Etikett: Dagens mellanrum

Publicerat den

Dagens mellanrum – 11 september – ’Herre, rädda mig från onda människor’

’Herre, rädda mig från onda människor’

Psalm 140:2-3
”Rädda mig, Herre , från onda människor, skydda mig från våldsmän som gör onda planer i sina hjärtan och vållar strid varje dag.”

Kärnbibeln skriver: Psalm 140 är den tredje av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En bön om beskydd.

Onda människor vi tror vi har omkring oss – Det kan vara så att vi misstar oss i att vi tror det finns onda människor runt omkring. Människor som vill oss ont. Men i själva verket finns dom inte. Sådan känsla behöver Gud ta bort från oss. Den skadar oss inte fysiskt. Men vi mår inte bra av det helt klart.

Det kan finnas människor runt omkring oss som vill oss ont. Sådana som tänker ut int i sin hjärtan mot oss. De sprider lögner. De gör vad dom kan för att göra livet surt för oss. De kan i grunden ha något emot oss. 

David hade dessa människor i sin omgivning. Därför ber han denna bön i denna psalm. En bön om räddning och beskydd. Denna psalm kan hjälpa dig i bönen för din situation. 

Är det något som kan ställa till det för oss så är det vårt tankeliv. Där kan våra tankar skena iväg. David ber: ‘ Herre , min Herre, min frälsnings styrka , du skyddar mitt huvud på stridens dag. ‘

Det finns ett löfte i denna psalm du kan ta till dig: ‘ Jag vet att Herren ska ta sig an den förtrycktes sak och skipa rätt åt den fattige. ’ Han visste det. Han erfor det. Du kan erfara det. 

Herre, jag ber likt David. Rädda mig, Herre , från onda människor, skydda mig från våldsmän som gör onda planer i sina hjärtan och vållar strid varje dag.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 10 september – ’Herren känner mig’

’Herren känner mig’

Psalm 139:1
”Herre , du rannsakar mig och känner mig.”

Kärnbibeln skriver: Psalm 139 är den andra av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en sång som prisar Gud för hans godhet och befrielse i en svår situation. Verbet för att känna, veta och vara förtrolig (hebr. jada) används sammanlagt sex gånger (en gång vardera i vers 1, 2, 4 och 14, och 2 gånger i vers 23). Om man även räknar in ordet för kunskap (hebr. daat – som härrör från jada) i vers 6 blir det totalt sju gånger. Dessutom använder sig David av sju synonymer till jada (fem olika ord, varav två används två gånger): att rannsaka (hebr. chaqar – vers 1, 23), urskilja (hebr. bin – vers 2), syna (hebr. zarah – vers 3), vara förtrogen (hebr. sachan – vers 3) och att se (hebr. raah – vers 16, 24). Allt detta förstärker psalmens tema, nämligen att Gud ser allt och känner sin tjänare (vers 7-12).

Gud ser allt och känner sin tjänare – Gud är väl förtrogen med dig, i alla stycken. Vi förstår att han känner oss bättre än vi själva. Är det ett hot? O nej. Det är en välsignelse. Att vara känd av himmelens Gud är stort. 

Denna psalm är fylld av underbara ord om Guds omsorg. Han glömmer oss inte. Vi kan inte gömma oss för hans ögon. Psalmisten vill uttrycka hur vackra vi är i Guds ögon. 

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand – att hålla handen är ett tecken på samhörighet. 

Med alla mina vägar är du förtrogen – går jag vilse så vet han vart jag är. Han kan då föra mig rätt igen. 

Redan från början var Gud med. Han sammanvävde oss i vår mors livmoder. Tycker om det ordet – ”sammanvävde” – inget hafsverk utan han gjorde ett gediget jobb. Enligt 1 Moseboken, till en avbild av honom själv. 

Livets bok – våra dagar är uppskrivna i den. Dom var bestämda innan de kom. Alltså det är ingen slump att du kom till. Du fanns i Guds tanke redan innan han formade dig.

Pröva mig, rannsaka mig, om jag är. Se efter så att jag inte är på en olycksväg. För mig då rätt. 

Led mig på den eviga vägen – alltså på den väg som för mig till himmelens evighet.  Den vägen vill jag gå på. Hoppas att du också vill gå på den vägen. 

Herre, tack för att du såg mig innan jag fanns till. Tack att jag aldrig kan komma ur ditt synfält. Tack för att du ser mig även när jag verkar ha behov av att gömma mig lite. Gud, tack för att du skapat mig så underbar. Att det fungerar är helt och hållet din förtjänst.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 9 september – ’Tacksam för Herrens hjälp’

’Tacksam för Herrens hjälp’

Psalm 138:1
”Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta, lovsjunga dig inför gudarna.”

Kärnbibeln skriver: Psalm 138 är den första av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en individuell tacksägelsepsalm.

Tacksamhet för utlovad hjälp – det är rubriken i Folkbibeln 98. Det finns en poäng i det. Att tacka för det som kommer att ske. Om den hjälp Gud kommer att ge mig.

För du har gjort ditt ord  och ditt namn större än allt. Bibel 2000 säger att han gjort långt mer än han lovat. Det är vår Gud. Han går längre och mer. 

’ När jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet och kraft i min själ’ –  Fick ny kraft, kraft i min själ. Alltså inte bara i tänket utan i hela kroppen i dessa alla olika delar. 

’ När jag går genom nöd håller du mig vid liv, du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede, din högra hand frälser mig. ’ – Hur än din livsstig ser ut går Gud med och håller dig upprätt, vid liv. 

Herre, tack att du följer mig i alla de steg jag tar på min livsvandring. Tack att du upprätthåller mit liv. Bevara mig. Jag vill tacka dig för allt du kommer att göra för mig i framtiden.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 8 september – ’Vid Babels floder’

’Vid Babels floder’

Psalm 137:1
”Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.”

Kärnbibeln skriver: Psalmen är skriven under fångenskapen i Babylon, 596-538 f.Kr. Psalm 137 har några av de mest älskade inledande stroferna och den mest fasansfulla avslutningen av alla psalmer. Det går inte att förminska de avslutande orden. Detta är en äkta klagan riktad till Gud med en önskan om Guds rättvisa och hämnd för alla dem som föll offer när babylonierna intog Jerusalem.

Fångenskapen var inte alls lätt. Psalmens klagan är tydlig. Och det som gör fångenskapen har makten vilket innebär att man inte rår över sin situation. Liksom Gud förlöste sitt folk ur deras fångenskap så vill Han förlösa dig ur den fångenskap du kanske lever i. 

Kanske var det just sångerna och bönerna som bar folket igenom fångenskapen. Man glömde trots allt inte. 

I grunden sökte folket rättvisan. Att Gud skulle döma rättvist. Och jag tycker mig se när jag läser i Bibeln att tid efter tid blev det rättvisa. Det som är svårt att se hur folket omvänder sig och överger Gud igen. Gång efter gång. Gud är verkligen en mästare på att börja om och ge ännu en chans.

Herre, håll mig nära dig så att jag aldrig lämnar dig. Skulle jag lämna var mig nådig när jag ödmjukar mig och vänder tillbaka till dig. Men min längtan är att aldrig lämna dig, Herre.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 7 september – ’Evig är hans nåd’

’Evig är hans nåd’

Psalm 136:1
”Tacka Herren , för han är god, evig är hans nåd.”

Kärnbibeln skriver: Varje vers i den 26 verser långa psalmen avslutas med den hebreiska frasen: ki olam chesed. Det blir som en refräng som ordagrant översatt är: ”för hans nåd – evig”, och beskriver hur Guds nåd och trofasta kärlek är evig. Denna psalm är antifonal, dvs. en ledare sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på. Detta föreskrevs av David, och praktiserades 500 år senare, se Neh 12:24.

En psalm som påminner om hur god Guds nåd har varit genom Israels uttåg ur Egypten. Men den går att överföra in i vår tid, i ditt liv också. Där bilderna från denna vandring och Guds omsorg får spegla din livsvandring. 

Det gör att när vi kommer till sista versen kan vi sjunga med vi också – Tack himmelens Gud – evig är din nåd!”

Man kan uppleva det som att det är ett rabblande ev et ”evig är hans nåd”. Men man säger att världen skall frälsas genom omsägningar. Och kanske faller inte poletten ner förrän 10:e gången du säger att evig är hans nåd. 

Evig är hans nåd – det innebär ju att den tog inte slut när de gick in i kannans land, eller när Jesus vände åter till himlen, eller när uppenbarelseboken blev färdigskriven, eller när din gammelmorfar dog. Nej, den är i högsta grad likadan idag och kommer så att vara resten av ditt liv. Och lika levande när dina barnbarn lever och ända in i evigheten. Alla människor som kommer att födas kommer att kunna få ta del av hans eviga nåd. Hur stort är inte det!! 

Herre, ta emot mitt tack som springer upp ifrån mitt inres djup. Tack för din eviga nåd. Den är för stor för mig att omfamna. Ändå mister den inte sin kraft. Tack för din nåd. Utan den vore det ute med mig.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 6 september – ’Gud är ojämförbar’

’Gud är ojämförbar’

Psalm 135:5-6
5 Jag vet att HERREN är stor,
vår Herre är större än alla gudar.
6 Allt vad HERREN vill,
det gör han i himlen och på jorden,
i haven och i alla djup.

Kärnbibeln skriver: Psalmisten uppmanar Guds folk att prisa Herren (Jahveh). Gud är ojämförbar med den här världens gudar och har gjort stora under för Israel.

Jag vet att Herren är stor – Vad har du för kunskap om Gud? Hur ser du på honom? 

Gud är ojämförbar med denna världs gudar – Jag vill verkligen stryka under det med många sträck. Han går inte att jämför alls. Han är i alla stycken större, starkare, visare, mäktigare, större i nåd och barmhärtighet, större i under och tecken. Han är helt enkelt outstanding i allt. Han var före allting och kommer att stå kvar i evigheten. Finns ingen som vill påstå sig vara gud som kan nå upp till honom. 

Denne Gud tror vi på. Litar vi på. Håller vi oss till. Han består för evigt därför är han värd att hålla sig till. Lägg där till att han aldrig sover, inte ens slumrar. Att han kan vara överallt samtidigt. Han är inte en tyst sten. Han är verkligen levande. 

Det han vill göra kan han göra. Han har ingen begränsning. Han skapar ur intet. Hans ord är och har skapande kraft. Han sade sitt varde och det blev. Vår Gud är ojämförbar helt enkelt. 

Herre, lär mig vem du är. Öppna alla mina sinnen när jag söker dig så jag ser djupen hos dig.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 5 september – Vårda relationer’

Vårda relationer’

Psalm 133:1
”Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor enigt tillsammans!”

Psalm 134:1
” Lova Herren , alla ni Herrens tjänare som står i Herrens hus om natten!”

Idag läser vi två psalmer

Kärnbibeln skriver: Ps 133: Detta är den fjortonde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm (som är en sats i hebreiskan) är både enkel och tydlig, men samtidigt väldigt komplex. Den första versen säger allt, sedan följer jämförelser som uttrycks i fraserna ”som den dyrbara oljan” och ”som daggen på Hermon”. Man kan säga att psalmen börjar, men slutar aldrig. Vi anar hur denna psalm finns som bakgrund för Jesu bön om enhet, se Joh 17:20-23.  Ps 134: Detta är den sista av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. De fjorton föregående psalmerna som leder upp till Psalm 134 ger anledningar och bakgrunden för uppmaningen här att prisa Gud. Psalmen har likheter med Psalm 150 som avslutar hela Psaltaren.

Jag väntar på Herren – Den bästa väntan vi kan ha. Men den rastlöse kanske inte håller med mig. Men om vi jämför med en människa som vi hoppas och väntar på så har vi inga garantier att den kommer oss till hjälp. Men med Gud är det annorlunda. När det är rätt tid kommer han. Med all säkerhet. 

Brödragemenskap – ibland tänker jag att det handlar om syskongemenskap. Kärnbibeln beskriver detta sammanhang vilket vi får ta del av här:

‘En pilgrimssång (en vallfartsång; ”en sång från/för dem som vandrar upp”) . [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David. Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet) i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister] . [Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se 1 Mos 4:2), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I 1 Mos 13:5-8 finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: ”Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)”, se 1 Mos 13:8. En liknande konflikt uppstår också i 1 Mos 36:6-7.] ‘

Att ha en stark gemenskap som inte är besmittad av skiss är stort. Vi behöver sträva efter en gemenskap i kärlek och inte i tvist. Vi måste sträva efter att leva i harmoni med varandra. 

Kanske finns det en nyckel till sann gemenskap. Det är att liva Herren tillsammans. Vi kan inte tillbedja tillsammans i äkthet om vi inte också håller sams. Så vill du vara äkta i kyrkan måste du vara äkta i vardagen. Relationer i det fysiska påverkar andliga relationer. Så här får vi lägga handen på hjärtat och ödmjuka oss. Både du och jag tänker jag. För här kommer vi lätt till korta. 

Herre, hjälp mig att vårda mina jordiska relationer. Hjälp mig att vårda min relation med dig, Gud. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 4 september – ’Jag väntar på Herren’

’Jag väntar på Herren’

Psalm 131:2-3
”Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig. Israel, hoppas på Herren , från nu och till evig tid!”

Psalm 132:7
”Låt oss gå in i hans boning, låt oss tillbe vid hans fotpall. ”

Idag läser vi två psalmer

Kärnbibeln skriver: Ps 131: Detta är den tolfte av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Denna korta psalm uttrycker förtröstan och tacksamhet till Gud på ett enkelt och okomplicerat sätt. Det är en av de tre stigande sångerna som tillskrivs David, se även Ps 122 och Ps 124. Denna korta psalm handlar om en enkel barnslig förtröstan på Gud. Det är som ett eko av Davids svar till Sauls dotter Mikal sedan han dansat inför Gud, se 2 Sam 6:21.  Ps 132: Detta är den trettonde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

”Nej, jag har lugnat och stillat min själ som ett avvant barn hos sin mor. Som ett avvant barn är min själ i mig.” 131:2

David skriver psalm 131. Betänk hans ord och hans liv. Han var inte bara den stilla själen. Men nu skriver han som han gör. ”Jag har lugnat och stillat min själ”. Kanske är det just det vi behöver när vi brusat upp. Eller när vi lever ett liv i klagan och och missnöje. Och där kan vi ödmjukt förtrösta på Gud. 

Min vän – hoppas på Herren, från nu och till evig tid!

Låt oss gå in i hans boning och tillbe – Ibland kan det vara lättare att fokusera att tillbedja Gud genom att gå in i en kyrka. Det blir liksom en signal till hela sin varelse att nu är det  och plats för bön. Ibland kan det vara att ta en promenad i bön. Avskilja en stund och stänga av allt annat. För att kunna vara med Gud. Hur än platsen är är den som att man kommer till Guds fotpall och böjer bildligt talat sina knän inför Gud och i hans närhet. 

Där får vi invänta Guds tilltal och beröring. Det är i dessa tillfällen jag tror att vi är som mest tillgängliga. 

Herre, för mig till platsen invid dig. Där du kan tala till mig. Beröra mig. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 3 september – ’Ändå blev de mig inte för starka’

’Ändå blev de mig inte för starka’

Psalm 129:2
”hårt har de trängt mig ända från min ungdom, men de har inte besegrat mig.”

Psalm 130:5
”Jag väntar på Herren , min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.”

Idag läser vi två psalmer

Kärnbibeln skriver: Ps 129: Detta är den tionde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Dessa två psalmer berättar om Herrens välsignelse. Att allt beror den på. Den måste vara grunden till allt. Det är då det blir som bäst. I hemmet och i det personliga livet blir det absolut bäst när det får vila på Herrens välsignelse. Om man lever så blir man salig – lycklig. En lycka som nye är beroende på omständigheter, utan enbart på Gud.  Ps 130: Detta är den elfte av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligtvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma eller en kör.

Det bästa vi kan göra som människor är att förlita oss på Gud. Vad vi än möter vill dom inte bli oss för starka. Varför? För att Gud är större. Ibland behöver vi gömma oss i Gud. Inbland går vi bakom honom. Ibland kan vi gå bredvid. Ett är lika dock – han bistår oss med sin kraft. Därför kommer våra fiender på skam.

Jag, min själ, hela mig , väntar på Herren. Det är till honom vi sätter vårt hopp. Det hoppet är söker. Gud har makt och kraft att möta det hoppet.  Vem skall vi annars gå till? Jag vet ingen annan som är lika bra som Gud. Vet du? 

Psalmisten verkar vara nere i djupet. Han ropar och Gud hör. Det finns inga djup som är för djupa för att Gud inte skulle kunna nå dit ner. 

Herre, Tack för att du är större än den som är i världen. Tack att det håller att sätta sitt hopp till dig. Herre, gem mig mod att vänta när du dröjer. Påminn mig om att du kommer i rätt tid.

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏

Publicerat den

Dagens mellanrum – 2 september – ’Allt beror på Herrens välsignelse’

’Allt beror på Herrens välsignelse’

Psalm 127:1
”En pilgrimssång av Salomo. Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves.”

Psalm 128:1
”En pilgrimssång. Salig är var och en som vördar Herren och vandrar på hans vägar.”

Idag läser vi två psalmer om välsignelse

Kärnbibeln skriver: Ps 127: Detta är den åttonde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmens författare Salomo är känd för sin visdom och att han byggde det första templet i Jerusalem, de två temana i denna psalm. Psalmen ger instruktioner för att leva ett rättfärdigt liv och kategoriseras som en av visdomspsalmerna, se även Ps 128. Psalm 128: Detta är den nionde av de femton pilgrimspsalmerna – ”de stigande sångerna” (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Detta är en visdomspsalm som intygar hur en sund gudsfruktan är grundläggande för att ta del av Herrens välsignelse. Det är en lämplig fortsättning på föregående psalm som handlade om hus och barn.

Dessa två psalmer berättar om Herrens välsignelse. Att allt beror den på. Den måste vara grunden till allt. Det är då det blir som bäst. I hemmet och i det personliga livet blir det absolut bäst när det får vila på Herrens välsignelse. Om man lever så blir man salig – lycklig. En lycka som nye är beroende på omständigheter, utan enbart på Gud. 

Om inte Herren är med så är det ingen ide. Det är då man bygger sitt liv på klippan och inte på sanden. 

Så avslutas psalm 128 med hälsningen: Frid över Israel!

Herre, jag vill bygga mitt liv på din välsignelse. Hjälp mig att eva på ett sätt som du kan välsigna. 

Amen

’Herrens välsignelse’

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn

Amen

🙏🙏🙏