Att vara ute och cykla…

Att vara ute och cykla kan vara riskabelt. Cyklade till kyrkan i går kväll. När jag kommer vid en korsning mitt i stan kommer det en bil körande. Föraren tittar i sin mobil. Har ingen koll att det kommer andra fordon/cyklar/personer i sin framfart. Tittar insyn mobil genom hela korsningen. Bara änglavakt att ingenting händer.

Det kanske inte var så farligt som bilen jag mötte i Ekhagsrondellen. Ja du läste rätt. Jag mötte denna bil. Mitt i rusningen. Han körde helt enkelt åt fel håll. 🙄😱 Du som känner till Jönköping och just denna rondell vet att den är nog komplicerad som den är. Bara hört talas om det en gång tidigare. Nu har jag sett det med egna ögon. Det blev inte så bra

Cykelleden på Vätterstranden har också sin utmaning. Att kryssa bland alla gående som är på fel bana. Moppar. Hundar. Ja, en del annat att hålla koll på

Att vara ute och cykla har sin utmaning.

Sen kan man ju vara ute och cykla i sina åsikter och annat. Då utsätter man sig själv för risker. Ibland inser man nog inte det . . . eller kanske rättare sagt . . . sällan inser man dom riskerna. Men sanningen är ju den att man utsätter andra för risker också. För det kan bli så tokigt när man är ute och cyklar på det viset.

Man kan låta rätt tvärsäker på sin sak fast man är ute och cyklar. Den man mest övertygar är sig själv. Dom flesta andra genomskådar det. Men den som går på det blir grundlurad. Förtroenden förstörs. Vänskap bryta.

Man kan tro att man cyklar mot rätt mål. Men ack vad man bedrar sig. För när man väl kommer fram till det mål man tror sig finna inser man att man helt enkelt kört vilse. Då kan det vara försent att vända.

Att vara ute och cykla kan till en första koll uppfattas som en genväg. Men är istället en senväg. Och inte bara det. Det kan vara en felväg.

Så vi behöver se upp så att vi inte är ute och cyklar. Priset kan bli väldigt högt.

Cykla kan vara en utmaning

IMG_4635-0.JPG

Natten till torsdag vaknar jag runt 01 och kan inte somna om direkt. Jag går upp och tittar ut lite. Torrt och fint på backen. Det blev alltså ingen snö. Fram emot 02.30 slocknar jag igen. När jag vaknar har det kommit ett litet lager snö. Ja ja, det blev inte mer. Då är det ju inte så farligt. Tar min frukost, klätt på mig och går ut. Till min fasa har det hänt. Det har på typ 45 minuter kommit 5 cm snö. Oj Oj

Att cykla till jobbet denna dag var en utmaning. God träning på balanssinnet vill jag lova.

Man menade att det skulle snabbt försvinna. Nu kan man ju fundera på vad just snabbt innebär den dag som denna. Man kan lugnt säga att det är inte kortare än 8 timmar. För när jag väl styr hemåt vid 17-tiden så är det då inte enklare att cykla hem. Alla trampspår gör att det blir svårstyrt. Man hade plogat på cykelbanorna. Visst är det bra men det innebär att fotgängare även går på cykelbanorna.

Så sammanfattningsvis kan man säga att det var en utmaning igår att cykla.

Men vad gör det. Det blir ju så vacker med snö. Allt lyser upp på något vis. Bara att njuta. Tänk så fort man glömmer att man egentligen helst vill ha vår och sommar året om. Höstens mörker som lägret sig skapar ju någon form av ”suck” inom sig. Så kommer första snön så är allt glömt. Så det kan vara.

En sak jag kan sakna från den tiden då vi hade hund. Det var just den dag första snön kom. Imma, vår Golden Retriver, blev som tokig då. Hon for runt med nosen i backen och fångade in snön i munnen. det skapade en sådan härlig glädje.

Från det ena till det andra, man kanske skulle skaffa sig en trehjuling och sätta skidor på den?…..