Vad lätt det är att man kör fast i samma spår. Hur man än gör så glider man ner i samma spår. Som grusvägen som fått för djupa spår. Eller skidbacken som många gjort samma svängar i och det är svårt att komma ur dom när man väl är i dom.
Det kan också vara svårt att komma ur tankarna man haft på jobbet. Dom liksom följer med hem. Man ältar dom igen och åter igen. Det är ibland svårt att ta sig ur dom.
Man också ha fastnat i en ide om hur saker och ting ska vara. Så har man svårt att se något annat.
Ett spår som kan vara svårt att ta sig ur är kontrollbehovet man kan ha. Usch vad djupa dom spåren kan vara.
Att fastna i samma tankespår kan vara jobbigt. Man inser att man tänker tokigt men hur man än försöker förändra trillar man tillbaka igen.
Ett spår som kan också vara svårt ta sig ur är klagospåret. Att man på något sätt ser allt negativt som man måste klaga på. Dom spåren kan vara knepiga att styra upp från. Motsatta spåren behöver man inte lämna. Dom spår som har positiva vibbar.
Ibland kan behöva byta spår i livet. Man kanske har kört fast. Kört vilse kanske. Möjligen kommit in på fel väg i livet. Man märker att om man fortsätter på den vägen så kommer man fel.
Gemensamt för allt detta är att man behöver byta spår. För det krävs det mod. Men när man väl gjort det inser man att det var inte så svårt. Att det rent av kändes gott. Att bryta mönster kan verka skrämmande men i själva verket är det något positivt i det. Det gör oss gott.
Våga byt spår. Det är inte så farligt som man kan tro. Det kommer vidga dina vyer.
Pedher´s blogg 