Som en bro över mörka vatten …..

Jag har åkt över en del broar i sommar under min ledighet. En bro är en välsignad företeelse. Tänk vad bra att dom finns. Gör ju överfarten lite enklare kan man lugnt säga. Fortare än med båt tex. En bro gör att ett oroligt vatten inte blir så otäckt. Ett djupt vatten blir inte omöjligt. Det ger en säker överfart även om det kan blåsa rätt friskt.

Jag tänker mig att Tron på Gud är en sådan bro. Den bär över vatten som är oroliga. Djup i livet som ger oro och ångest.

Kanske överfarten inte alltid är lugn på en bro man kör över. Men bron håller. Bron gör att man kommer över.

Betänker man att det är en bra bild på livet och tron kan man nog inse att tron är något förunderligt som bär oss över det svåra.

Ibland använder man denna bild också vid livets slutskede. Tron är bron in i himlen. En bro som för oss dit. En väg vi inte själva kan skapa.

Som en bro…..

Ja, tron i livet är inte exakt en bro gjuten i betong. Men den är som en bro. Det stora i detta blir att mitt i allt vi möter finns det något som håller oss uppe. När vi är ute på djupt vatten finns det en bro som vill hjälpa oss över. När vågor i livet gör vår livsseglats svår finns det en bro som står pall mot vågorna.

Jag tänker mig livets frågor, livets törnar, livets svåra passager behöver denna bro, trons bro.

Min erfarenhet av tron på Gud har verkligen visat sig vara som en bro. Tills idag kan jag säga att den hållit mig uppe. Jag tror att en tro på Gud kan också för dig vara som en bro. En bro som bär dig över mörka vatten , över djupa vatten och oroliga vatten. När omgivningens och omständighetens sätter dig på prov kommer trons bro hålla för dig.

🙏 Min bön är idag att du ska få uppleva att det finns en tro som är som en bro. Att dina omständigheter inte ska bli dig övermäktiga. Ber att du bildligt talat ska komma över dina mörka vatten den dag som dom kommer. Ber om vila och tillit i tron på Gud.

En bro som bär från tvivel till tro

Det finns många broar som jag har gått på genom livets äventyr. En del hängbroar har varit lite läskiga att gå på. Andra broar har varit klart mer stabila och långa. Broar jag har kunnat köra bilen på. Vissa har varit i natursköna miljöer. Andra i storstadens brus.

Jag har gått och idisslat på en textstrof jag delade för några dagar sedan. Den lyder så här:

Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Den berör mig på något sätt. Den visar på Guds omsorg om oss. Att vi kan finnas på tvivel-sidan och uppfatta att tron/tilliten känns just då lite långt borta. Men så finns det en bro som bär från tvivel till tro. Den bron är ingen hemsk svajig hängbro. Det är en bro som stavas trygghet för varje steg man tar på den.

Strofen avslutar följande sats:

Ur djupen vill Du visa mig en väg,
lyfta mig upp, föra mig fram
Och jag får gå på den bro som bär från tvivel till tro

Jag uppfattar det som att när tvivlen kommer har vi inte alltid kraften själva att resa oss och gå mot trons marker. Vi behöver hjälp. ”Lyfta mig upp och föra mig fram” ger i alla fall mig hopp. Det är tron i sin vackraste form. En tro som förvandlar. Inte för att vi hittar på världens bästa bön till Gud. Utan för att Gud gör något genom din kärlek till oss.

Tack gode Gud för att denna bro finns. Att den bör oss över till tro och tillit. Vi kan vila i Guds händer.

Kanske kan dessa textrader få hjälpa dig lite extra i en tid som denna.

Som en bro…..

Gårdagen var en märklig resa. Så många kast mellan upplevelser.

Jobbet med dess uppgifter som personalsamling. Men också en intervju av en kvinna som skulle skriva en uppsats om utsatthet. Sen en begravning. Efter det en marsch för klimatet. Och dagen avslutades med en god middag med efterföljande jordgubbar och glass.

På begravningen lyssnade vi till en sång. ”Som en bro över mörka vatten….”

Du kanske känner till den texten. Kanske mest på engelska. Två textrader satte sig fast inom mig.

”Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig

”Som en båt över mörka vatten ska jag bära dig

Jag vet inte hur du tänker om om dom raderna. Men för mig är det Gud som det syftas på här.

Livet kan vara som mörkt vatten. Kanske har du varit ute på havet i en storm. Det har inte jag. Bara i styv kuling. 16 sekundmeter. Det var fullt tillräckligt för att inte vilja vara på havet då.

Kanske är livet sådant att SU kan känna igen dig i sången. (texten finns längts ner in flödet) Då är hälsningen denna dag. Gud ska bära dig som en bro över mörka vatten.

Men på samma sätt är han bron över lugna vatten. För han vill bära oss oavsett hur vattnet ser ut. Bära i förståelsen ”omsorg”. Han har omsorg om oavsett hur omgivningen ser ut. Följer oss oavsett hur läget är. När oron är där eller friden råder.

…..Han ska bära dig

Hur än din framtid ser så ska han bära dig som en bro över vatten.

…..Han ska bära dig

Det är ett löfte, en vilja och en förhoppning Gud har om dig. Det skulle vara dumt att inte låta honom ha den omsorgen om dig. Du måste inte klara dig själv. Du kan ta emot hjälp. Som sagt du måste inte klara allt själv.

…..Han ska bära dig

Så slappna av. Han har omsorg om dig.

När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att din dag skall aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand.
Var stilla, var ej rädd.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

När skuggan faller kall, där du går fram
Och när fågeln inte längre syns och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus.
Var trygg och tro på mig.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

Styr mot havet nu, Segla bort.
Nu är din vakna stund, det liv du väntar på.
Följ vågens väg, se djupen skrämmer ej.
Jag är ju här hos dig.


Som en båt över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig!

Human Bridge

Igår var jag på besök på Human Bridge. Ett företag som bildades av Erikshjälpen och Läkarmissionen. Human bridge transporterar bistånd ut över vårvärld. 

Om man översätter namnet kan det bli ”mänsklig bro” eller ”human bro”.  Jag tycker det känns lika bra. 

Vi behöver sådana broar på många sätt idag. Broar mellan olika folk och nationaliteter. Där vi möts i samförstånd. Då kan vi undvika många missförstånd. 

Vi behöver broar mellan människor som kommit på kant med varandra. Så försoning kan ske. 

Vi behöver förståelsens broar när människor är ledsna på varandra. 

Vi behöver broar mellan människor som inte vill lyssna på varandras tankar och liv. 

Många fler broar skulle vi behöva mellan oss människor. Du har säkert kommit på många fler. 

Ibland verkar vi vilja slå sönder sådana broar. Vi verkar inte vilja gå upp på dom och mötas för att hitta varandra. Vi står nedanför och ”tjurar” för vi vill inte förändring. Vi vill inte försöka förstå. Vi vill att det bara ska vara på ”mitt eget sätt”. Så glömmer vi att vi behöver se på den som står på andra sidan bron. 

Allt för ofta vill vi bara att motparten ska gå till mötes och gå över bron. Vi vill diktera villkoren.  Men ska det bli ett bra möte måste båda gå upp på bron och vilja förändring. Båda måste vilja förändring. Båda måste vilja förstå. 

Tänk om vi kunde bygga fler broar för att vi skulle få större förståelse mellan olika människor, tankar och liv. Det skulle frigöra båda som står vid dom olika brofästena. Annars riskera det att man binder varandra – alltså låser sig själv lika mycket som sin motpart. 

Vi skulle behöva mer mänskliga och humana mot varandra. Vem har rätt att trycka ner någon annan? Vem har rätt att göra någon annan illa? Vem har rätt att inte be om förlåtelse? Vem har rätt att inte ge förlåtelse? Fler humana broar behövs.