Etikett: brinner

Publicerat den

När det brinner i ett hus

Natten till igår brann det i ett flerfamiljshus i Eskilstuna. Hela taket brann. För den som bor där måste det ha varit en fruktansvärd upplevelse. Tänk att bli väckta mitt i natten med budskapet att huset brinner. Hur otäckt är inte det. Eller för alla grannar som ser hur grannhuset står i lågor.

Det berättas att en gång i tiden skedde en märklig sak i ett samhälle där det fanns en kyrka. Det var under väckelsetider. Det är tider i historien där många sökte efter Gud och fann honom. Man kallade det för besökelsetider. Med menar man att det var en tid då Gud sökte upp människor på ett speciellt sätt. När det hände så kunde man se att kapellet brann. Men det brann inte ner.

Det var alltså en eld som berodde på något helt annat. Det var helt enkelt en effekt av att Gud berörde människor på ett speciellt och märkligt sätt.

En av Den Helige Andes yttring är eld. 🔥 Duva en annan. Likaså vatten. Så att man såg eld ovanför taket är kanske inte så konstigt.

När Anden föll över lärjungarna på pingstdagen manifesterades det som eldstungor över deras huvuden. Ett sätt för Gud att göra det synligt för andra. Annars är det ju inom oss det händer.

Ibland tänker jag att det skulle vara så gott om de yttre manifestationerna blev mer tydliga i vår tid som det gjorde förr. Samtidigt är jag mer intresserad av den inre beröringen av Gud än det översvallande som ibland sker.

För jag tror att du och jag som människa behöver erfara Gud mer på djupet inom oss än en ytlig beröring som kanske mer kittlar. Känner hellre av Gud in på djupet inom mig än att jag faller i gråt av beröringen. Inget fel på att gråta men så längtar jag. Jag tror att vi mår bra av att söka Gud mer i kvalitet än i mängd och volym. Att vi söker efter honom och ger honom tid och utrymme att beröra oss.

I de bibelrum jag hamnat i den senaste tiden handlar det om hur Gud liksom väljer ut platser för att där tala med någon. Där beröra och ge uppdrag eller korrigering. Så upplever jag att det är tid för nu med. Att vi låter oss föras till platser där Gud får utrymme och möjlighet att prata färdigt med oss. Beröra oss på djupet. Utan konkurrens av massa annat. En utmaning som blir viktig för vår tid.

Kanske kommer det att synas som att eld finns ovanför våra huvuden. Men det är inte det viktigaste eller mest nödvändiga. Det viktigaste är att Gud får beröra oss.

Publicerat den

Hur gör man när man brinner för något som verkar så omöjligt?

Jag funderar på hur man gör när man brinner för något som verkar så omöjligt?Du vet, när man vill se något hända men man verkar vara ”så ensam” om att det kan bli en verklighet?Hur brinner man så att det smittar av sig? Hur får man andra att vilja brinna också? Hur kan man få till att man brinner för samma sak?Kan tänka mig att jag inte är så ensam i dessa funderingar. I en tid som denna är det så många idéer som skall få plats i ett begränsat tidsrum. Detta tidsrum är det många idéer som ”tävlar” om dess utrymmer. Man kan lugnt säga att sen jag var barn så har utbud och visioner exploderat. Nästan jämförbart med antal kanaler på tv. Jag minns att vi hade bara en kanal när jag var liten. Minns hur vi fick kanal 2 genom den lilla boxen vi fick till tv-apparaten. Sen dess har vi så många kanaler att det är stört omöjligt att hänga med på alla erbjudanden till underhållning. För att inte tala om alla webbsändningar. Lite så kan jag känna om allt man skulle vilja se ska hända. Det finns säkert någon bra utbildning i detta. Det är nog bara jag som inte fattat poängen. Men jag måste erkänna att ibland känns det lite hopplöst eller frustrerande när man brinner för något och det inte riktigt tar fyr. Valet är ändå rätt enkelt. Hur svårt det än är att få fyr är inte alternativet att sluta brinna. För förr eller senare tar det fyr och då kan ingen stoppa den elden. Då får dom som har varit svårtända antingen själva börja brinna eller helt enkelt ge plats för elden. Så du som brinner för något som verkar svårtänt – ge inte upp. Det finns, vad jag förstår, inga enkla svar på min fråga. Men i väntan på dom svaren får vi inte sluta brinna för vår sak, längtan eller vad det nu är.

Publicerat den

Vad brinner du för?

Läste frågan i en bok för någon dag 

Vad brinner du för?

Måste man göra det? Tjaaa, nej det måste man väl inte. Men det händer något med oss när vi brinner för något. 

Det blir en drivkraft som gör att det börjar hända något i vårt sätt att vara. Vi börjar skapa något. Vi hämtar extra energi från något. Så blir det något speciellt. 

Där jag jobbar startade allt med en liten grabb som hette Erik. Han mötte en nöd som han började brinna för. I all enkelhet började han uppmuntra barn. Det växte och växte. Vid sin bortgång dog inte det han brann för. Då fanns det andra som hade blivit smittad av det han brann för. Så växte det mer och mer och mer. Idag finns det 60 butiker. Stiftelsen är i många länder och arbetar. Jag vill påstå att om vi tappar den brinnande andan är vi snart borta. 

När någon brinner för något blir det alltid något av det. Det är en drivkraft som har en sådan inneboende kraft att den kan gå mycket långt. 

När vi söker volontärer söker vi detta. När föreningar söker folk att satsa på deras sak söker dom samma sak. HV71, fotbollsföreningar, barn- och ungdomsidrotten mm mm mm. 

Det du brinner för kan du själv vara den avgörande faktorn. Det kan vara just det som behövs. Låt ingen släcka den elden. Följ med i den kraften. Det växa till något jättestort. Eller så får du göra skillnad för någon som kan få det avgörande bättre. Men fortsätt och brinn. Ge inte upp.