’Tiga har sin tid och tala har sin tid’
Predikaren 3:7
”Tiga har sin tid och tala har sin tid”
Detta är en vers som kanske kan vara lite närgången. Kanske rent av lite känslig. För vi som har lätt att prata kan det kännas att vi borde kanske vara mer tyst. För den som är mer tystlåten kanske den kan vara utmanande på sitt vis.
Det finns en visdom i denna vers jag tror att vi behöver betänka. Det är att bedöma när vi ska prata och när vi bör vara tysta. Det kan vara svårt att vara tyst ibland även om vi innerst inne vet att vi borde vara det.
När vi lovat tystnad är det oerhört viktigt att hålla det. För det förtroendet är intakt så länge vi håller tyst. Men kommer det fram att vi ”pratat vid munnen” faller det förtroendet platt fall.
Ibland ska man vänta med sitt inlägg. För det är inte tid för det. Ibland ska vi inte vara tyst. För detGud lägger på oss att säga behöver sägas.
När vi är i affekt skall vi välja att vara tysta tills vi lugnat oss. För i det läget finns det stor risk att vi får ångra oss. Risken är överhängande att vi säger något som inte går att reparera under överskådlig tid.
I detta kan vi också betänka vilken frukt vårt tal ger. Vad blir eftersmaken när vi pratar? Bygger det upp eller raserar det? Så kanske ska vi inventera hur vårt tal är.
🙏🙏🙏
Herre, hjälp mig att vara tyst när så ska vara. Hjälp mig också att prata när den tiden är. Varna mig när mitt tal ger dålig frukt.
’Herrens välsignelse’
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn
Amen
🙏🙏🙏
Pedher´s blogg 