Det definitiva ändrades med ett ord från Jesus.

Vi går nu in i den stilla veckan. Det är Palmsöndagen och vi börjar vår vandring mot Golgata kors och den seger Jesus van där. Som en inledning till allt detta läser vi om Jesu besök hos Lasarus och hans systrar Marta och Maria. Det var Lasarus som tidigare hade blivit sjuk. Man frågade efter Jesus om hjälp. Men Jesus kommer försent och Lasarus dör. Du kan läsa om detta i Johannes Evangelium Kapitel 11. När Jesus kommer så var han redan begraven. Marta och Maria är förtvivlade över att han var död och att Jesus inte kom i tid.

Jesus sörjde verkligen Lasarus. Vi förstår att han grät. Men han säger något konstigt. ”Vår vän Lasarus sover”. Lärjungarna tyckte det var märkligt. För i så fall var det ju inte så anmärkningsvärt. Då skulle han ju vakna så småningom. När Jesus förstår hur de tänker så säger han det rakt ut. ”Lasarus är död”.

När Jesus möter Marta så säger Jesus att Lasarus ska uppstå. Det var ju inget som Maria kunde tro på i detta livet. När Jesus står framför graven säger han ”Lasarus kom ut”. Då kommer Lasarus ut. Han hade fått tillbaka livet.

Det definitiva ändrades med ett ord från Jesus.

Detta var en förebild om vad som skulle hända med Jesus. Påskens dram har sin fantastiska upplösning i att vi får fira hans uppståndelse. Jesus dör på korset. Begravs. Och efter tre dagar står han upp från det döda. Det som uppfattade som definitivt var inte det. Ett ord från Gud och Jesus stod upp.

Påsken påminner oss om att det som till synes kan se ut som definitivt inte alls behöver vara det. Jesu skapande ord är fantastiskt. Det kan få döden ge vika. Det kan andra på alla fysiska lagar. För Jesu ord har makt, auktoritet och kraft. Jesus kan tala in i våra liv där det definitiva ser ut att ha satt punkt. Men det har Jesus möjlighet att förändra.

Jesus är densamme idag. Han har all makt i himmel och på jord. Han ser vårt ”definitiva” och vill och kan förändra det. Låt det genljuda denna påsk. Jesus har makt att förändra. Även döden hade han makt över.

När man möter det definitiva

Sitter och äter lite god mat med en god vän. Telefonen ringer. Vederbörande som ringer har precis mist sin kära som lämnat detta jordeliv. Mötet med det definitiva gör att tiden stannar. Samtalet som fördes bytte karaktär. Det blir eftertänksamhet. Livets skörhet överraskade igen.

Livets kan ändras fort. Planer som är gjorda går om intet. Förhoppningar grusas.

Alla Helgona-Helgen är inte bara en minnets helg för alla som dött. Den vill också påminna om att livet är flyktigt. Vi kan smida planer. Men ingen av oss har löfte om morgondagen.

För mig ger det en stor tacksamhet för livet. Inget man tar för givet. Men så tacksam. Tänk vilken gåva vi fått. Det borde leda till att vi vårdar våra liv på ett så bra sätt som möjligt.

När jag möter livets flyktighet ber jag ofta denna bön: ”Må dom ljusa minnena bära genom sorgen”. För tänk vad goda minnen kan ge oss en bärkraft genom livet. Det är som att dom ger oss en distans till det som smärtar. Som en bro över hopplöshetens vreda vågor. Som att dessa minnen ger ett omsorgsfullt sken genom sorgen. Som en värmande kram. Det är när vi låter oss vila i dessa ljusa minnen som vi ser det reflekterande ljus som finns där bortom på vägen genom det jobbiga.

Vårda ditt liv. Var tacksam för livet. Lev som att det aldrig tar slut men kan ändas i morgon. Bibeln talar om ett hopp. Hoppet om en himmel. Ett återseende. Det löftet har vi när vi lägger våra liv i Guds händer. Kanske kan denna helg leda oss till att leva nära Gud.