Etikett: börja

Publicerat den

Man kan alltid börja om….

Mötte denna bild häromdagen. Likaså fångade några facebooksvänner upp tråden…

Man kan alltid börja om…

När man är ute och åker bil med hjälp av en gps kan man även då köra fel. Men då tar gps-en ut en ny färdplan till det mål man satt ut. 

Som Sanna skrev på sin status: ”Det bästa av allt; Varje sekund, varje minut finns en möjlighet att börja om, göra rätt!” Inte så dumt skrivet. Hon hänvisade till nyårslöften. Löften vi lovar men inte alltid håller. ”Det finns något hoppfullt och välgörande i att lova att nästa år göra allt lite bättre….”

Jag tänkte lite vidare. Det är en vacker tanke att man alltid kan börja om. För har man den dimension kan man våga att satsa en gång till. 

När man inte lyckats som man önskade kan man bli sänkt och tappa modet. Liksom ge upp. Men bilden från Herre Gud & co påminner oss om att det är möjligt att ge sig på något nytt trots allt. Att helt enkelt börja om. 

Man kan alltid börja om….

Att våga sig på något kan vara ett tufft beslut. Särskilt om det gått fel senast. Särskilt om man lovat något som man inte kunnat hålla. Besvikelsen kan ligga tungt över sig. 

Men att veta om att man alltid kan börja om är fantastiskt.  Det gör att vi vågar att satsa. Vi är inte mer  än människor. 

Egentligen är det ett återkommande tema hela tiden. När dagen tar slut börjar det om från noll igen och en ny dag tar vid. Veckan likaså. Året så med. Inget ovanligt. Ändå gör vi våra egna ”börja om” så dramatiska. Det är nog för att det blir så närgånget som visar på bristen och sårbarheten. 

Kanske det ligger i att våga börja om. Våga sig ut en gång till. Att fatta ett nytt beslut. Lova på nytt. Sätta ett nytt mål. Att justera det lite för att det ska gå bättre nästa gång. Men att våga för att man inser att om det går tokigt börjar vi om igen o igen o igen. 

Vi börjar om och gör rätt. 

Det är ju det som är det viktiga. 

Man skulle kunna kalla det ‘Nåd’

Nåd – om man slår upp det i en synonymordlista kan man få detta resultat:

Synonymer till nåd
1. Guds godhet, Guds kärlek, barmhärtighet, syndaförlåtelse, välsignelse
2. benådning, eftergift, amnesti, efterskänkande av straff, mildring i straff; barmhärtigt bemötande, misskund, pardon, förskoning, förbarmande, förlåtelse, mildhet; ge sig på nåd och onåd kapitulera fullständigt

Därför handlar ”att börja om” att förlåta. Förlåta sig själv. Att ta emot förlåtelse. Att leva i förlåtelse. Och därifrån göra rätt. Men gå vidare och inte stanna upp. 

 Skulle det gå tokigt igen, då börjar vi om igen. Och gör rätt därifrån. För jag tror att ingen satsar för att det ska gå fel. Utan för att man tror att det ska bli bra och rätt. 

Publicerat den

Uppbrott – en knepig men intressant känsla

Uppbrott är en knepig men intressant känsla.

Att göra ett uppbrott är att avsluta och summera. Det man lämnar som under en viss tid i livet fyllt ens liv på ett påtagligt sätt. Att se tillbaka med tacksamhet för allt intressant och gott man fått nåden att vara med om. Att blicka tillbaka på sådant som var mindre roligt och som man över tid kommer att få nödvändig distans till. Att med tiden få ett bra förhållningssätt till det. Som tom kan ge en tacksamhet även över det.

En tillbakablick kan också betyda sorg att lämna något man tyckt mycket om. Något som man med glädje deltagit i och nu kommer att ge en djup saknad. Det kan göra att uppbrottet kan bli tungt. Inte så sällan inträffar just precis det.

Uppbrott innebär ofta också överlämnade. Att ge det man gjort till någon som får förvalta det och utveckla det vidare. Det påminner oss om att vi är en del av något större. Något som inte kan nå sin fullbordan om ingen annan tar vid och lägger sitt till. Något som den som lämnar troligen aldrig hade kunnat tillföra. Vi är alla i ett stort pussel där alla behövs. Tänk att då få överlämna till någon som man har stort förtroende för. Någon man vet har möjlighet att tillföra nya dimensioner och nya möjligheter.

Därför blir ett uppbrott rätt intressant. Tänk att få rapporter om att det man själv fått forma nu utvecklas ännu mer. Det infinner sig en nyfikenhet om att få se vad kommer dom nu hitta på som inte jag fann? Lite pirrigt också. Tänk om man hamnar i en avundsjuka att dom gjorde det så mycket bättre än jag-känsla. Gud, bevara mig från det. Nä, det skall vara en glädje att se andra framsteg.

Uppbrott kan vara ett måste ibland. För att man själv inte skall stagnera. För att en verksamhet skall kunna utvecklas ytterligare ett steg.

Jag har gjort flera uppbrott i livet. Både enklare men också svårare med jobbiga känslor. Men jag måste nog säga att jag tycker mig se att alla uppbrott har gett mig något. Något av lärdom jag kunnat bära med från det ena stället till det andra. Erfarenheter som varit dyrköpta men ändå bra att ha fått.

Ett uppbrott startar också känslor av annat slag. Vad kommer man till? Det får det bli mer av på måndag.