Har du känt dig blåst någon gång? Kanske för känsligt att svara ja på men ändå. Jag blev påmind om en gång när jag kände mig riktigt blåst. Trodde mig veta …… men inte då.
Jag var ganska ny på Erikshjälpen second hand. Egentligen var allting nytt första åren. Alla saker man får in. Vad är det för något? Vad är det värt? Första tiden var ju helt ny för dom flesta av oss.
Vi fick in en kobra – du vet den där läckra telefon som står upp med skiva i botten.
Jag visste att den var rätt mycket värd. I alla fall då. Men så var det där med signalen. Den lät inte när den ringde. Så nu sjönk priset. Den var ju tyvärr trasig. Jag satte ett ganska lågt pris.
Så kom kunden. Jag insåg att han var rätt nöjd. Vi pratade lite. Jag tyckte det var synd att den var trasig. Det var då jag upptäckte att jag var blåst. Inte av någon annan utan av mig själv. Fick veta att den ringer inte. Man hade en ringklocka intill kopplad till telejacket. Så när någon ringde så ringde klockan intill. Inte telefonen. Kunden går nöjd till kassan och har fått köpa en raritet till en väl billig peng. Och där stod jag och kände mig minst lika billig.
Kanske kan det lära oss att vi alltid har något att lära. Att vi inte in allt. Att det kan ibland vara bra att kolla lite med andra för att få den sanna bilden.
Det lär oss att det kan finns något bra att veta om något och någon innan vi (be)dömmer. Det är värt att lära känna lite bättre innan värderar något eller något efter det yttre. Att även om man kan tro att något saknas så är värdet långt mycket högre än vid första anblicken. Så kanske ska vi med försiktighet värdera vandra.
Pedher´s blogg 