Vad har vi att räkna med?

Om man hade ett företag och skulle lägga budget så kan man rätt tydligt lägga en plan för inköp och försäljning tex. Så kan man beräkna överskottet.

I en secondhand är det lite mer knepigt. Alla saker får man till skänks. Men man vet aldrig hur mycket man får. Man vet heller inte hur många kunderna blir. Så där är det något svårare att göra budget.

I en kyrka där allting handlar om att man får förlita sig på gåvor har man ännu mer en utmaning att lägga budget.

Så vad har man egentligen att räkna med?

För mig har budget oftast handlat om tro och tillit. Under i stort sett hela mitt verksamma liv har en budget handlat om att sätta tro till att det går. I någon form har jag kunnat påverka den i någon ringa mån själv. Men i den större bilden har jag varit beroende av en helt annan parameter. Genom åren har jag varit hänvisad till att

Räkna med Gud

Det har varit den viktigaste vägen för mig när jag har varit med och lagt en budget i en församling jag varit pastor i. Eller när jag arbetat i en secondhandbutik. Det har varit viktigt att räkna med Gud. Så fort det har smugit sig in en känsla av att man måste veta och vara på säker mark har det blivit mer en mindre god känsla inom mig.

Inte för att man ska vara oaktsam med pengar. Men jag har lärt mig en sak. När man sett mer till människors möjligheter har det hämmat på ett annat sätt. Jag minns flera gånger då vi lagt en budget i en församling jag verkat i som gått lite längre. Alltså lite längre än vad den egna kapaciteten nog kan klara av. Vi kallar det att gå i tro. Det är de tillfällen som vi känt oss manade att våga lite till som undren har visat sig. När vi vågat anta en ny utmaning men inte riktigt haft täckning för det själv har Gud gjort sitt.

Jag kan längta efter processer som söker Guds väg och vågar följa den inre maningen. Det är då vi står senare i stor förundran.

Nu står vi inför ny budget för 2025. Jag kan undra hur mycket räknar vi med Gud i den? Hur mycket räknar du med Gud i ditt liv? I dina beslut? Ibland kan det vara gott att stanna upp och fråga sig det. Inte för att få dåligt samvete. Utan mer för att hitta sin position i räknandet med Gud.

Det finns en lite strof som lyder så här:

Räkna, räkna med Jesus i allt. Räkna, räkna med Jesus i allt. Om solen skiner, det är mulet eller kallt så räkna med Jesus i allt.

Det kan låta banalt enkelt. Och kanske är det just det men vi krånglar till det lite för mycket.

Nu när du snart går in i ett nytt år så är det möjligt att inta denna position – att räkna med Jesus i allt.

Budgeten där alla är vinnare 🤔🙄

Så har regeringen lagt fram sin budget. Enligt finansministern är det en budget där alla är vinnare.

Förlåt mig men det är jag starkt skeptisk till. Kan inte finnas en budget där alla är vinnare. För skall någon få mer lär det alltid bli på bekostnad på någon annan.

Nu har jag ju inte läst den tio kilo tunga budgeten. Men misstror det i alla fall.

Jag tänker mig att det borde satsats massor på att få folk i jobb. Allt för många som går arbetslösa.

Budgeten luktar valtider. Hade det varit borgarna som satt i regeringen skulle deras budget lukta valtider lika fullt.

Vad jag inte förstår är varför det blir en sådan ”doft”. Vårt lands väl och ve är viktigare än att blidka väljare. Det står mer på spel än så.

Så kära regering. Tro inte att jag går på att alla är vinnare. Inte en chans. Lite mer realistisk bedömning och bild av egen lagd budget vore snyggt.

Budget-tider

Nu går jag in i budgetarbetet. Det är tid att blicka fram mot 2017. Vi ska planera för den ekonomiska planen för nästa år. I bakhuvudet har jag sista tidens upplevelser. Samtidigt ser jag behov. Det är nu en balansakt att skapa rätt förutsättningar för att skapa överskott till att hjälpa. 

Det är ett inteessant arbete man har. Den enda rejäla intäkten vi har är att människor vill skänka saker till oss. Hur beräknar man det? Det är ju på ett sätt helt omöjligt. Man kan ju inte beräkna givmildhet. Snarare hoppas på den. Vi kan skapa trovärdighet och visa på att vi kan hantera gåvor på bästa sätt. Att sen visa på att våra ägare kan använda pengarna på ett vist sätt. 

På ett sätt är jag inte så orolig. Jönköpingsborna har visat att dom mer än gärna vill skänka saker till oss. Respekten för det gör mig ödmjuk inför att göra budgeten för nästa år 

Att skapa en ram av av inkomster som ger en möjlighet till utgifter är då inte så lätt. Man får uppskatta det helt enkelt på 2016 års erfarenhet. Däremot kan man se hur stora utgifterna kan tänkas bli. Så då kan man vända på kultingen och tänka att ”så här mycket pengar” måste vi få in för att det ska bli ett stort överskott. 

Ett är helt säkert…….

Resan i Afrika har ställt en del saker på ända. Gud hjälpe mig att hantera det rätt i budgetarbetet.  

Budget vore mycket roligare utan utgifter….. typ

Det är budgettider på jobbet. Igår satt jag ihop med min RC och pratade budget i över 5 timmar. Det hade förberetts med några timmar i mon ensamhet med egna funderingar. 

  Morgon började med att få uppmuntra alla våra medarbetare med smörgåstårta. Vi hade en månad bakom oss med ett riktigt bra resultat.  Det var riktigt roligt. Det är ju dom som gör det möjligt att vi får in pengar. En stund av fokusering på varför vi jobbar med det vi gör. 

Då blir budgetarbetet så mycket roligare. 

Men bäst vore om man slapp alla utgiftsposter i en budget. Tänk om någon rik person kunde betala alla löner vi behöver finansiera. Tänk om någon riktig rik person kunde betala vår hyra. Tänkbar någon som ägde massa plastsäckar kunde skänka oss dom. Så skulle jag kunna göra listan lång. Tänk om ……..!

Om du finns som känner igen dig i att vara så här rik och vill hjälpa mig med min budget får du gärna ringa mig på jobbet på Erikshjälpen i Norrköping. Bokar gärna tid för ett samtal. 

Vi skulle verkligen kunna göra så mycket mer då. 

Tänk om budgeten kunde slippa alla utgifter. Det skulle bli så mycket roligare då. 

Vilken annan förening/företag skulle våga det en kristen församling vågar?

På söndag är det årsmöte i församlingen jag tillhör. Somliga tycker att årsmöten är jobbiga och urtråkiga. Jag tycker tvärt om. Jag tycker dom är något av dom bästa möten vi har. Hur kan det bara möjligt?

Det är då vi ser tillbaka på allt intressant vi varit med om. Året har ju gått så fort. Det var ju inte länge sedan det var årsmöte. Vi summerar året både i innehåll och ekonomi.

Det finns något som en församlings årsmöte skiljer sig från andras årsmöten. Dom allra flesta sammanhang har en given inkomst i form av försäljningsinkomster eller stora bidrag från tex kommun och stat. Men en församling skapar sin inkomst genom gåvor. Gåvorna är inte i förhand lovade i en speciell summa. Vi går in i det nya året som kommer med inga löften. Vi litar helt på att vi skall få in den ekonomi vi behöver genom kollekter och gåvor.

Det är då årsmötet på söndag blir så mycket roligare. För ett år sedan beslöt vi att fatta en budget och verksamhet som var ett beslut i tro. I tro på att det ska komma in medel som täcker vår ambition. När då vi gör bokslut så blir man så tacksam. Även detta år fungerade det. Det kom in medel så det på sista raden fungerade.

Det gjorde det därför att det fanns människor som var villiga att ge av sin inkomst till något man trodde på. Hur många andra sammanhang fungerar det på detta sätt? Hur många föreningar har medlemmar som är beredda att ge kanske tusen kronor eller tom mer ibland per månad till den förening man är med i? Det är det unika med ett församlingsliv.

För ingen ska tro att det är speciellt vanligt att kommunen ger lika stora bidrag till en församling som man ger en idrottsförening tex. Även om en församling gör en social insats i bygden. Även om egeninsatsen är större än det man önskar bidrag för. Fundera på följande: tänk om kommunen skulle beräkna sitt bidrag baserat på hur mycket medlemmen själv kan lägga in. Då tror jag att kommunen skulle få ge församlingarna bra mycket mer i bidrag. Idrottsföreningen skulle få en betydligt mindre summa. SIDA jobbar ofta på att egeninsatsen i ett projekt ska vara 20%. Kanske skulle kommunen ha det som rättesnöre i kommunala bidrag. Då skulle jag tro att församlingsföreningarna skulle klara det bättre än andra föreningar. Varför då? Vi är vana vid att ge mycket till den föreningen vi tror på.

Vi är hänvisade till våra medlemmars månatliga givande. Deras trogna givande. Återigen, det gör årsmöten i vår församling så intressanta. Man blir ödmjukt tacksam att få vara med i ett sammanhang som fungerar så.

Så på söndag gäller det. Då skall vi ha årsmötesfest. En glädjens och tacksamhetens fest. Och tänk, här får alla vara med. Den som kan ge mycket och den som kan ge lite. Tillsammans fungerar det. Det är unikt.

Budget – man kanske skulle budgetera välbefinnande som vila tex…

Det är budgettider. Det är mycket siffror som skall skrivas ner. Man ska räkna ut vad man behöver satsa på. Vilka investeringar behövs det? Hur tror vi kostnadsutvecklingen kommer att påverka utgiftsidan? Löneutvecklingen, stannar den vid 1,2 eller 3 procent? Momsen, hur blir det med den? Kan vi spara på något till förmån för någon annan utgift? Frågorna hopar sig ju mer man sitter ner och funderar. Vi står i lokalskifte, hur påverkar det budgeten?

En sak är säker i alla fall. När jag kommer ner till sista raden kan jag byta ut rubriken ”överskott” till ”Vi förändrar världen genom att ge liv åt barns drömmar genom så här mycket pengar”. Inget går till aktieägare. Inte heller till olika bonusprogram. Inte till någon högt avlönad ordförande som tjänar mer per månad än vad man för övrigt inte ens kommer upp i årslön i jämförelse.

Att se ett helt år framåt är inte så enkelt. Konstaterar att det är lätt att hamna i småsaker.

Visserligen har vi en budgetpost som heter friskvård. Men det skulle behövas bra många fler välbefinnandeposter. Visst finns det semestersaldo som kan tillskrivas denna post välbefinnande. Likaså har ju arbetstiden getts olika form av raster. Vi får arbeta på att få till fler välbefinnandeposter. Det kan ju vara en utflykt. Julbordet för alla medarbetare som beställdes för någon vecka sedan är ju också ett sådant tillfälle av välbefinnande. Mer lär det bli.

Hur budgeterar du och jag livet? Är det fullt ös även efter jobbet? Eller ger vi oss möjligheten till återhämtning.

Från skapelsens början fanns det en tanke om vilodagen. Den sjunde dagen. Likaså så för naturen. Åkermarken skulle läggas i träda vart sjunde år. Det ligger något djupt i detta. Hela skapelsen behöver en tid i någon form av cykel, en gång/dygn, en gång/vecka, årsvilan, att just återhämta sig. Åkermarken blev urlakad av allt odlande och behövde en tid för att samla kraft igen. Likaså är det med vår kropp.

Förr var affärerna stängda på söndagen. Inte nu. Nu för tiden är det fullt ös vecka ut och vecka in. Dag in och dag ut. Nu jobbar man för nästan två personer på varje arbetsplats. Inte konstigt att människor blir ”utbrända”.

Vi behöver budgetera våra liv med välbefinnandets vila. Nästa års ekonomiska budget planeras och läggs i god tid innan man går in i nya året. Alltså långt innan nyårslöften. Ett nyårslöfte kan vara nyckfullt. En budget är mer genomtänkt. Tänk så för ditt liv. Du kommer att hålla längre och livet blir mer värt att leva. För man orkar leva det då.