Vissa dagar….

Vissa dagar är viktigare än andra. Vissa dagar sätter sig i minnet direkt.

Andra dagar går till historiens minnesförlust. Man glömmer helt enkelt bort dom. Minns inte vad man gjort.

En del dagar skulle man vilja göra om. Andra hade man hoppats sluta på ett annat sätt.

En del dagar ser man tillbaka på med glädje. Så tacksam att man varit med om dom.

När jag läser flödet i Facebook just nu verkar det vara många som har sådana minnesdagar. Tacksamheten verkar flöda. Milstolpar passeras. Den glädjen smittar av sig. Man blir tacksam för deras skull.

Samtidigt påminner det om dagar som förändrade allt. Där milstolpar inte längre kan sättas ner. Det påminner om milstolpar man skulle vilja slippa se. Men på något sätt verkar dom tillhöra livet.

Dom mindre roliga dagarna får aldrig lägga skynket över dom goda dagarna. Det är dom goda dagarna som hjälper oss att klara av dom mindre roliga dagarna. Minnena av dom goda dagarna skapar hopp, tillit och tro på att livet bär igenom allt. Glöm inte att dom goda dagarna är fler än dom dåliga.

Ps Denna dagen är en mycket speciell dag. 1995 föddes min som simon kl 10:15. Grattis min son. Denna dag kommer för alltid att vara din dag. Tack för att du är du. Älskar dig min pojk.  Ds

Dagen man minns vad man gjorde….

Det finns dagar som man för evigt kommer ihåg vad man gjorde.

En sådan dag är det idag. Idag är det årsdagen då Palme mördades. 1986 den 28/2 sköts han till döds. Jag minns dagen som igår. Några kompisar var på besök. Vi var på väg till Borås för att handla. Den dagen var inte som alla andra dagar. Sorgemusiken spelades i radion. Det var klart en märklig dag. En dag som man trodde inte var sann och möjlig. Minns att dagen var så blandad. Goda vänners gemenskap samtidigt så tung dag.

En annan dag var när Estonia gick under. Den morgonen vill man inte uppleva igen. Men jag minns vad jag gjorde.

Vi har dagar som satt sina spår. En dag har vi vår tideräkning efter. Före och efter Jesu födelse. Andra dagar är före och efter elfte september. I vårt land är det nog före och efter Palmemordet.

Allt för ofta är det nog negativa minnesdagar som sätter djupast spår. Men tänker vi efter så finns helt klart dagar som satt spår. För mig är det 18 juni och 7 augusti. Det var då mina barn föddes. Två spännande dagar som har sina egna historier med tex P- bot som blev efterskänkt

Du har säkert fått upp dina minnesdagar och hamnat in i allt vad som hände då liksom jag. Somliga av dom behöver vi nog lära oss att lämna. Andra skall vi vårda desto mer varsamt.