Att låta sig bli buren

Det finns en berättelse i bibeln om en lam man som blev buren på en bår till Jesus. Han var rätt tacksam att bli buren till honom som helade honom.

Under en period har jag fått hälsningar från några olika människor med egentligen samma budskap….

”Jag har bett för dig”

Man säger att man kom att tänka på mig av olika skäl. Det gjorde att man tagit det som en uppmuntran att be för mig. Så har man gjort det. Tror du jag blev tacksam? Då tror du helt rätt. Så tacksam.

Fick en bild som en god vän sett och kom att tänka på mig…. tog det som en tanke att be för mig.

Det här är orsaken till varför vi ber för varandra.

Jag är väl medveten om att vi har ytterst sett ansvar för vårt eget liv. Men du gör bland behöver vi tillåta att bli buren.

Att be för varandra är att man ibland bär vi någon. Ibland blir vi själva burna. Det är det stora.

Tänk att någon kan få en känsla att be för dig. Kanske inte har den blekaste aning varför. Men ber ändå. När du får den känslan, ta den till dig. Be för den som du tänker på. Det är säkert så att den behöver din förbön just där och då.

Tänker på en sång – ”Be en bön för mig”. Tro att jag skrev en gång om den. Den är så bra. Jag tänker att det finns tider då man verkligen har den längtan att någon behöver be för sig. Så gott när någon tex kommer med den önskan i kyrkan när man möts. Men det finns också tider då man gärna ber för andra.

Tacksam för att någon får en känsla av att bära mig i förbön. Så händer säkert dig med. Och vill du bära någon i förbön så går det. Och du, det är inte farligt att bli buren i förbön. Det är en välsignelse.

Låten har en textrad så här:

Be en bön för mig för jag litar på att nåden som Gud har gäller mig.

Det är något välsignat gott i den texten. Så sann. Så bra. Så viktig. Den gäller både dig och mig.

Du är buren 

Ibland är livet inte det enklaste att leva. Man kan känna sig ensam. Övergiven. Livet kan bland kännas motigt och tungt att leva. Det är lätt att bli uppgiven då. 

Då är det gott att få påminna sig om att vi inte är övergivna. Vi bärs oftare än vi just då uppfattar. Vi blir allt för fokuserade på vår status och sätter fast blicken i gruset. Tänk att det kan göra att vi missar Guds omsorg om oss. Så bär Han oss och hjälper oss igenom den tunga period vi har. Då behöver vi kanske hjälp att upptäcka det. Läs denna kända berättelse och fäst den i sinnet. Kanske behöver du den just nu. Kanske kommer du en dag behöva påminna dig om den. 

Glöm aldrig att när du lägger ditt liv i Guds hand har han omsorg om dig. Hur du än tvivlar över det så står han över ditt tvivel. Gud har den kraft och den möjlighet vi behöver. Vi får vila i att lösningen finns och kommer. Visst önskar jag som du att den skulle komma snabbare många gånger. Varför det dröjer vet inte jag. Men ett vet jag att Gud kan. Läs och vila i Guds omsorg. 

  En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

 När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

 Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

 HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.