Etikett: covid-19

Publicerat den

Till dig som tycker vi kan återgå till det normala nu….

Jag möter många som vill att vi återgår till det normala nu. Som tycker att det räcker nu. Som vill att vi öppnar upp fullt ut nu.

Till dig har jag några ord på vägen idag.

Igår mötte jag den volontär som var så nära att mista livet i covid-19. Som efter flera försök med mediciner under respirator-behandlingen kom tillbaka till livet. Personalen hade försökt med olika mediciner men inte lyckats. Till slut hittade dom rätt medicin och hon blev sakta friskare. Men det var nära att det slutade illa. Igår fick jag höra hennes berättelse. Den tog tag i mig.

Igår lyssnade jag på en ”Sommar i P1” som legat på väntelistan. Det var med Eveline Jacobson. Hon är intensivsjuksköterska. Hon har behandlat personer med covid-19. Hon beskriver hur det var. Jag grät när jag lyssnade på det. Jag tror inte vi fattar vad detta egentligen handlar om. Ibland tror jag till och med somliga som förr ha jobbat med sjukvård tappat förmågan att inse det fruktansvärda i detta. Hennes berättelse behöver alla, ja faktiskt alla, lyssna till. Du hittar den här: Sommar i P1 med Eveline Jacobsson. Om vi bara vill lyssna till ett uns av hennes budskap så kommer det att skaka om tänker jag. Utan hennes och många andras heroiska insats hade många många och åter många mist livet.

Trots att vi har ”låga siffror” med sjuka i covid-19 just nu är det för tidigt att ropa faran över. För tänk om vi snubblar på målsnöret. Vi har hållit ut i över 6 månader. Vi kanske behöver 1,5 månad till. Så blir vi ivriga. Eller snarare trötta på allt. Vi tänker bara på oss själva och vill ut i friheten. Så gör vi det för tidigt. Så är det kört. Så drar vi igång en ny våg. Det är inte värt det.

Jag bara ber dig om en enda liten sak innan du drar iväg ut i friheten. Bara en sak. Den tar ca 50 minuter av ditt liv. I perspektivet 6 månader och frihet är det nog inte för mycket begärt. Bara ca 50 minuter. Lyssna till Eveline. Snälla.

Och har du någon i din bekantskapskrets som mist livet i covid-19 , snälla, lyssna till dess anhörig. Och kanske mest av allt, lyssna till en som har klarat sig igenom och nu börjar återhämta sig. Snälla.

Sen kan vi börja fundera på när det är dags att återgå till friheten igen.

Publicerat den

Ett tack är på sin plats

Ett enormt stort tack är på sin plats.

Ett stort tack till all vårdpersonal som slitit och sliter på våra sjukhus mot pandemin. Till alla som blivit tvingade att flytta sin semester för att vården ska funka. Till alla som jobbet mer än man borde för att rädda människor.

Vi tar så mycket för givet att allting ska funka. Att när vi behöver vård så har vi rätt till den. Det är statens skyldighet att ge oss den vård vi kräver.

Bakom alla dessa krav glöms dom bort som blir utsatta. Dom som ska utföra all den vård vi kräver. Som visserligen valt att jobba med det men vill göra det under rimliga förutsättningar.

Vi borde visa all vårdpersonal ännu mer av tacksamhet. Dom som gör allt dom kan för att rädda liv mitt i pandemin. Dom är värda all vår respekt. Dom riskerar mycket i sin insats. Jag förstår hur dom känner när dom mister en patient som tyvärr går ur tiden.

Ni alla är värda vår respekt. Ni gör en heroisk insats.

I ljuset av det är det grymt respektlöst när man inte respekterar avstånd. Handlar som att faran är över. Inte ens tror att pandemin är farlig.

Det bästa vi kan göra,för att respektera och visa vår tacksam till all vårdpersonal, är att hålla avstånd och hålla ut.

Att tillägga också (som en god vän påminde mig om:

”👏 En grupp som oxå slitit hårt fast inte på samma sätt är vi inom förskolan, vi har pusslat o fixat när det fattats folk, om inte vi fanns skulle inte många kunna jobba🤗 Vi är utsatta varje dag med många olika personmöten, både små o stora.☺️” Tack för er insats också.

Publicerat den

Respektlöst

Det finns några grupper i vårt samhälle vi ska vara extra försiktiga och varsamma om i denna pandemi. Det är dom som är över 70 och riskgruppen multisjuka. Dom lever i en större risk att bli mycket sjuka och faktiskt mista livet. Statistik visar att dom är väl representerade i den grupp som dött i pandemin. Därför gör vi allt för att vara rädda om dom. Vi sätter upp regler och håller avstånd. För oss alla är detta inget nytt.

Vi lyckas inte till 100% men vi gör så gott vi kan.

Igår var jag på Citygross. Skulle köpa lite nybakat bröd till fika till mina gäster som snart skulle komma. När jag ska bestämma mig för vilket bröd som jag skulle köpa kommer det två personer ( dom var inte i sällskap) och började plocka direkt med händerna bland brödet. Nu vet jag att smittan inte i första hand smittar just den vägen. Men det är så onödigt. Vad vet vi att deras händer nyss ha varit. Det är så respektlöst.

Det jag mest reagerade på var att dom vi i samhället gör allt vi kan för att skydda inte verkar ha större respekt själva. Blev faktiskt rätt ledsen över det. Vi klagar över att det är trångt på gatorna i Borgholm. Den stad som medelåldern är högst i landet. Med all rätt. Men när jag mötte detta igår kände jag bara en sorg.

När vi vet om äldre som kämpar just nu för sina liv. När vi vet om hur ansträngt det är u sjukvården. Varför då utsätta sig själv och andra för risken? Det har jag svårt att förstå.

Ja, jag åkte på semester till Öland strax efter midsommar. Men jag höll mig rätt isolerad. Var inte i folksamlingar förutom när jag handlade.

Jag blir så uppgiven när jag ser att människor som verkligen är i riskgruppen tar så lätt på sin egen situation.

Kanske skulle vi ha studieresor till en intensiven på sjukhusen. Kanske skulle vi samlingar, via nätet så klart, där anhöriga fick berätta om deras närståendes bortgång i covid-19. Kanske skulle vi var tvungna att lyssna till den som legat i respirator under tre veckor och nu kämpade för att kunna gå igen bara för att den blev smittad av covid-19.

Respektlösheten behöver bytas ut till respekt.

Ni skulle ha hört reaktionen från dessa äldre när jag gav dom tången…… Nej, det skulle ni inte vilja …..

Jag inser att vi inte kan lyckas med allt. Tänger kan också bära smitta. Sannolikheten att brödet som jag stoppar i munnen inte kommer att ge mig smittan. Men mina händer kan jag tvätta innan jag stoppar brödet i munnen. Det är klart svårare med att tvätta och sprita kakan……