så ovanligt, bitter.

Jag inser hur svårt detta är. Och visst är det så att man kan ha all rätt på sin sida men det löser ändå inte problemet.

Jag tror att vi behöver göra två saker. Just för att själv komma vidare. För hur rätt man än anser sig själv ha så drar man nitlotten. Dör det är ju inte säkert att motparten tycker sig vara problemet utan tvärt om. Därför tänker jag så här:

1) ”Förlåt dom, dom visste inte vad dom gjorde”. En sådan förhållning till det som hände löser dig från att fastna i en bitterhet. För det kan faktiskt vara så att man inte insåg att det man gjorde sig gjorde dig illa. Och om man nu medvetet gjorde dig illa så hade man inte bättre förstånd.

2) ”Jag förlåter åt dom i deras ställe” Kanske låter lite märkligt. Min tanke är att jag väljer att förlåta åt dom när dom nu inte gör det själva. På så vis lättar trycket på mig själv och jag kan gå vidare.

Kanske du tycker att detta är ett för enkelt sätt att möta förlåtelsens problem. Eller så tycker du att går inte att förlåta på ett sådant sätt. Jag påstår att det går. Min förebild Jesus visade på den vägen när han hänger på korset. ”Förlåt dom, dom vet inte vad dom gör” säger Jesus. Dom dödar honom som är oskyldig. Ändå vädjar han om förlåtelse.

Så jag både tror och vet att det fungerar. Jag har prövat det och testat genom att utsätta mig för det som varit mitt problem. Det fungerade. Jag kunde hantera situationen. Jag är så tacksam för det.

Du kanske har något du behöver lämna bakom dig och gå vidare. Gör du inte det så är det nog tyvärr så att du själv drar det kortaste strået. Välj att förlåta. Du kan göra det valet. Det valet är ditt. Annars är det någon annan som har makten över dig och ditt liv.

Förlåt hellre än att bli bitter.